Splittring i centern?

Idag går två centerpartister ut och slår tillbaks mot partikollegan Staffan Danielssons utlägg igår.

Ni minns att Danielsson i en debattartikel igår, skrev att vi måste börja diskutera integrationsfrågor och ställa oss frågan om inte Sverige måste börja närma sig övriga Europa när det gäller flyktingmottagning. Länk till gårdagens artikel.

Nu får alltså Danielsson mothugg från de två partikamraterna Johan Hedin och Hans Dahlgren som anser att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land dit människor på flykt kan söka sig och att en generös flyktingmottagning inte innebär stora påfrestningar på välfärdssamhället. Det är ganska lätt att konstatera orsaken till centerns allt mer prekära läge kring fyra procent strecket. Herregud, människorna är ju totalt verklighetsfrånvarande.

Dagligen läser vi om besparingar och nedskärningar inom välfärdens alla kärnområden. Utöver detta har vi en konstant och oacceptabel hög arbetslöshet, en bostadssituation som är katastrofal, en skola som idag rankas till Europas sämsta, en allt större segregation och utöver allt detta spår nu FN att Sverige inom 20 år kommer att ligga långt långt ned på listan över länders välmående.

Precis som många i regeringen, beskriver duon vikten av att få ut de nyanlända på arbetsmarknaden och lägger fram ett antal åtgärder för att detta ska lösas. Snälla Johan och Hans. Vi har cirka 400 000 människor som saknar jobb och långt ifrån alla är nyanlända och utrikesfödda. Dessutom ser vi just nu en varselvåg av sällan skådat slag. Så Johan och Hans. Tala om för oss vad det är för jobb ni pratar om, varför allt fler utrikesfödda saknar arbete när ni verkar sitta på svaren och varför ni inte kan lägga fram åtgärdspaket till de 400 000 ungdomar, yrkesarbetare och alla FAS-3 jobbare som inte verkar ha en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Källa: SvD

Centerpartist vill se över invandringen

Staffan Danielsson (C) anser att vi måste kunna diskutera hur stor del av flyktingströmmarna till EU som når Sverige kontra övriga länder.

Danielsson ger exempel på hur Sverige under september månad tog emot fler flyktingar från Syrien än övriga EU-länder gjorde tillsammans. Politiker från ett 7-klöverparti som han är, anser han att Sveriges främsta uppgift är att få övriga länder att anpassa sig till Sveriges regelverk, men skjuter snabbt in att det är Sverige som kanske ändå måste anpassa sig till övriga länder.

Danielsson hävdar i debattartikeln att Sveriges generösa invandrings- och flyktingpolitik har starkt stöd bland den svenska befolkningen. Sverigedemokraterna som sticker ut i denna fråga anses annars ha den bästa politiken i invandringsfrågor. I Novus senaste undersökning om partiernas förtroende i olika politiska områden, tog SD hem en klar seger i ämnet invandring där 18% av de tillfrågade ansåg att SD hade de bästa politiken. Danielssons eget parti intog jumboplatsen med sina 1%. Givetvis ett generande faktum för Centern och deras vision om 30 miljoner nya medborgare.

Danielsson vill gärna motarbeta extrema krafter (dvs. de som inte ställer sig bakom den huvudlösa invandringspolitik som denna och tidigare regeringar dragit på sina medborgare) och räds över att man inte tar debatten och håller den mer öppen.

Mitt råd till Staffan Danielsson och övriga politiker i den 7-klöver som hellre döljer fakta bakom lögner och floskler är: Lägg korten på bordet, tala om den exakta sanningen, tala om hur mycket kalaset kostar och berätta om de verkliga orsaker som ligger bakom det faktum att Sverige förvandlas mitt framför våra ögon och detta till det sämre. Tala om för oss varför välfärden raseras, varför vår skola sjunker allt längre ned i statistiken, varför våra äldre för en allt mer tynande tillvaro, varför våra ungdomar sägs vara en förlorade generation, varför antalet utanförskapsområden ökar i antal, varför segregationen biter sig allt hårdare fast, varför arbetslösheten håller sig kvar på en hög nivå, varför utslitna svenska arbetare tvingas jobba allt högre upp i åldrarna, varför världens högsta skattetryck inte räcker för att finansiera vår egen välfärd, varför Sverige rankas till ett av de tio farligaste länderna att vistas i för turister, varför Simon Wiesenthal-institutet varnar världens judiska befolkning att ens resa till Sverige, varför vår förut så stolta demokrati allt oftare sätts på undantag…osv.

