Etikett: Björklund

Osämja inom Folkpartiet?

Stefan K3 kommentarer

Folkpartiet balanserar på det berömda 4%-strecket och vad passar då bättre än att damma av välkända Fp-floskler om invandring…

2013 var Erik ”Myten” Ullenhag i gasen när han debatterade permanenta uppehållstillstånd med Jimmie Åkesson. Lyssna…

https://petterssonsblogg.se/wp-content/uploads/2015/01/recording-jan-28-2015-6-32-28-pm.mp3?_=1

Idag stod Jan Björklund på en presskonferens och pratade om tillfälliga uppehållstillstånd. Lyssna…

https://petterssonsblogg.se/wp-content/uploads/2015/01/recording-jan-28-2015-6-39-09-pm.mp3?_=2

Det går inte att lita på en folkpartist och originalet är i alla lägen bättre än kopian, så en fortsatt röst på SD garanterar det Jan Björklund bara lovar. Vore dock kul att höra Björklund och Ullenhag diskutera detta ämne i riksdagens cafeteria.

Kära Tobias och Jan

Stefan K4 kommentarer

Varje gång jag ser en politiker stå med ett leende och förklara att nya miljarder ska satsas, skrivna regler undantas och fler nyanlända prioriteras, blir jag både ilsken, upprörd och uppgiven. Det bästa sättet att avreagera sig på är att skriva bloggartiklar eller brev till ansvariga ministrar. Detta brev är riktat till Jan Björklund och Tobias Billström, som den 23/10 stod och förklarade att barn till personer som enligt gällande regler inte får vistas i Sverige ska få fri skolgång med samma regler som övriga elever. Miljöpartisten som stod nöjd och flinade genom hela presskonferensen lämnar mig helt oberörd.

Detta brev skickades till berörda personer den 28:e oktober 2012.

Det måste egentligen kännas skönt att som minister i en svensk regering kunna fatta beslut som inte drabbar en själv?

Hur många gånger ska vi svenska skattebetalare tvingas höra er i den svenska regeringen stå och försvara er minst sagt huvudlösa politik i frågor gällande invandring och flyktingmottagning? Den politik och de beslut ni fattat under er tid vid makten har påverkat vår vardag och kommer att påverka vår vardag under en väldigt lång tid framöver. Ni försvarar er med att Sverige ska förbli ett tolerant och humant land som tar ansvar för världens elände och inte minst människor i nöd. Hur tolerant och humant är det att locka hit folk för att sedan placera dem i förorter där varken bostäder och jobb finns? Hur humant är det att locka hit folk med löften om ett kravlöst liv och sedan placera dem ute i en liten landsortshåla i norra Sverige?  Hur humant är det mot alla svenskar, såväl etniska som invandrade, som nu får se hur äldrevården, skolan, pensionssystemet och hela välfärden rasar samman? Kan ni inte ställa er upp och stolt erkänna att vi i Sverige nu nått vägs ände och att problemen bara kan bli värre framöver? Därför behöver vi en ny politik där vi inte längre kan ta detta ansvar och kasta ut alla dessa miljarder som egentligen borde gå till svenska skattebetalares välfärd och jobbskapande satsningar för de 380 000 som saknat jobb i flera år och de 50 000 som hittills varslats i år.

