"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Antal dödligt våld i Stockholm ökade 84 procent första halvåret 2013
57 fall av dödligt våld
ett fall var tredje dag
Vad säger Snicki – Snacki Zernetsky om den grova brottslighet han har mätt, och som han har sett minska år från år i hela Sverige. Vad har då hänt om den inte minskar längre. De elaka danskarna påstår ju att brottsligheten har ökat de fem senaste åren, men det anser Snicki – Snacki vara en av de grövsta lögner han har hört, sedan han kom till Sverige och blev kriminolog. Hur det gick till minns han dock inte, men det var på Södertörns högskola, och det är bara där sånt händer. Läs nu resten på Snaphanen den ledande danska framtidsbloggen.
Iførste halvår 2013 – 57 tilfælde, et drab hver 3 dag i Stockholm alene. Det er flere drab i Stockhoms län på et halvt år end i hele Danmark på et helt år (vi ligger på i snit 45 drab om året). Nu havner langt fra alle i mordstatistikkken, af grunde der forekommer mig dunkle, men ofrene er lige døde for det.
Antalet anmälningar om våld med dödlig utgång har nästan fördubblats i Stockholm hittills i år. Under årets fem första månader utreddes 22 misstänkta mord. Bland dem finns en växande gärningsmannagrupp. – Psykiskt sjuka som inte har fått hjälp och begår våldsbrott ökar markant, säger Carola Pettersson, utredare på Citypolisen.
Pettersson tackar för inlägget från Nostradamus i Norr och undrar samtidigt om PK-medias uppgift inte är att granska uppenbart partiska rapporter från myndigheter.
I en artikel på SVTredovisas att 81 personer har omkommit genom dödligt våld under 2011, att det är en kraftig minskning jämfört med 2010 och att det är den tredje lägsta siffran på 10 år. SVT stödjer sig sannolikt på rapporten Konstaterade fall av dödligt våld.
För att förminska effekten av en skenande kriminalitet har det tagits nya grepp hos BRÅ (Brottsförebyggande rådet). Sedan 1950 har redovisning gjorts och görs fortfarande, av anmälningar om ”våldsbrott”, varav ”brott mot liv och hälsa”, ”barnadråp”, ”oaktsamhet” m m utgör en delmängd (Brottsbalken kap. 3). Dessa brott mot liv och hälsa redovisas i kategorierna ”dödligt våld”, ”försök till mord eller dråp” och ”misshandel inkl. grov”. Sedan 2002 eller möjligtvis tidigare, publiceras även redovisningar av ”konstaterade fall av dödligt våld”. Det tidigare och traditionella sättet för redovisning medger att statistiken enklare och över mycket längre tid kan jämföras med andra länder, till skillnad från det senare.
I rapporten finns förklaringen till att de stadigt stigande kurvorna över anmälda brott, inte kan vara korrekt: ”Diskrepansen mellan antalet anmälda brott och faktiska brott har ökat över tid. Det kan delvis förklaras av att det system för registrering av anmälda brott som Polisen införde i början av 1990-talet innebar en minskning av de manuella kontrollerna av anmälningarna.” I klartext – Polisen över tid har blivit allt sämre på att registrera och att bedöma om det rör sig om brott och därför klassificerat icke-brott som brott och därför den kraftiga ökningen av anmälda brott. Denna förklaringsmodell är i analogi med en annan av BRÅs strategier, nämligen den att hävda att ”anmälningsbenägenheten” har ökat över tid och att det är av den anledningen som brottskurvorna pekar uppåt. Detta resonemang ger vid handen att denna anmälningsbenägenhet skulle vara någon form av naturlag som gör att människor med tiden blir allt mer benägna att polisanmäla brott. Antalet begångna brott är för vissa kategorier, sannolikt bra mycket högre än antalet anmälda eftersom ”mörkertalet”, d v s motsatsen till anmälningsbenägenhet är högt. Detta gäller bland annat för våldtäktsbrott och vissa tillgreppsbrott. Viljan att anmäla brott minskar som bekant med uppklarandegraden.
Eftersom 81 fall konstaterats av dödligt våld år 2011 (antalet anmälda är 232) och 91 fall år 2010 (antalet anmälda är 333) har alltså Polisen missbedömt brottstypen i 65% av fallen 2011 och i 73% av fallen 2010. Med samma förklaringsmodell som BRÅ använder sig av kan man dra slutsatsen att Polisen inte heller behärskar att rätt klassificera andra brottstyper samtidigt som att anmälningsbenägenheten måste ha ökat.
Det är anmärkningsvärt att en enda brottskategori lyfts ut som ett exempel på att brottsligheten har minskat, medan kurvorna för praktiskt taget ALL anmäld brottslighet trendmässigt pekar uppåt och i många fall extremt brant uppåt.
Följande är utdrag ur BRÅs statistik över anmälda brott.
Summan av anmälningarna om ”Brott med dödligt våld”, ”Försök till mord eller dråp” och ”Misshandel, inkl. grov” under 2011 är fullständigt groteska 90 531 (248 per dag) och har från 2010 till 2011 ökat med 1 552 (4,3 per dag). Här rör det sig alltså om anmälningar av personer som antingen har dödats eller har blivit utsatta för svårare eller lättare misshandel.
