”Många somalier har skaffat sig goda kunskaper om det norska trygghetssystemen innan de reser till Norge och de vet hur de på bästa sätt ska utnyttja dem”.
Orden är Amal Adens, en somalisk kvinna som bott och jobbat som tolk i Norge under många år och som uppmärksammade norska myndigheter om det medvetna bidragsfusk som somalier boendes i Norge ägnat sig åt i många år. Ni kanske har läst artikeln och tagit del av NRK:s reportage? På en direkt fråga till lokala politiker och journalister om att undersöka närmare om detta även figurerar i Sverige, var intresset svalt, för att inte säga direkt kallt.
Att det fuskas och att det fuskas medvetet, gör nog ingen förvånad. Vi har bl.a. sett miljonfusket inom assistanstjänsten. För ett antal år sedan, innan SVT och övrig media blev livrädda för sanningen, gjordes två reportage som öppet och ärligt visade hur invandrare fuskade med olika bidrag. Bo Holmström gjorde på 90-talet en uppmärksammad granskning av invandrare i Skåne som erhöll bostadsbidrag, trots att de i själva verket hyrde ut sina lägenheter samtidigt som de bodde i sina hemländer. I början av 2000-talet gjorde Uppdrag Granskning ett reportage om invandrare, varav en del bodde kvar i Sverige och andra flyttat till sina hemländer, som lyfte pensionspengar från avlidna anhöriga.
Tyvärr hittar jag inte programmen i SVT:s arkiv, men om någon har dem tillgängliga tar vi gärna emot dem.
Idag tog jag själv del av en berättelse om medvetet fusk med svenska skattepengar.
Någonstans i Sverige finns ett företag där det jobbar ett antal chilenare. Dessa chilenare har i flera års tid rest på semester till sitt hemland och stannat där i 2-3 månader. Detta har de all rätt till och är ingenting som ska ifrågasättas. På en fråga av en arbetskamrat om varför de inte flyttar hem för gott när de ändå är där så mycket och uppenbart har en hemlängtan, kom det kanske givna svaret. ”Vi får för låg pension om vi gör det”. Jag kan inte bekräfta uppgiften de berättade, men enligt en av de chilenska männen erhåller återvändare utanför EU bara 50% av pensionen, medan de som flyttar till EU-länder får 100%.
Det intressanta berättades sedan. Många chilenare som återvänder till sitt hemland på äldre dar, uppger för myndigheterna att de istället flyttar till ett annat EU-land. Innan har de gjort upp med vänner och släktingar om att de får skriva sig på deras adress, så att naiva svenska myndigheter skickar pensionen till den adressen, varifrån pengarna sedan vidarebefordras till sina ägare i Chile och vips har de pensionerade chilenarna erhållit 100% i pension. Vi betalar.
Åter klingar Amal Adens ord om att ”de skaffat sig goda kunskaper om trygghetssystemet och de vet hur det ska utnyttjas på bästa sätt”.