Är er rädsla för att ge SD ett finger i frågor om migration större än er omtanke om det land och den befolkning ni som svensk regering röstats fram för att prioritera? Har ni någon gång lekt med tanken att er huvudlösa flyktingpolitik drabbar vanliga och hederliga människor som allt oftare ser sin förut så trygga vardag förändras till något ingen ens kan föreställa sig? Är er önskan att hellre satsa på att locka så många som möjligt till Sverige och sedan prioritera alla miljardsatsningar på att ge dem jobb och bostäder, utan en tanke på alla de svenskar som saknar detta?  Som jag tidigare skrev så drabbar er politik vanliga svenska medborgare, såväl etniska som invandrade, på ett sätt som förmodligen ingen förväntade sig 2006. Detta samtidigt som ni själva kan sitta trygga i förvissning om att denna politik aldrig kommer att drabba er. Kritiken växer mot er och den politik ni för och tro mig när jag säger att det inte bara är Sverigedemokrater som reagerar. Varje dag omges jag av personer i det privata och på arbetsplatsen som vädrar åsikter som ni i regeringen skulle kalla ”främlingsfientliga”. Jag har aldrig förut hört så många ha åsikter, så många som vädrar sitt missnöje och jag har aldrig hört så många vara så intresserade av dessa frågor. Det är t.o.m. så att bekanta med invandrarbakgrund har börjat deltaga i diskussionen. Även de börjar märka hur deras vardag i Sverige sakta men säkert förändras. Även de har vänner som är arbetslösa, vänner som söker bostad, barn som går i den allt sämre skolan och föräldrar som lever allt otryggare liv på äldreboenden. De åsikter som vädras allt oftare är inte ”främlingsfientliga”, utan ger uttryck för en gnagande oro över deras egna och deras anhörigas framtid. Ni måste vara stolta och våga erkänna att er politik påverkar det Sverige som många inte längre känner igen. Ni måste också våga erkänna att denna politik skapar reaktioner som ni väljer att kalla ”främlingsfientliga” för att på så vis slippa ta debatten och erkänna att SD kanske ändå inte är helt fel ute. Det är ju faktiskt ni i den svenska regeringen som skapar de förutsättningar som lockar fram den allt högljuddare kritiken, så lite självkritik vore kanske på sin plats. Ställ er gärna frågan om orsaken till att ni sitter i en svensk regering och vad svenska väljare förväntar sig av en svensk regering de röstat fram?

Att våga erkänna sina misstag och göra om är inte fegt, tvärtom.

Nu har ni påbörjat en liten kärleksaffär med Miljöpartiet, vars företrädare vi kunde se med ett leende på läpparna tillsammans med er på den presskonferens där ni förkunnade att barn till personer som enligt gällande regler inte har rätt att vistas i Sverige, nu även ska få fri skolgång att lägga till den fria vård ni redan tidigare tagit beslut om. Ingår man en kärleksaffär, slutar det ofta att man hamnar i säng. Sängen i detta fall är väl regeringskansliet där jag förmodar att vi hittar Mp efter valet 2014? Många gånger när man vaknar upp i sängen, morgonen efter en kärleksaffär, så undrar man vad man egentligen gjort och vilka konsekvenser denna lilla kärleksaffär kan komma att få i framtiden. Många är de som fått skäl att ångra sitt lilla snedsteg och många gånger har det lilla snedsteget påverkat livet under många år, kanske för resten av livet. Jag vet inte var denna huvudlösa flyktingpolitik kommer att utmynna i, men med Mp vid sin sida kan vi förmodligen förvänta oss vad som helst. Deras inställning i migrationsfrågor är att alla regler ska sluta gälla för att alla som vill ska kunna ta sig till Sverige och finansieras av de skattepengar som egentligen borde vara till för att trygga svenska skattebetalares välfärd. Kanske vi redan ser hur er nya partners krav börjat påverka er och kanske dessa krav ligger bakom det faktum att Sverige är det extrema undantaget i Europa, att Sveriges regering inte går ut och hårdare kräver en jämnare fördelning av flyktingströmmen till Europa och att personer som befinner sig illegalt i Sverige ska ges samma möjligheter som alla oss som betalar för dem.

Ibland får man känslan av att ni i regeringen inte längre bryr er om människors oro och den väg som verkar ta Sverige in i en återvändsgränd.

Att vädja till er är förmodligen lönlöst, men kasta skygglapparna och våga skaka av er rädslan för rasistspöket. Innerst inne tror jag ni själva inser att det gått för långt, att Sverige nått vägs ände och att problemen som redan finns bara kan förvärras fr.o.m. nu. Ni vet också att ju fler som konkurrerar om jobb och bostäder, ju fler är det som blir utan.

