Fyra bröder och en ”syster”

Igår kväll var det tunggung i en liten bruksort utanför Sveriges reservhuvudstad. Föreningen ”Musik i Forsvik” hade ordnat en musikkväll med ”Tullamore Brothers”, som spelar Irländsk folkmusik, som kvällens huvudattraktion. Man spelade i det gamla gjuteriet på Forsviks bruk. Det var gott om folk och verkligen fullsatt till sista plats och lite till. Man fick tom bära in extra bord och stolar.

Som ”för band” fungerade en lokal trubadur och han lyckades verkligen höja stämningen innan det var dags för kvällens huvudattraktion, Tullamore Brothers, förstärkt med en ”syster”, att äntra scenen. Stämningen som från början varit hög, steg nu i takt med den medryckande musiken. Förmodligen bidrog också det stora antalet starköl och vinglas som lämnade den provisoriska baren och de helgrillade vildsvin som serverades som middag. Man kan lugnt säga att stämningen var på topp.

När Lusharpan satt och stampade i takt med musiken så kunde han inte låta bli att fundera över hur motsvarande tillställning sett ut om Mehmet Kaplan blivit Kulturminister istället för Bostadsminister. Det hade inte funnits några helgrillade vildsvin, inga starköl, ingen folkmusik. Och fram för allt inga kvinnor på scenen. Det hade inte funnits någonting överhuvudtaget. Det vore kanske något att fundera över för de 87 procent av publiken som röstade på sjuklövern och som möjliggör för personer som Mehmet Kaplan, Abdirisak Waberi mfl att få ett inflytande över politiken.

 

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.

Spelmän mot rasism

Hörde precis på nyheterna att man intervjuade en Helena Ingvarsdotter från Kalmar. Helena är tydligen drivande inom en rörelse som kallas för ”Spelmän mot rasism”.

Helenas uppfattning var att nationalsången och den svenska folkdräkten måste ”tas tillbaka” från Jimmie Åkesson. Exakt vad som menades med ”ta tillbaka” uppfattade jag aldrig av reportaget, men för mig representerar Jimmie Åkesson det svenska folkhemmet i betydligt större utsträckning än vad Helena Ingvarsdotter gör.

Får människor som hon bestämma så kommer ”svensk” folkmusik snart att bestå av musik från Somalia, Bosnien, Afganistan mfl länder.

Helenas uppfattning var att man skulle verka för en större ”öppenhet” för olika influenser vad gäller svensk folkmusik. Enligt uppgift så lär föreningen för svenska Riksspelemän fundera över en stadgeändring för att tillåta just detta.

Det lär behövas. Definitionen för Riksspeleman enligt Wikipedia är följande:

Riksspelman har den spelman som erhållit Zornmärket i silver eller guld rätt att kalla sig. Silvermärket kan sedan 1933 endast erhållas vid en uppspelning arrangerad av Svenska Folkdansringen. För att bli riksspelman måste man besitta dels en teknisk skicklighet, dels kännedom om spelstil i ett visst musikaliskt traditionsområde i Sverige.

Lusharpan noterar särskilt orden ”musikaliskt traditionsområde i Sverige”. Kanske något för Helena Invarsdotter att fundera över när hon börjar att inkludera halva världen i begreppet Sverige.

Risken finns dessutom att om människor som Helena Invarsdotter får bestämma så kommer influenserna från andra ”kulturyttringar” att göra att musik överhuvudtaget försvinner som företeelse i Sverige. Fast då behöver man å andra sidan inte fundera längre  så mycket över innehållet i ”svensk” folkmusik.

 

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.