"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Clark Oderth Olofsson (numera Daniel Demuynck), född 1 februari 1947 i Trollhättan, Västra Götalands län, är en före detta svensk, numera belgisk medborgare, som blivit beryktad efter att ha dömts för flera brott, däribland mordförsök, misshandel, rån och narkotikahantering. Han har tillbringat mer än hälften av sitt liv på kriminalvårdsanstalter.
Numera sitter han på det nya fängelset Saltvik i Härnösand och gnäller. Han fyllde 65 i februari och kan tidigast bli frigiven om fem år…
– Pettersson tycker han kan sitta där han sitter tills han ruttnar eller ännu hellre i Belgien, han har fått fler chanser än vad han förtjänat…
Grova brott är inget som enbart kännetecknar större städer. Även mindre tätorter som Nyköping har haft sin beskärda del av dessa och i en liten artikelserie tänkte jag ta upp ett antal mord som begåtts i staden.
29:e juli 1966
En av Sveriges mest kända brottslingar, Clark Olofsson, gör ett inbrott i en cykelaffär på Skjutsaregatan Nyköping tillsammans med den från Nyköping bördige Gunnar Norgren.
De bägge upptäcks av två civilklädda polismän och i det tumult som uppstår, skjuter Gunnar Norgren ihjäl en av de bägge polismännen, Ragnar Sandahl. En intensiv jakt uppstår och först efter dryga två veckor grips Norgren i en lägenhet i Göteborg. Clark Olofsson som befann sig ute på ett ärende i denna stund, klarade sig från ett gripande och lyckades hålla sig undan i ytterligare några veckor. Efter en skottlossning utan större personskador kunde han dock gripas i ett skogsparti i utkanten av Göteborg.
Clark Olofsson dömdes till åtta års fängelse och Gunnar Norgren till tolv, vilket var det strängaste straffet som kunde utdömas vid den tiden. I juli 1968 flydde Norgren från fängelset i Västervik och i flykten attackerade han en ung polisman som han högg i mage och ansikte med en medhavd sax. Efter knappt två dygn greps så Gunnar Norgren på ett järnvägsspår utanför Västervik och återbördades till fängelset där han sedermera dömdes till ytterligare tolv års internering. Flera av dessa år tillbringades i en isoleringscell, vilket kom att påverka honom mycket illa, enligt vännen Clark Olofsson.