I artikeln i SVT uttalar sig professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki:”Det går lite upp och ner mellan åren, men det har skett en generell minskning av det dödliga våldet i Sverige sedan 20-25 år tillbaka”. Av rapporten framgår det att antalet pendlat mellan 80 och 100 sedan år 2001 men inte hur utvecklingen har varit under de senaste 20 till 25 åren. Under både den senaste 20- och 25-årsperioden har emellertid anmälningarna om ”Brott med dödligt våld” ökat med ca 156 procent och har i genomsnitt legat på 208 per år.
Att inte fler människor dör på grund av våld står till viss del att finna i ett snabbare akut omhändertagande, bättre utrustade ambulanser och bättre metoder inom sjukvården som därmed räddar många fler liv i dag än för 20-25 år sedan. Det bekräftas i en artikel i en av våra större dagstidningar där läkare från ett av Stockholms sjukhus redovisade just detta. De som räddas till livet av ett mer effektivt akut omhändertagande hamnar därför i statistiken för ”Försök till mord eller dråp” vilken för 2011 är 2,3 per dag!
En del kritiker plägar kalla BRÅ för Brottsförnekande rådet. BRÅ förefaller att vara en värdig arvtagare till den tidigare myndigheten Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF, (numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB) vars syfte torde vara att till varje pris lugna befolkningen genom att tona ner den ständigt ökande brottsligheten. De återkommande Nationella trygghetsundersökningarna (NTU) är ett led i detta. Affes statistikblogg karakteriserar dessa som ett opium för folket.
Antalet fall med dödligt våld minskade förra året med 11% till 81 stycken.
Vi hoppas alla att trenden håller i sig. Nu hoppas vi att man i Sverige börjar utvisa personer som är villiga att ta till dödligt våld och dessutom gör det, precis som ett av riksdagspartierna vill, men inte de sju övriga. Helst skulle vi nu vilja se att personer som är beredda att ta till dödligt våld aldrig kommer in över Sveriges gränser.
Brottsförebyggande rådet publicerar ständigt rapporter som visar att det dödliga våldet i Sverige inte ökar. Det ligger i stället konstant på samma nivå. Kriminologer och brottsforskare tutar också ständigt i oss att antalet mord, dråp och misshandel med dödlig utgång stabilt ligger på cirka 100 om året. Antalet stiger alltså inte, trots att BRÅ:s egen statistik visar något annat.
Jag har gått igenom de senaste tio årens statistik från Brå över ”uppklarade mord och dråp”. Det är intressant läsning. Varje år under hela 2000-talet ligger antalet ”uppklarade mord och dråp” långt över de 100 om året, som kriminologerna talar om. Under 2005 klarades 184 mord och dråp upp, under 2007 225, medan 278 fullbordade mord/dråp klarades upp under 2010!
Här handlar det alltså om polisiärt uppklarade mord.
Därför vill jag hävda att det dödliga våldet ökar i Sverige, även om politiker och brottsexperter förnekar det. Gör de det för att de vill få oss medborgare att tro att Sverige fortfarande är ett tryggt och säkert land att leva i med få våldsbrott? De senaste veckorna har flera personer skjutits eller knivhuggits till döds på öppen gata. I förra veckan sköts en 36-årig man till döds mitt på dagen på en parkeringsplats intill en välbesökt badplats i Malmö. För några veckor sen blev en annan man ihjälskjuten mitt på gatan i centrala Göteborg. I lördags natt blev en 21-årig man knivmördad på Sergels torg efter bråk på en nattklubb. Listan kan göras ännu längre.
Sverige har inte blivit tryggare utan farligare. Den svenska idyllen rämnade för länge sen. Och, kära brottsforskare, sluta med vilseledande brottsstatistik. Jag säger det igen: Hur kunde polisen i fjol klara upp 278 mord, som statistiken visar, när det enligt Brå bara begås 100 mord om året?
− Pettersson vill också gärna ha svar på frågan hur polisen kan klara upp fler mord än de som begås. Så jävla bra är inte den svenska polisen.
Uppgörelser mellan kriminella gäng leder allt oftare till mord. Det visar en ny rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå. Andelen dödsoffer i interna konflikter har fördubblats sedan 90-talet och det är framförallt Göteborg, Malmö och Stockholm som drabbas.
-Tröskeln har sänkts. I en del fall använder man sig av professionella mördare. Och tillgängligheten på vapen är tyvärr god, säger Klas Friberg, chef på Rikskriminalpolisen, till Rapport.
Mellan åren 1990 och 1996 dödades 43 personer i kriminella konflikter. Åren 2002 och 2008 hade antalet stigit till 71. Många dödas på öppen gata. Dödligt våld har annars minskat i Sverige sedan början av 90-talet. Däremot har försöken till dödligt våld inte minskat.
-En förklaring kan vara att sjukvården har blivit bättre. Det är fler som överlever försök till dödligt våld än det var tidigare, säger Klas Friberg.
─ Pettersson ser att ingen nämner vilka det är som använder vapnen men det behövs inte. Vi vet ändå.