Lägg korten på bordet, ge oss hela sanningen och låt sedan svenska folket avgöra om de ställer sig bakom detta. Kan du Staffan Danielsson se till att detta sker, får du en stjärna i kanten, men trots denna stjärna både hoppas och tror jag att ditt parti åker ur riksdagen 2014 för att aldrig mer återkomma.

Källa: SvD

PS
Vid frågor och tips till Staffan Danielsson så nås han på riksdagens sida.

Centerpartisters lösning på utanförskapet

I en debattartikel i Aftonlögnen skriver centerpartisterna Anders W Jonsson och Hans Dahlgren hur de vill minska utanförskapet.

De bägge erkänner en viktig sak. Efter 80-talet har arbetskraftsinvandringen ersatts av en flyktinginvandring. Deras fem förslag på åtgärder ser ut så här.

  1. Utbildningssystemet måste anpassas efter de som anländer idag, vilket medför betydligt större satsningar.
  2. Man ska sänka ingångslönerna och därmed också trösklarna till arbetsmarknaden.
  3. Sänkt skatt och sänkt arbetsgivaravgift till arbetsgivare som anställer invandrare.
  4. LAS ska ses över för att få in nyanlända på arbetsmarknaden.
  5. Välfärdssystemet bör ses över för att uppmuntra till arbete istället för bidrag.

Jag köper punkt 5 och anser att det generösa trygghetssystemet lockar hit människor från hela världen i tron att detta ska försörja dem resten av livet. Det stora problemet som de bägge centerpartisterna dock missar är att jobben blir färre och de arbetslösa fler. Det är heller inte bara de utrikesfödda som saknar arbete, vilket man ofta förleds att tro. Bland de cirka 380 000 arbetslösa finns förutom de allt fler nyanlända också välutbildade ungdomar och personer med 30-40 års yrkeserfarenhet i bagaget.

Syftet med artikeln är att fokusera på SD och deras, som man hävdar, enda lösning på problemet…minska invandringen. Att det inte är den enda lösningen vet säkert de flesta, men det är en etikett man gärna vill klistra på. Ponera då att det vore den enda lösningen. Vore det då inte en bra lösning? Faktum är att ju fler som konkurrerar om en plats, ju fler är det som blir utan.

Mina oprofessionella lösningar är dessa.

  1. Våga sätt ned bromsen, likt S gjorde 1989 och se till att lösa de problem som redan finns.
  2. Ställ högre krav på en egenförsörjning och kom inte med lösningar som gör det mindre attraktivt att söka jobb.
  3. Arbetsgivare som anställer utländsk arbetskraft ska ge dessa samma löner och förmåner som svenska arbetare.
  4. Illegala invandrare ska inte tillåtas arbeta.
  5. Vill du ha hit dina anhöriga ska du ha ett arbete som kan försörja både dig och din familj.

Oavsett om mina eller centerpartisternas lösningar är bäst, så kvarstår huvudproblemet. Det finns inte jobb till alla, inte ens till de som bott och betalat skatt i Sverige under hela sitt liv. Hade svenska regeringar vågat se problemen redan för trettio år sedan, hade problemet med arbetslösheten inte varit helt löst, men kraftigt reducerat.

Centerpartiet står för en generös och gärna större invandring och partiledaren Annie Lööfs våta dröm om 40 miljoner svenskar känner vi till. Hur denna politik löser problemen med den höga arbetslösheten bland nyanlända och svenskar har jag ingen aning om, men frågar du din närmaste centerpolitiker får du säkert svar.

Källa: Aftonlögnen

Ett kvitto på fel ledare

Av Olli Rein

Johan Hakelius

Det var nu länge sedan jag presenterade någon av Johan Hakelius ironiska krönikor med politisk anknytning. Det får bli mitt lite lättlästa inlägg idag här på Petterssons på vår vilodag söndagen . Som vanligt med Johan Hakelius stories så är det lite yvigt i början, här med julfirande och Centerpartiets ledare Annie Lööf. men som vanligt lyckas Johan knyta ihop säcken i slutet av sitt verk.

Många av oss insåg inte hur torftigt vi firade jul förra året, förrän vi fick läsa om Annie Lööfs ”lyxfest”.