Låt inte den borgerliga regeringen bli ihågkommen som den regering vilken lät tryggheten, gemenskapen och välfärden raseras i ett rökmoln av politiskt korrekthet. Tycker ni inte själva att Sverige och den svenska befolkningen är värda bättre?

 

Arbetslöshetens Sverige importerar arbetskraft

Stefan K1 kommentar

Regeringen lägger fram argumentet att Europas mest extrema flyktingpolitik behövs för att trygga vår framtid och att de miljarder som kastas ut är väl investerade pengar för en välfärd som står inför stora utmaningar.

I och med detta avslöjar regeringen att man inte tänker repatriera de flyktingar som anländer till Sverige i tiotusentals och att de gör mer nytta som arbetslösa i Sverige än för uppbyggnaden av sina egna hemländer. Vad är det för framtid som väntar i de länder varifrån majoriteten av flyktingarna kommer om de utbildade, ekonomiskt starka  och innovativa väljer att stanna i ett Europa under kris?

Ett återkommande argument från vår statsminister är att man så fort som möjligt ska skapa förutsättningar för flyktingarna att komma ut på arbetsmarknaden och att de ska bli självförsörjande. I partiledaredebatten den 7/10 togs just arbetslösheten upp som det stora ämnet och inte minst den ungdomsarbetslöshet som riskerar att skapa en generation av ungdomar som förblir utanför. Man pratade också om vikten av utbildning och hur arbetsmarknaden i dag efterfrågar välutbildad arbetskraft i allt högre utsträckning. Huruvida framtida generationer ungdomar går en tryggare och ljusare framtid till mötes är svårt att sia om, men spådomarna från ”marknaden” i Västvärlden är allt annat än ljus. I partiledardebatten kunde vi höra hur samtliga partiledare var bekymrade över nuläget och framtiden, fattas bara annat. 7,5% av den arbetsföra befolkningen står utan arbete och var fjärde ungdom saknar ett jobb att gå till. Lägg därtill att bostadsmarknaden för ungdomar är katastrofal och inte minst för många studenter som tvingas tacka nej till studier för att inga lägenheter finns tillgängliga.

När man pratar om arbetslöshet lägger de politiskt korrekta gärna fokus på de utrikesfödda och inte minst de nyanlända från länder i tredje världen. Sanningens mynt har också den en annan sida. Visst är oacceptabelt många nyanlända arbetslösa och många har hunnit bli pensionärer utan att ha jobbat en dag under sin vistelse i Sverige. Dock finns det andra grupper som har lika svårt att finna en egen försörjning. Det finns ny- och välutbildade ungdomar som genomgått en 12-årig utbildning och kanske också högskola och universitet, men som inte får något arbete. Här finns det också 50-60-åringar med 30-40 års yrkeserfarenhet i bagaget, som inte heller de får nytt jobb i dagens Sverige.

I detta läge väljer alltså Sveriges regering att bedriva en invandringspolitik som inget annat land i Europa sett maken till. Nya rekordsiffror uppvisas varje år och de försvaras med nu väl inövade floskler om 600 000 utrikesfödda som går till jobbet och att hela välfärdsapparaten skulle rasa samman om inte utrikesfödda ställer upp med sin kunskap. Visst, jättebra, men belys också den andra sidan av myntet där 100 000-tals nyanlända inte går till jobbet, aldrig har gjort det och aldrig kommer att göra det. Beskriv också hur man importerar frisörer, kökspersonal, serveringspersonal, städare och andra yrkesgrupper där majoriteten av de redan arbetslösa kan gå in och ta de jobb som erbjuds. Därutöver står partiledarna i debatter och hävdar att denna politik är nödvändig och i media kan vi läsa hur regeringen skjuter till miljard efter miljard för att starta projekt och skapa förutsättningar för att få ut nyanlända på arbetsmarknaden. Då frågar sig vän av ordning, vilka jobb det handlar om? Vad är det för jobb som vår statsminister talar om? Vad är det för jobb som de cirka 400 000 arbetslösa inte kan få? Vad är det för jobb som outbildade analfabeter utan yrkeslivserfarenhet kan få på en arbetsmarknad som kräver allt större kunskap och ställer allt högre krav? Vad är det för jobb som somalier och afghaner kan få som nyutbildade svenska ungdomar och 50-åringar med 30 års yrkeserfarenhet inte kan få? Hur många miljarder ur vår gemensamma statskassa tänker man vika åt denna misslyckade integrationspolitik?

