EU vill hjälpa Somalia

Det är fred mellan Etiopien och Eritrea efter en långvarig konflikt. Nu hoppas EU att också Somalia ska kunna stabiliseras och vill därför bistå landet med hjälp på olika plan.

Man vill hjälpa landet ekonomiskt, hjälpa till att bygga upp det politiska systemet och bistå med att skapa förutsättningar för handel med andra länder.Read More »

De minskade bistånden är orsaken till att allt fler flyr

FN-chefen Ertharin Cousin ger SD rätt i sin analys av flyktingkaoset.

FN vädjar till omvärlden om mer pengar för att hjälpa flyktingarna på plats. Bara i Libanon och Jordanien har man dragit in vatten och mat för 360 000 flyktingar och på andra håll har man halverat matransonerna. Cousin menar att detta är en stark bidragande orsak till att människor ger sig iväg i rangliga båtar över Medelhavet.

Källa: SR

Som bekant tar den svenska regeringen allt fler miljarder från just biståndet för att hjälpa de som har råd att fly med bostad, arbete och gratis vård. Det kallas att prioritera.

Tidigare på Petterssons:

FN-samordnaren Stephen O’Brien ger också SD rätt när han i en intervju i Rapport vädjar till omvärlden att ge mer pengar till flyktinglägren så att människor inte behöver fly till Europa.

FN vädjar om SD-politik

Borg ber om hjälp

Av Stefan K

Anders Borg gick i veckan ut och bad arbetsmarknadens parter om hjälp för att komma tillrätta med arbetslösheten.

LO, TCO, Saco och Svenskt näringsliv, fick i veckan en inbjudan av Anders Borg och regeringen om en runda av inledande diskussioner för att komma tillrätta med den skyhöga arbetslösheten.

Ja, det går knappt en dag utan att arbetslösheten och inte minst ungdomsarbetslösheten debatteras. Politiker, fackförbund, journalister, statsvetare, proffstyckare och andra ”experter” försöker alla överträffa varandra i förklaringar om situationen och förslag om hur denna ska förbättras.

Senast i morse såg jag på SVT:s Gomorron Sverige, där Nyhetspanelen med Göran Hägg, Stig Malm och Kristina Axén Olin diskuterade frågan och alla var rörande ense om att något måste göras och verkligheten från 70-talet, då panik utbröt när arbetslösheten översteg 2%, togs också upp.

Inte i något sammanhang, inte i något, har jag hört någon av dessa ”experter” nämna den stora invandringen och den enorma flyktingmottagningen. Jobben finns inte i Sverige, det är bara att konstatera, och att då bedriva en politik där man tar emot, ja t.o.m. lockar, tiotusentals nya människor som alla ska vara med att konkurrera om de få jobb som finns, fungerar givetvis inte. Moderaternas arbetslinje fungerar dåligt, förutom på ett område, nämligen att locka hit så mycket utländsk arbetskraft som möjligt. Här slår nämligen Alliansen nya rekord varje år. Grattis!

Regeringen försöker nu med det ena märkliga och kostsamma projektet efter det andra, dölja och komma tillrätta med problemet. Kalla projekten vad ni vill och kasta ut hur många miljarder ni vill, det hjälper inte. Redan idag slåss 380 000 arbetslösa om 80 000 lediga jobb och med regeringens linje sätter man de nyanlända före alla de som varit arbetslösa i flera år och som inte ges samma förutsättningar att ta sig in på arbetsmarknaden. Våra välutbildade ungdomar har inte en chans och flyr nu Sverige för att ta jobb i andra länder och kvar finns då nykomna som inte alltför sällan är outbildade och analfabeter.

Självklart vet alla dessa ”experter” om problemet, men nu har samtliga målat in sig i ett hörn och ingen vågar ta det första klivet därifrån. Rädslan för att kritisera pågående invandringspolitik är alldeles för stor och ingen vill riskera att utmålas som rasist, men framför allt så vill ingen ta tag i problemet p.g.a. skräcken för att gå Sverigedemokraterna tillmötes. SD är det enda av riksdagens partier som insett det hopplösa i nuvarande politik och för det får de fan från alla håll.

Nåja experter, ge oss då en lösning där vi åter kan krypa ned till arbetslöshetssiffror på 3-4% utan att tvinga våra ungdomar utomlands, utan att gömma människor i förtidspensioneringar och utan att svenska medborgare som betalat skatt i många år hamnar längst ned på regeringens prioriteringsstege, långt från arbetsmarknaden.