"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
…som ett svar till att Avpixlat endast tillåter två kommentarer från s.k. ”antirasister”, länk. Nu vet jag inte om orden i twittret är Lemans personliga eller Expos officiella, men menar han att det inte är en mänsklig rättighet att framföra sina åsikter var som helst? Okej, i Nordkorea, Kina och Vitryssland, men i Sverige?
Det rörande i sammanhanget är att interasistmen som nämns i artikeln, inte tillåter några kommentarer alls. Något de för övrigt delar med Lemans Expo. Att exempelvis SvD endast tillåter tre kommentarer till varje artikel och att de flesta medier raderar friskt bland kommentarer de inte gillar, nämns förstås inte.
Ämnet börjar bli uttjatat och det har redan skrivits spaltmetrar. Det går ändå inte att undvika ämnet och debatten i dess kölvatten.
Researchgruppen är en starkt vänsterinriktad sammanslutning med grävande journalistik som gemensam nämnare. Två av medlemmarna har sin bakgrund i AFA och åtminstone en av dem har flera domar om bl.a. misshandel på sitt samvete. Researchgruppen har föga förvånande ett intimt samarbete med Expo, men har också gjort jobb till Aftonbladet. Två av de ledande gestalterna i Researchgruppen ses på denna bild.Read More »
Det är inte bara gammelmedia som lider av dålig ekonomi. Även journalisternas gunstlingar i Expo tvingas spara.
Familjen Stieg Larsson är en stor sponsor till Expo. 2008 ingick familjen (Stieg Larsson själv dog 2004) ett sponsoravtal som kommer att ha inbringat Expo ett sammanlagt bidrag på 16 miljoner när det löper ut 2015.
Trots dessa pengar tvingas Expo till både ett sparpaket och nedskärningar nästa år. Man bantar bl.a. sin personalstyrka till 14 heltidstjänster. Ha då i minnet att Expo också erhåller pengar från staten, pengar från donationer, pengar från fackförbund, prispengar och inte minst från de utbildningar där de tar 10 500 kronor för en timmes indoktrinering.
Expos uppmärksammade ekonomi kanske bottnar i en vädjan om vidare bidrag från ovan nämnda donatorer och bidragsgivare. Tänk om Expo-Bengtsson, Poohl och de övriga tvingades ge sig ut på en utarmad arbetsmarknad för att söka riktiga jobb. Huh, så hemskt. Riktiga arbetarjobb brukar inte vara något vänstersocialister eftersträvar.
Fem medarbetare på riskkapitalbolaget Segulah upptaxeras med sammanlagt 145 miljoner p.g.a. prestationsbaserade ersättningar som Skatteverket anser är lika med lön. Värst drabbas ordföranden Gabriel Urwitz som ska betala 45 miljoner. Vad är det för intressant med riskkapitalister, frågar ni? Egentligen inte ett förbannat dugg, men Segulah är en av Expos sponsorer (intressant lista förövrigt) och kanske det är därför som Poohl och hans vänstersocialistiska kompisar går ut i en snyftare för att ragga andra sponsorer?
Böcker som granskar de som granskas får alltid usla recensioner i media, om de ens ges chansen att publiceras.
”Boken innehåller en obarmhärtig uppgörelse med den egna yrkesgruppen. Författaren är journalist med lång erfarenhet av medievärlden. På grund av en krympande yttrandefrihet och det växande hotet från islam skriver hon under pseudonym, Julia Caesar”.
Orden finns att läsa på omslaget till boken ”Världsmästarna”, som gavs ut 2010. Boken är en käftsmäll på den yrkeskår som i allt större mening försöker dölja fakta, nekar till att redovisa sanningar och bedriver häxjakt på personer som vägrar ställa sig i de politiskt korrektas led. I boken avslöjar Julia Caesar spelet på medias redaktioner och det Sverige som journalister i decennier försökt gömma bakom lögner och floskler. Efter att ha läst boken förstår man att media och även det politiska etablissemanget längtar tillbaks till den tid då de hade monopol på nyhetsbevakningar och verklighetsbeskrivningar. I boken åker både byxor, kalsonger och trosor ned till anklarna på de ansvariga som tvingas stå med rumpan bar efter de avslöjanden som Caesar redovisar.
