Av Stefan K
Allt fler europeiska länder väljer nu att förbjuda ansiktstäckande klädesplagg.
Frankrike har gjort det, Belgien likaså och Italien är nu på väg. Källa: Dagen
I Norrköping röstades en lokal motion för ett förbjud av burka och niqab ned. Källa: Folkbladet
I övriga Europa stramas nu invandringspolitiken åt, samtidigt som Sverige tar ett stort kliv åt andra hållet. Det blir väl samma sak i detta fall, nämligen att Sverige sticker ut och utmärker.
Av Pettersson
Kuwait har förbjudit medborgare från Afghanistan, Iran, Irak, Pakistan och Syrien från att komma in i landet. Förbudet omfattar all turism och alla besök.
Tjänstemännen säger att förbudet beror på de ”svåra säkerhetsförhållandena i de fem länderna” och till ”anmärkningsvärt ökande tendenser av medborgare från de fem länderna som ansöker om visum för att få in anhöriga”
Myndigheterna insisterar på att inga undantag i viseringsansökningen skulle tolereras, men säger att förbudet är tillfällig och ska hävas efter säkerhetsläget stabiliserats.
─ Pettersson anser att Kuwaitierna är dumma i huvudet, begriper de inte vilka enorma mulikulturella vinstmaskiner de går miste om.
Av Stefan K
Redan 2006 ansåg DO att religiösa symboler ska förbjudas i skolan, likaså traditionella skolavslutningar i kyrkan och inte heller psalmer som ”Den blomstertid nu kommer” ansågs passande. Vi ser också hur denna politik nu tillämpas allt oftare. Vi ska anpassa oss till det nya Sverige, eller rättare sagt, vi svenskar ska anpassa oss till de nya svenskarna. Även EU har lagt sig i och uppmanade skolorna att plocka ner religiösa (läs kristna) symboler från väggarna, efter ett uppmärksammat mål i Italien 2001.
Nu är frågan om dessa förbud verkligen gäller alla?
Förbjudet!
Förbjudet!
Tillåtet!
Av Stefan K
I dessa dagar tindrar barnens ögon när de ser alla inslagna presenter som ligger under granen och väntar på ivriga fingrar som ska slita upp de fint dekorerade paketen. Ivrigt kliver barnen upp tidigt på julaftonens morgon och inväntar tomtens knackningar på ytterdörren. -”Men var är pappa?” ropar de små. -”Tomten kommer ju nu!”. Inte tusan har barnen med sina glädjestrålande ögon och längtansfyllda blickar tid att vänta på sina pappor som råkar vara ute och köpa dagstidningen just nu.
Nu frågar sig många hur länge dessa tindrande ögon och glädjefyllda skratt, från barn som leker med sina nya presenter, ska tillåtas? Julen är nämligen en kristen och traditionsfylld helg. Därmed är den, precis som andra kristna högtider, föremål för en hård kritik och anses inte riktigt passa in i det nya och mångkulturella Sverige. Redan hör vi röster från politiker, journalister och myndigheter om att inget ”svenskt” längre ska tillåtas i samhället. Nu är inte julfirandet en ”svensk” angelägenhet, men en tradition vi haft i Sverige sedan vikingatiden. Redan nu ses skolor avskaffa mångåriga traditioner med julavslutningar i kyrkor. Luciafirandet har ifrågasatts på sina håll och i Skellefteå firade man nyligen lucia med mångkulturella inslag istället för det traditionella. Hur länge barnen nu tillåts att fira jul återstår att se. Vi bor numera i ett Sverige många av oss inte känner igen.
Nu är det inte bara barnen som drabbas. Den mycket pinsamma människan Katri Linna på DO har redan avskaffat den kränkande julen. Hennes anställda fick nämligen ingen julklapp i år, bara en vinterpresent. Dessutom fick de inte ha den traditionella julfesten, utan bytte den mot en decemberfest. Allt för att tillmötesgå det ”Nya Sverige”.
Nu är det inte bara i Sverige som geléryggade politiker och myndigheter kröker rygg för den muslimska befolkningen. I USA, närmare bestämt från svenskbygderna i Minnesota, kommer denna rapport.
I en liten stad vid namn S:t Peter, har en lokal bybo de senaste fyra åren besökt skolklasser och till barnen delat ut godis som han köpt för egna pengar. Detta har uppskattats enormt av lärare, föräldrar och inte minst av barnen själva som tillhört olika etniciteter. I år sade skolledningen stopp och förbjöd Dennis Jackson att besöka skolan ifråga. Nu har nämligen några somaliska familjer slagit sig ner i den lilla staden och det visar sig nu att dessa inte vill ha tomten på besök i deras barns klasser, då de inte firar jul. Därför och bara därför, tillåts inte längre denna uppskattade gest och barnen går nu miste om något de glatts åt under många år.
Så kan det numera gå till i den mångkulturella västvärlden och Stefan K frågar sig varför problemen, klagomålen och kraven bara hopar sig runt den muslimska gruppen och inga andra?
Personligen tycker jag alla tomtar (pappor som köper dagstidningen?) ska göra gemensam sak och utbrista i ett rungande…
Av Stefan K
Burkans vara eller inte vara är ett hett ämne i de Europeiska länderna.
I Uppdrag Granskning den 6/10 kunde vi se två muslimska kvinnor som frivilligt valt att bära detta plagg. Vi har förut inbillat oss att burka och slöja är ett sätt att tvinga de muslimska kvinnorna till underkastelse. Enligt Mohammed Sayed Tantawi, Al Azhar-institutet i Kairos högste ledare, finns det inga religiösa påbud i Islam som säger att burka och niqab skulle vara obligatoriska plagg för kvinnor som vill följa Koranen till punkt och pricka. Inte ens slöja är ett tvång om man inte bor i ett muslimskt land.
Vad är det då som får vissa kvinnor, ca 200 stycken i Sverige, att frivilligt bära burka och niqab? Att man medvetet ställer sig utanför stora delar av samhället råder det ingen tvekan om. Vilka jobb kan man få och vilka arbetsgivare vill anställa kvinnor som inte ens vill visa ögonen när män finns i närheten? En av kvinnorna i programmet säger rent ut att hon aldrig haft ett jobb i Sverige, att hon aldrig sökt ett jobb och på frågan om hon ens kan tänkas att söka ett jobb, ville hon inte ens svara. Indirekt säger hon att svenska skattebetalare ska försörja henne och hennes sex barn.
Naturligtvis är detta en omöjlig tanke och inte minst med tanke på de nya sjukregler som tvingar människor med svåra sjukdomar ut i arbete.
Förutom svårigheterna på arbetsmarknaden, ställer sig dessa kvinnor utanför många andra funktioner som västerländska kvinnor finner som självklara. Att kunna sköta egna bankärenden, hämta ut post på närmaste uthämtningsställe, ta körkort och skaffa pass är några exempel.
Är detta förenligt med den jämställdhetsdebatt som råder och kvinnors lika värde i ett demokratiskt land som Sverige ändå får sägas vara? Det är tyst från de feministiska organisationerna, men vad säger alla de som slagits för kvinnans rätt i samhället?
