Om två vuxna och tre unga startar en förening får de 4.180 kronor i bidrag, om de har en medlemsavgift. Varje gång de träffas får de 150 kronor till. Sveroks fantastiska tillväxt är ingen slump, utan ett resultat av ekonomiska morötter.

Sveriges roll- och konfliktspelsförbund får mest bidrag av alla – bara i år har ungdomsorganisationen fått 21 miljoner kronor.

Sverok är Sveriges största ungdomsförbund. 190 000 medlemmar i 1 000 föreningar över hela landet samlar, utvecklar och sprider spelhobbyn. I Sverok startar och driver ungdomar sina egna föreningar på egna villkor och skapar verksamhet tillsammans. Rollspel, lajv, brädspel, figurspel, e-sport och LAN utgör de huvudsakliga verksamheterna bland många andra.

Sverok får en stor del av sina intäkter från Ungdomsstyrelsen. Statens syfte med detta bidrag är att stödja ungdomars självständiga organisering och inflytande i samhället. Detta gör vi genom att fördela stödet bland medlemsföreningarna och därmed låta medlemmarna ta direkt ansvar för gemensamma resurser. Sverok strävar också efter att vara ett så transparent förbund som möjligt där det är enkelt att vara delaktig i förbundets demokratiska processer.

Just nu är tiotusentals barn och unga ute och säljer jultidningar. Drömmen om att tjäna ihop egna pengar är en stark drivkraft. Tänk att dessutom kunna förtjäna den där premien man önskat sig.

Men för dagens generation unga finns det en genväg till det där tevespelet för tusentals kronor. Varför inte söka bidrag, genom att starta en spelförening? Det är så enkelt att det gjort en hel generation till bidragsentreprenörer.

Sverok, eller Sveriges roll- och konfliktspelsförbund, är landets överlägset största ungdomsförbund. Med 175 000 bidragsgrundande medlemmar är man tio gånger så stora som SSU, Ung Vänster, Grön Ungdom, LUF, KDU och CUF. Tillsammans.

Ungdomsstyrelsen delade ut 209 miljoner kronor till ungdomsorganisationer 2012. Drygt 21 miljoner kronor gick till Sverok, det vill säga var tionde bidragskrona.

Ett litet förbund för lajvare och rollspelare har blivit Sveriges överlägset största ungdomsorganisation? Svaret är inte fusk, om någon trodde det. Tvärtom. Sveroks framgångsfaktor är att de följer bidragsreglerna till punkt och pricka. Det är precis det som är problemet.

Sedan starten 1989 har Sverok medvetet arbetat för att göra det så enkelt som möjligt för så många ungdomar som möjligt att söka bidrag.

Under 90-talet delade man ut ”starta förenings-kit” på hobbymässor för att locka till sig lajvarna som då blev allt fler. Efter millennieskiftet breddade man sig för att locka till sig datorspelsgenerationen, och gjorde det möjligt att söka bidrag över nätet.

Det första som möter en besökare på Sveroks hemsida är en tydlig steg-för-steg guide till hur man startar en förening och sedan söker bidrag för denna. På hemsidan finns också konkreta guider för hur ungdomarna kan maximera olika typer av bidrag. Idag är det också möjligt att starta digitala föreningar, där man inte behöver ses i verkligheten utan kan sköta allt på nätet.

Bidragsentreprenörskapet har varit framgångsrikt. Under några få år fördubblades medlemssiffrorna. Det senaste året har dock vinden vänt, och flera stora e-sportföreningar har försvunnit. Dessutom har staten stramat upp reglerna vilket minskar Sveroks statsbidrag med ett par miljoner kronor.

En del i Sveroks nya strategi är använda rätt ord när de pratar med bidragsgivare, och exempelvis kalla spelkonventen för kulturarrangemang eftersom det är ord som bidragsgivarna känner igen. Ungdomarna uppmanas också att inte söka för lite pengar – ”en mångfaldsatsning är inte två resor och att trycka en broschyr, det är en person som kan arbeta med saken på halvtid i ett år.”

I exempelvis Dalarna har Sverok varit så framgångsrika på att söka bidrag att man ”står inför det trevliga dilemmat hur vi ska göra av med pengarna.”

Ur statens perspektiv är det givetvis ingen principiell skillnad på att spela tevespel ihop, eller knattefotboll. Den ena hobbyn är inte mer värdefull än den andra. Vad det handlar om är att en hel generation ungdomar får lära sig att en meningsfull fritid förutsätter skattepengar, och att vägen till det efterlängtade tevespelet går via bidrag i stället för att sommarjobba och spara månadspengen.

Vad händer med en generation bidragsentreprenörer när de växer upp? Deras barn lär inte sälja jultidningar.

– Pettersson undrar hur det går för de ungdomar som får lära sig att det är dumt att vara entreprenör och sälja jultidningar när man istället kan bli bidragssnyltare. Har ungdomsminister Nyamko Sabuni som är ansvarig för miljonrullningen funderat på det?

…och fortfarande finns det folk som på fullt allvar påstår att det inte går att sänka skatterna…

Slöseriombudsmannen