Nu låter sig inte etablissemanget avslöjas utan strid. Det faktum att Julia Caesar tvingas skriva under pseudonym säger det mesta om klimatet i det moderna Sverige. Hennes identitet är fortfarande höljd i dunkel. När boken var färdig fanns det inget förlag som ville/vågade ge ut den. Om det berodde på påtryckningar och i såna fall från vilka, har inte gått att få fram. Caesar tvingades att bekosta det hela ur egen ficka och hon gav till slut ut den på ett eget förlag. Idag finns den att tillgå på en del bokshoppar på nätet och har du inte läst den, köp den till dig själv och ge den som julklapp till nära och kära. De avslöjanden som görs är värd varenda krona som boken kostar. Boken kan exempelvis köpas på Bokus (läs gärna de mindre politiskt korrekta recensionerna).
Nu har ytterligare en bok om det allt mer absurda Sverige sett dagens ljus. Denna gång är det den danska författaren och debattören Mikael Jalving som skrivit boken ”Absolut Sverige, ett land i förändring”. Boken är inte ny, utan kom ut redan 2011, men nu finns den i en svensk översättning. Självklart har Jalving fått samma problem som Julia Caesar när boken ska publiceras i vårt allt mer absurda land. Boken är översatt av någon med namnet Lennart Svensson, utgiven på det lilla brittiska förlaget Psychology & Commercial Design LTD och boken är tryckt på ett litet företag i Polen. Jalving fann till slut en svensk distributör som var villig att distribuera boken till svenska handlare, Recito förlag.
Strax innan distributionen meddelade dock förlaget att man hoppar av och erkänner att det finns påtryckningar bakom beslutet.
”Tyvärr måste jag meddela att vi beslutat inte distribuera boken då det sätter oss i en situation vi inte känner oss bekväma med.”
Vilka som ligger bakom dessa påtryckningar framgår inte, men vi vet att Expo gärna använder sig av denna metod. Att medierna också de har ett intresse i att verklighetens Sverige inte ges chansen att visas upp för ett naivt folk, är väl heller ingen vild gissning. I skrivandets stund finns ingen svensk distributör, men Mikael Jalving har en egen blogg på Jyllandsposten där man kan nå honom och ställa frågor. Undrar när svenska medier vågar ha en lika samhällskritisk bloggare i sina led? En recension av boken finns i länken ovan.
Svensk medias lilla kelgris, Gina Dirawi, har gett sitt stöd till en antisemitisk författare.
Boken ”Är världen upp och ned” är skriven av Lasse Wilhelmsson. Åsiktsmaskinen Expo hävdar att boken är antisemitisk, där huvudpersonen rör sig i både höger- och vänsterextrema kretsar och ifrågasätter Förintelsen.
Hyllningen till boken skrev hon på sin blogg, men tvingades plocka bort den efter att SVT reagerat. Dirawis eventuella antisemitism togs upp redan 2010 efter några kritiska blogginlägg mot Israel.
Trots detta fortsätter Dirawi att vara SVT:s nya kelgris och hennes medverkan som programledare i nästa års Melodifestival är inte hotad. Med tanke på SVT:s drev mot oliktänkande, så borde Dirawi sparkas från sin roll som kelgris och hennes antisemitiska grund granskas närmare. Nu tillhör hon dock gruppen ”med invandrarbakgrund”, så självklart låter detta sig inte göras. Hade tjejen hetat Anna Andersson och varit svensk sedan många många många generationer, hade nog tonläget varit ett annat..både från media och Expo.
Parodin ”Ett Norrbotten för alla” för alla fortsätter. I Norrbottenskuriren den 22-23/11 publiceras inte mindre än fyra kampanjinslag på 5 sidor av totalt 40 sidor som innehåller artiklar. Den första ingår inte i denna hjärntvättarkampanj men väl i en annan, där generalsekreteraren (jo, godhetsapostlarna och rädda-jorden-gänget håller sig med storslagna titlar á la FN) i Diakonia, Bo Forsberg, som svamlar om CO2-hotet. Han uppvisar klara symptom på att vara hjärntvättad av översteprästerna i klimatkyrkan. De fyra övriga artiklarna ingår i kampanjen där den mest uppseendeväckande är skriven av Åsa Petersén med titeln ”Rasisterna försöker skrämma till tystnad”. Man behöver bara läsa rubriken som ju är helt befängd, för att förstå vilken smörja som resten består av. Vem är det som skrämmer, misshandlar, gör åverkan på bostäder och fordon, kastar ägg på och glåpord efter seminariedeltagare och utesluter oliktänkande? Man vet inte om man skall skratta eller gråta åt en så fullständigt verklighetsfrånvänd krönika. På sidorna 26-27 ägnas ett helt uppslag åt marxisterna Bengtsson och Poohl Pot som stolt visar upp sin ”lilla gula”. Kanske en blek kopia av massmördaren Mao’s lilla röda.
Pettersson tackar Nostradamus i Norr för denna bild av ”utbildningssystemet” i Norrbotten