När vi vanliga medborgare fick hålla till godo med samma gamla skinka, samma gamla klappar och samma gamla gran – eller åtminstone exemplar snarlika förra årets – ­pågick orgier på Näringsdepartementet. De höll i gång en hel halvdag och programmet, som en grävande reporter fått fram, är rena pornografin. Hör bara:

”13.35–14.20 En kreativ arbetsplats. Mikael Ahlerup, vd för Astrid Lindgrens Värld och utnämnd till Årets Chef 2011.”

Vad skulle man inte ha givit för att få inleda julen med den kioskvältaren? Eller denna:

”14.25–15.10 Vi lyfter blicken. Framtidsforskare Bo Dahlbom, vd för Sustainable Innovation AB.”

För att inte tala om denna:

”15.40–16.10 Detta vill vi nå. Statsråden ger målbilden för departementets arbete.”

Jag visste att något fattades i julas. Nu förstår jag att det var en målbild.

Dessutom serverades julbord. Dryck för 256 kronor per person. Musik. En båttur. Och så hölls tävling, enhetsvis, i att visa upp sin ”glitter och glamoursida”. Så överdådigt har jag inte haft det sedan jag senast var på svensexa. Huvuden måste rulla.

Detta, undantaget ett par byråkratiska detaljer om upphandlingsregler, är en god sammanfattning av den krystade indignation vi förväntas känna över ”avslöjandet” om Näringsdepartementets fest den 8 december förra året. Någon har till och med mätt det skamliga lyxlivet och kommit fram till att bara fyra timmar och 10 minuter ägnades åt seminariet, men hela sju timmar och 20 minuter (är det säkert att det inte blev 23, eller till och med 27 minuter?) åt mat och dans.

Vore jag en helgonlik människa, som kände empati även för politiker, skulle jag lida med Annie Lööf. Nu är jag inte det, så i stället grunnar jag över de politiska partiernas självförakt. ”Lyxfesten” är ju bara ett journalistiskt verktyg. Vad det här egentligen handlar om är förstås att Centerledaren redan var skadskjuten och jag tror jag vet varför.

En populär teori är att Annie Lööf får stryk därför att hon är kvinna. Min alternativa teori är att hon får stryk därför att alla ser att hon är fel person för sitt uppdrag. Jag tror dessutom att hon blev vald av just det skälet. Inget skrämde Centern mer än att välja rätt person som ledare.

För att vara precis: med rätt person menar jag en person som utstrålar Centern. Som går och står och sitter centerpartiet. Ni vet vad jag menar. Med fel person menar jag en person som flyter samman med liberala konsultkretsar, långt från höskörd, nedlagda mackar och bilbingo. Ni vet vem jag menar. Centern kunde till exempel ha övertygat Eskil Erlandsson att ta ledningen. Han spelade både Ulf ­Peder Olrog och Thore Skogman i sitt Sommarprogram. Den tanken fnös partiet bort. Bonnighet är särskilt genant i det gamla bondepartiet. De ville ha någon som visade att Centern är något helt annat än Centern.

Annie Lööf.

Det är kanske naturligt att partier lider av självförakt. Alla som har tillhört en bostadsrättsförening har då och då önskat sig en slarvig sängrökare, som åstadkom lite rensning i medlemsleden och en ny, fräsch början. Men det är något fascinerande pinsamt med politiska partier – Centern är inte det enda – som gör verklighet av fantasin och satsar allt på att försöka vara något annat än de är. Det händer att vi går på det, som med Moderaterna. Men oftast känns det lika äkta som att se sin åldrade småskolefröken dansa salsa på en strand i Västafrika.

Där, i Centerns skräck för Centern, finns det verkliga skälet till Annie Lööfs gatlopp. Men det är enklare att gräva fram ännu en bunt representationskvitton.

Affärsvärlden

Johan Hakelius
Mejla reportern

Under Johan Hakelius hittas alla hans krönikor under året på affärsvärlden. Ge också gärna affärsvärlden ett klick, så de vet att vi här på Petterssons existerar.

Centerpartiets mörka historia

Av Stefan K

Centerpartiet som gärna använder orden extrempartier, främlingsfientliga och rasister försöker själva dölja sitt egna partis historia.

En enskild politikers ord sägs vara partiets officiella. När en enskild kommunpolitiker från Centerpartiet kallar ett annat riksdagsparti för extremparti, nationalistiskt och främlingsfientligt, så utgår jag att detta är partiets officiella inställning.

