Slutet av biskop Eva Brunnes predikan vid Riksmötets högtidliga öppnande 2010-10-05.

I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärdet, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.
Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.

Olli Rein kommenterar

Ska inte en präst vara för sina lyssnare som en god herde för sina får? Älska alla lika mycket och inte ägna sig för mycket åt de världsliga problemen, utan se till att alla får del av värmen och kärleken. Slutet på det här talet (nej det var ingen predikan) är kallt oerhört kallt och Eva Brunnes gör stor skillnad på sina får. Det finns de som stryks medhårs och det finns de som anklagas. Det är inte en prästs uppgift att syssla med sådant. Det är inte heller en prästs uppgift att prata politik från predikstolen, och då endast från den ena sidan av saken. Inte kan det väl heller vara en prästs uppgift att hylla mobbarna, just de som hotar andra med våld och död. Hur Eva Brunnes ska kunna få fortsatt förtroende för sitt ämbete från svenska kyrkan efter det här, är åtminstone något jag har svårt att förstå.