Av Stefan K
De senaste åren har många brottsrelaterade artiklar i våra medier kryddats med allt mer fantasieggande namn som tillsammans med pixlade bilder gjort allt för att dölja gärningsmännens identiteter. Namn som ”Kaninmannen”, ”Smygaren”, ”Metro-Gustav” och ”Babyface” är några exempel där media valt att inte namnge brottslingen i fråga. Givetvis finns heller inga bilder på personerna att tillgå, förutom på Internets fria nyhetsportaler där namn och bild finns presenterade samma dag som förövaren tas om hand av rättsväsendet. Gemensamt för de nämnda personerna och andra med liknande fantasifulla namn är att de har en utländsk bakgrund och därmed skyddas av media av något märkligt skäl. En brottsling är en brottsling och hänger media ut Andersson med namn och bild, ska också Muhammed hängas ut till allmänhetens beskådan.
Jag tänkte berätta lite om en annan person med ett fantasifullt namn och en tveksam bakgrund, nämligen ”Ringaren från Somalia”. Är namnet bekant?
Abdisalam Ahmed Mohamed kom som asylsökande från Somalia till Kalmar 2006 och placerades på flyktingförläggningen Horisont. Han anlände som ett ”ensamkommande flyktingbarn”, men hur ensam var han egentligen? En historia rullades upp när förläggningens telefonräkningar började granskas. Det visade sig att mängder av telefonsamtal hade ringts nattetid och alla till utlandet. Efter lite arbete kunde man spåra förövaren och den skyldige var just Abdisalam Ahmed Mohamed, som på något sätt kommit över nycklar till kontoret och det säkerhetsskåp där telefonerna förvarades. På frågan hur han kommit över nycklarna, varför inte personalen informerats och varför han ringde i smyg så blev svaret: ”Jag minns inte!”
Under en period på sju månader hade Mohamed ringt för drygt 93 000:- och enbart en natt i februari 2008 för nästan 3000:-. Samtliga samtal den natten hade ringts till Syrien, men även Somalia och Saudi-Arabien hade kontaktats under dessa sju månader. Nu kommer det roliga. Samtalen hade ringts till anhöriga i respektive land och till hans fru i Syrien. Detta ”ensamkommande barn” var alltså inte så ensamt. När han sökte asyl uppgav han inte bara att han saknade anhöriga, utan att hans ålder var 16. Antingen hade han gift sig redan i 15-16 årsåldern, eller så ljög han om sin ålder och att döma av de bilder som förmedlats på dessa ”barn” så är väl det sistnämnda mest troligt.
Hur har historien då slutat? Jo, Mohamed dömdes av Kalmar Tingsrätt till böter på 22 000:- samt ränta på detta tills hela summan är betald. Om kommunen någonsin får se pengarna är väl tveksamt, då han idag lever på bidrag från oss skattebetalare. Idag har Mohamed dessutom erhållit permanent uppehållstillstånd, en egen och betald lägenhet i Kalmar och en skattefinansierad försörjning. Huruvida hans fru, som enligt honom själv är handikappad, fått asyl som anhörig förtäljer inte historien, men i landet Sverige förvånar ingenting längre.
Uppgifterna om ”Ringaren från Somalia” finns att läsa på Thoralf Alfssons utmärkta blogg.
Att Abdisalam Ahmed Mohamed skulle vara ensam i sitt slag tror nog ingen längre på. Frågan är hur många av dessa ”barn” som ljugit om sin bakgrund, sina asylskäl, sin ålder och varför de väljer just Sverige? Vetskapen om att varje ”barn” kostar 693 500:-/år ( i år räknar man med att 2 400 ”barn” söker asyl så du kan själv räkna ut kostnaden) gör att politikernas ihärdiga försvar för en generös flyktingpolitik ställs på sin spets. Vilken eller vilka av välfärdens kärnpunkter tar man dessa pengar från? Skolan, vården, omsorgen, eller kanske alla? Moraliskt kan man också ifrågasätta det rätta i att ge flyktingbarn egna och betalda lägenheter, när svenska ungdomar tvingas bo hemma allt högre upp i åldrarna p.g.a. ekonomiska skäl och den havererade bostadsmarknaden. Flyktingpolitiken har dessutom gjorts till en lukrativ och lönande rörelse där flyktingsmugglare, men också privata intressenter tjänar miljontals kronor. Läs själva på länk 1 och länk 2