Nu är inte Centern ett parti som ska höja rösten angående andra partiers historia, då man själva, under sin tid som Bondeförbundet på 30-talet var det mest rasistiskt färgade i riksdagen. Bondeförbundet var det enda av riksdagspartierna som hade antisemitism och rasism inskrivet i sitt partiprogram. Bl.a. står detta att läsa när Bondeförbundet gav legitimitet till Socialdemokraternas rashygieniska projekt:

”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling”.

På 40-talet gav Bondeförbundets Axel Hansson-Rubbestad och Otto Wallén sitt stöd för en kampanj som hade för avsikt att hindra judiska flyktingar att komma till Sverige. ”Mota Moses i grind” hette kampanjen.

Olof Sundman, f.d. riksdagsledamot för Centern, var så sent som på 70-talet medlem i Svensk Socialistisk Samlings (SSS) ungdomsförbund Nordisk Ungdom och i Engdahls Svensk Opposition.

Det finns mycket att läsa om Centerns och andra riksdagspartiers dunkla förflutna i fyra mycket intressanta och välskrivna artiklar på Newsmill. Denna borde läsas av kommunpolitikern Eva Andersson från Nyköping, som på sin blogg jämför SD med extrema och främlingsfientliga partier. Läs och kommentera gärna, men drar ni upp Centerns allt annat än ljusa historia så åker kommentaren bort, vilket hände mig när jag kommenterade på detta vis…

Nazismen, Alliansen och Socialdemokraterna del 1

Nazismen, Alliansen och Socialdemokraterna del 2

Nazismen, Alliansen och Socialdemokraterna del 3

Nazismen, Alliansen och Socialdemokraterna del 4

Får invandrare barnbidrag och föräldradagar retroaktivt?

Utlagt av Olli Rein från Thoralf Alfssons blogg .

Jag har för mig att någon här frågade om invandrarna får barnbidrag och föräldradagar retroaktivt, det kan vara för någon eller några veckor sedan. Jag hade då för mig att jag sett det någonstans, och det var faktiskt så att jag hade det bland mina egna dokument, och där återfann jag dem för några dagar sedan. Den som har skrivit inlägget är Thoralf Alfsson riksdagsledamot för SD från Kalmar. Jag kommer att redovisa hela hans inlägg här, som han har skrivit det minus några tangentmissar eller dylikt som jag har rättat, tack vare att jag alltid har rättskrivningsprogrammet med, och det har jag kanske för att jag har Firefox som webbläsare, den går att ladda ner gratis om någon undrar, som de flesta andra webbläsare gör. Men nu till artikeln!

Välkommet utspel av Centern

Centern vill förändra bidragssystemet för barnrika invandrarfamiljer genom att minska antalet föräldradagar. Att Maud Olofsson syftar på muslimska familjer och i synnerhet somaliska 5-10 barns familjer är nog ingen dålig gissning. Som t.ex. denna familj som Östran skriver om. Jag undrar hur många föräldradagar den här familj fick när de kom till Sverige, då invandrarfamiljer får dessa dagar retroaktivt. Är det 330 dagar/barn? I så fall har denna familj fått ca 3000 föräldradagar!

Visst är Sverige fantastiskt. Ändå förstår inte alla varför personer från Menaländerna söker asyl i Sverige.

Ena dagen tillkännager Maud Olofsson sin avgång som partiledare nästa dag kommer hon med ett utspel om invandringspolitiken. Inget kan få mig att tro att dessa utspel hänger samman. Som partiledare hade det varit betydligt mer ”besvärligt” att gå ut med detta utspel.

Nu undrar jag vad Fredrik Federley anser om detta utspel? Har Centerpartiet en främlingsfientlig partiledare nu enligt Fredrik Federley. Kommer han nu kalla sin partiledare för gam och parasit?

Nu är detta bara ett centerpartistiskt utspel som inte kommer leda till någon förändring.

När det gäller ny partiledare för Centerpartiet kan man ju hoppas att man väljer Fredrik Federley men den möjligheten är nog inte så stor. Eller som en riksdagsledamot för Centerpartiet uttryckte det igår ”att Fredrik Federley är alldeles för radikal”.

Så låter det alltså från riksdagsledamoten Thoralf Alfsson.  Jag hoppas verkligen att han har fel i den här frågan, men Thoralf brukar inte ha fel. Men jag tror inte att han blir särskilt arg, om det trots allt skulle visa sig att han har fel, tror en skakad Olli Rein. Ska vi betala allt som dessa människor har gått miste om retroaktivt, för att de inte har bott och betalat skatt i Sverige? Nåväl om de betalar en normal skatt till Sverige för dessa förlorade år, så kanske det ändå kan gälla.