Självklart är det så att alla arbetsföra människor i arbetsför ålder ska försörja sig själva och inte genom vårt frikostiga trygghetssystem. Ingen ska tillåtas komma till Sverige i tron att man kan finansiera sin vardag med hjälp av bidrag och förmåner i all evinnerlighet. Därför är det bra att denna regering och kommande trycker på och börjar ställa krav på de som anländer, men det känns som att orden och lösningarna bara är en dimridå och inte verklighetsförankrade. Oavsett om du är en man från Irland som bosätter dig här eller en kvinna som anländer som flykting från Somalia, har du en skyldighet att försörja dig själv. Givetvis kan förutsättningarna variera, men det finns ingen ursäkt för att arbetsföra personer i arbetsför ålder inte ska ta ett arbete och bli självförsörjande, oavsett om du är svensk och heter Pettersson, irländare och heter McLaughlan eller somaliska och heter Muhammed. Problemet är att det inte finns jobb till alla.

Ett argument som ligger regeringen och oppositionen varmt om hjärtat är enstaka exempel på livsöden och gärna små barns, med det givna syftet att dessa ska bana väg för en extrem invandringspolitik. Jan Björklunds hjärtkramande berättelse om den 12-åriga somaliska flicka som förlorat ett ben, sina anhöriga och allt, fick denna gång stå som symbol för det toleranta och medmänskliga Sverige. Hur en enbent 12-årig flicka utan anhöriga kan ta sig hela vägen till ett land hon förmodligen aldrig hört talas om, borde givetvis generera ett antal följdfrågor, men att Sveriges övriga partiledare eller programledarna skulle drista sig till det, vore naturligtvis att önska  för mycket. Finansieringen av resan är självklart också den en välbefogad fråga. Jan Björklund och övriga ledare i 7-klövern attackerar gärna Jimmie Åkesson i debatter med orden att han bara ser på invandrings- och flyktingpolitiken med ett öga. Detta framkallar givetvis en fundering över 7-klöverns egen tolkning av invandrings- och flyktingfrågor. Hade Jan Björklund sett på saken med sina bägge ögon, hade han lika gärna kunnat ta upp exemplet med de somalier som rånade, misshandlade och tände eld på Rudolf Moilanen. Även de har sökt och fått asyl i Sverige. Nu låter detta sig inte göras för då skulle hela bilden av svensk flyktingpolitik rämna och svenska väljare skulle ges en annan syn på verkligheten än den med små jollrande barn och vuxna som fäller tårar i TV.

Kostnaden för detta flyktingkalas är en annan fråga som är tabubelagd hos 7-klövern. Jag tänker inte ta upp den här, men påminner er om Glava slott där Migrationsverket (vi skattebetalare) hyr in sig för en kostnad av 380 000 kronor per dygn, cirka 139 miljoner per år.

Miljöpartiets krav på en ännu generösare flyktingpolitik borde få en och annan att fundera. Även en miljöpartist borde se de problem som tornat upp sig efter den borgerliga regeringens minst sagt oansvariga flyktingpolitik, men nu är ju en miljöpartist alltid en miljöpartist. Deras politik som bygger på att alla ska få lika mycket, hur mycket man än bidrar med och utan att förklara hur detta ska lösas och finansieras, överlåter jag till de som orkar att analysera. För mig är Mp något man torkar upp på golvet efter en natt med vilt festande.