Av Olli Rein
Att det tar bra det vi skriver om de familjer och klaner som inte kan leva sitt liv hederligt, det har vi fått många bevis för på Petterssons, så det är något vi inte kommer att dra ned på. Egentligen skulle ju sånt ligga på dem som har stora resurser samt lön för sitt arbete, men dessa kan ju inte, då de allra flesta det handlar om är för dessa Politiskt Korrekta människor okränkbara.
Jag kan bara tala om att ju fler eftergifter vi gör, och ju mer vi förfalskar verkligheten, desto farligare blir det för alla. Om man inte får några straff för sin brottslighet, och någon socialkärring av båda könen, hulkar medlidande med de åtalade, ja då ser dem ju att brott lönar i Sverige för dem som utför brotten, då dessa ses som offer av nämnda socialkärringar. Brottslingarna ser också att inget medlidande spills från officiellt håll på de verkliga offren. Det vill säga dem som har blivit utsatta för brotten.
Kanske kan det bli ändring på detta efter det att en av GP: s kriminalreportrar har fått springa gatlopp, för att tre kvinnliga släktingar till två bröder i övre tonåren som är åtalade för omfattande brottslighet, bland annat grov stöld och väpnat rån, inte tålde att han skrivit om deras släktingar i tidningen, eller att han var närvarande i tingssalen vid förhandlingarna. När reportern Per Sydvik som siste person kom in i rättssalen och intog sista lediga platsen vände sig en kvinna om och frågade vem han var. ”Du är Per Sydvik”, konstaterade hon sedan.
Det ledde till en allt mer hotfull och högljudd stämning, med fler inblandade. ”Han är från GP och ska inte vara här”, sa en kvinna upprört med adress ordföranden. Det slutade med att förhandlingen avbröts. Ute i väntrummet fortsatte trakasserierna och både advokat och åklagare grep in. När förhandlingen till slut kunde avslutas för dagen förföljdes Per Sydvik på sin väg till GP-huset av tre kvinnor.
– Jag värjde mig samtidigt som jag började springa, säger Per Sydvik.
De ryckte och slet i den plastpåse i vilken han förvarade domstolshandlingar och anteckningar. Han kastade in påsen över disken i receptionen, en kvinna hoppade då över disken. I tumultet tillkallades vakter som kunde hålla kvinnorna – varav två är i tonåren – tills polisen kom, grep dem och förde bort dem för förhör.
Jag har aldrig varit med om det här tidigare. I efterhand blir man mest förbannad, säger Per Sydvik.
Finns det inget som heter Tingsfrid längre? Jag har för mig att det har funnits sedan Medeltiden i Sverige, genom Magnus Erikssons landslag från 1300-talet.
