Av Stefan K
I regeringens kommande höstbudget kommer vissa förändringar att ske i föräldraförsäkringen.
Två skillnader sticker särskilt ut när föräldraförsäkringen görs om i strävan att fler utrikesfödda kvinnor ska ut på arbetsmarknaden. Grundnivån höjs från 180 kronor per dag till 225, vilket gör en ”löneökning” på 1 350 kronor i månaden”. Jag och mina arbetskamrater, som fick 830 kronor i lönepåslag i år, har lätt att hålla oss för skratt och om ni pensionärer skrattar eller gråter kanske vi får läsa i kommentarsfälten. Dessutom kommer möjligheten att vara hemma med sina barn begränsas efter det att barnet fyllt 4 år, då endast 95 dagar kan sparas till detta ändamål.
Det här är förstås ett slag i luften, precis som det flesta förslag regeringen lägger fram för att lösa problemen deras misslyckade integrationspolitik skapat. Det råder nog ingen tvekan om att förslaget i första hand vänder sig till familjer med stora barnkullar och vilka de är förstår ni säkert? Göran Hägglund sa alltså i gårdagens Agenda att de nya reglerna är ett sätt att få ut nyanlända kvinnor på arbetsmarknaden.
Ta då fru Muhammed, 21 år, som kommer till Sverige med tre barn, varav två är under 4 år. Redan här har hon rätten att stanna hemma i 9 år, utan krav på egenförsörjning och är då 30 år när föräldraförsäkringen går ut. Under dessa första 9 år får fru Muhammed 6 750 per barn och månad att leva på. Lägg då till alla andra bidrag som nyanlända kan införskaffa redan från början och ni förstår att fru Muhammed, som kanske saknar utbildning, arbetslivserfarenhet och har levt under ganska knappa förhållanden i Somalia, har det jämförelsevis ganska bra ställt i sitt nya land. När hon lärt sig att hon får så mycket pengar för att vara hemma med sina barn, så lär hon säkerligen följa den somaliska traditionen som medger en stor barnskara. Om hon redan innan 30 års ålder hunnit skaffa ytterligare tre barn, kan hon alltså lägga till ytterligare 13 år som hon kan vara hemma utan att krav ställs på egenförsörjning och är då 43. Hur lätt har en 43-årig somalisk kvinna i huckle, utan utbildning, utan arbetslivserfarenhet, med språksvårigheter och en analfabetism att komma ut på en svensk arbetsmarknad?
De flesta inser nog att dessa kvinnor inte lär komma ut i en egenförsörjning och frågan är om de ens vill?
Anna Hedenmo ställde två frågor till Göran Hägglund i Agenda:
- Är det rätt att kvinnor som kommer till Sverige ska kunna ta ut en retroaktiv föräldraförsäkring för de barn man fött i världen innan man kom hit? Ja sade Hägglund. Nej säger jag. Varför ska vi svenska skattebetalare, retroaktivt betala för barn som fötts i andra länder av människor utan någon som helst anknytning till Sverige? Ger det en signal om att egenförsörjning är ett måste i ett väl fungerande samhälle?
- Kristdemokraterna har i agenda en grundidé om att kvinnor ska stanna hemma med sina barn i högre utsträckning och är det inte bra att utrikesfödda kvinnor då gör det? Jo, det är en delikat avvägning, erkände Hägglund och tillade det orimliga i att ge föräldrapenningdagar så högt upp i barnens ålder som idag. Min egen mor var hemmafru, vilket säkert var vanligt förekommande för ett antal år sedan och vi barn tog ingen skada av det, tvärtom. Huruvida samhället och välfärdssystemet tog skada ska jag låta vara osagt. Dock regnade det inte bidrag över min mor p.g.a. av min far som tog hand om försörjningen av familjen och idag har min mor en garantipension som alla säkert vet är lägre än den ersättning som ges till nyanlända pensionärer från fjärran länder. Än idag är det min far som försörjer henne till övervägande del.
Nej, min absoluta tro är att somaliska kvinnor och andra kvinnor från kulturer där många barn är tradition, även fortsättningsvis kommer att försörjas av oss hårt beskattade svenskar och att välfärdssystemet också det kommer att utsättas för stora påfrestningar även framöver. De nya reglerna i föräldraförsäkringen tillhör de både kostsamma och misslyckade som regeringen lagt fram under de sex år man försökt försvara Europas mest extrema flyktingpolitik.
Källa: SVT