Hotbilden som målas upp i en ny rapport är lätt att greppa: Fem veckors lagstadgad semester kan bli två. Men helt kört är det inte. Sveriges förmåga att få ut mer värde av en arbetad timme genom att arbeta smartare eller med bättre teknik, har bidragit till merparten av BNP-tillväxten – 2 procent – de senaste tjugo åren

 Viktiga drivkrafter bakom produktivitetstillväxten har under perioden varit utbildning, digitalisering och innovationer, konstaterar företaget i rapporten ”Nationell strategi för Sverige” som presenterades på torsdagen. Det här är områden som Sverige har varit bra på. Men försprången krymper.

 En annan pusselbit bakom tillväxten är hur många timmar vi arbetar. Den har vuxit under senaste tjugoårsperioden. Men när allt fler blir äldre, blir det svårare att öka tillväxten den vägen. I stället blir begreppet produktivitet ännu viktigare. Redan i dag är det centralt för löneutrymmet i hela ekonomin.

 En svensk arbetare är 75 gånger mer produktiv än arbetaren i Thailand och tjänar säkert 60 gånger mer. Det är säkert också därför en svensk busschaufför tjänar 60 gånger mer, trots att han inte kör fler passagerare”, säger Johan Öberg, en av rapportförfattarna

Håller inte utbildningssystemet måttet, och tappar vi det digitala försprånget kan det här bli verklighet också i framtiden: Skatten måste höjas, vi måste arbeta längre, eller så måste semestern kortas.

 ”Den viktigaste faktorn är entreprenören som är motorn”, säger Rune Andersson, sedan är forskningen bränslet. Det blir meningslöst att satsa på bränslet om man inte åtgärdar motorn, och han efterlyser en skattepolitik som gynnar entreprenörskap och företagande.

 Mer pengar in är samtidigt inte enda receptet för att rädda femveckorssemestern. En annan pusselbit är att spendera pengarna bättre – inte minst i offentlig sektor.

Hittills har lösningen varit att skjuta till mer och mer pengar. Men landstingen som spenderar mycket på sjukvården, är inte nödvändigtvis de som har högst kvalitet, säger BCG-konsulten Eva Lengquist.

Artikeln finns att läsa i oavkortat skick på DI

Det här är saker som Svenne Banan inbillar sig att man kan stå emot genom att vara fackföreningsansluten och ha arbetslagar att ta till, men om man snabbt går mot en fördubbling av befolkningen, samtidigt som den nya halvan av befolkningen endast deltar i ringa del i arbetslivet, hur många blir det då för varje arbetande att betala för.

Detta är kostnaden för Reinfeldts och Löwdéns försök att hålla SD utanför all makt i Sveriges Riksdag, genom att bilda en kartell. Är det så illa verkligen? Ja det är det, demokratin har kommit helt på undantag, och karteller inom företagsvärlden är olagliga.

Vad ska då en kartell inom ett demokratiskt system vara? Sanningen är att vi redan har en diktatur och en diktator. Alla vet vem det är, men ingen törs säga det, för då är denne körd. Det är som med kejsarens nya kläder, alla ser att kejsaren är naken, men det blir en ung pojke som säger de förlösande orden. Kejsaren är ju naken!