Av Olli Rein

VINJETTBILD En resandefamilj i norra Bohuslän runt 1920. Foto: Bohusläns museums arkiv

Under århundraden har de levt och försörjt sig på resande fot. De har ofta fasta rutter och rör sig över gränser. Besöken i byarna, för att förtenna grytor, slipa knivar eller sälja olika varor är ett välkommet inslag – ett litet tag. Många gårdar upplåter plats för övernattning men lika ofta blir det kalla handen och avvisning. De resande får dra vidare.

Bondesamhället var uppbyggt kring ägande av jord och ett annorlunda livsmönster väcker kanske nyfikenhet men ofta misstänksamhet och rädsla. Men ibland får resandefolket en egen fredad plats att kunna bo på i längre perioder.

Vi förflyttar oss till ett utmarksområde i Bullaren i norra Bohuslän, helt nära svensk-norska gränsen. Här finns just en sådan plats där några familjer bodde, längre eller kortare tid, under nästan 50 år tills byn övergavs i början av 1900-talet.
De första uppgifterna om resande på Snarsmon är från ca 1860. Något senare finns uppgifter som visar att ca 20 personer bodde permanent på platsen. Dessa familjer och deras släktingar förekommer i förteckningar i nära 50 år. Dessutom har sannolikt ett stort antal resande vistats mer eller mindre tillfälligt på platsen. I början av 1900-talet överges Snarsmon och invånarna sprids till olika platser.

2004 kommer de resande tillbaks till Snarsmon. Den här gången för att, tillsammans med arkeologer från Bohusläns museum, påbörja arkeologiska utgrävningar på platsen.

På Snarsmon finns rester efter 11-12 bostäder. Huslämningarna är sinsemellan väldigt olika och består av hus som grävts in i sluttningen, av gropar, bara röjda ytor eller stenrader. Under de arkeologiska utgrävningarna som pågick till 2007 undersöks tre av dem, två bostadshus och ett kök.

Många bitar av olika föremål påträffas i husen under utgrävningarna; knappar, tygrester, fragment av skor, en pärla, en glasögonlins, en kam, verktyg, porslin, keramik, järngrytor och byggnadsdetaljer – saker som hade kasserats, tappats eller glömts kvar när husen övergavs.

FAKTA I KORTHET

• Resande ingår i den nationella minoriteten romer och resande romer, och är den etniska folkgrupp som tidigare kallades tattare. En folkgrupp som har funnits i Sverige sedan början av 1500-talet.
• Resandefolket har av tradition försörjt sig på förtenning av kopparkärl, borstbinderi, trådarbeten och handel av olika slag.
• Genom åren har de också kallats skojare, tavring, sinti, fant, tater, men resandefolket själva kallar sig för resande. Samma ord används i flera andra länder: traveller, reisende eller voyager. I Norge använder de resande själva ordet tater, medan det i Sverige har blivit ett skällsord.
• Idag finns minst 30 000 svenskar med resandepåbrå i Sverige och de återfinns i nästan alla yrkesgrupper. Samhällets behandling av de resande är ett mörkt kapitel i svensk historia. En historia av förföljelse som man inte kan läsa om i de vanliga historieböckerna.
• År 2000 erkändes resande tillsammans med övriga romer, som nationell minoritet i Sverige. Regeringen och Svenska kyrkan bad offentligt resande och romer om ursäkt för övergrepp, förföljelser och diskriminering.
• Resandefolket har mycket få bevarade fysiska lämningar som kan relateras till just deras historia. Snarsmon är iordningsställd som ett besöksmål med informationsskyltar och röjd stig genom området.

Lästips:

• Andersson, red, 2008; Snarsmon – resandebyn där vägar möts. Uddevalla.
• Hazell, Bo, 2002. Resandefolket – från tattare till traveller. Stockholm.