INRIKES. Artisten Naomi Pilgrim skulle ha uppträtt inför Stefan Löfvens tal i Almedalen i kväll. Men hon ställer in i protest: ”Jag kan inte stå där och framföra mina låtar om kärlek och medmänsklighet när Socialdemokraterna försvårar för krigsdrabbade familjer att återförenas”, säger hon.Read More »
Etikett: Återförening
Sverige bland de strängaste
Det går fort när det går. Från att ha varit Europas mest generösa, är Sverige nu bland de strängaste.
Det gäller anhöriginvandringen, där Rådet för flyktingar och fördrivna konstaterar att Sverige tillhör de fem strängaste länderna i hela EU och därmed Europa.
I Sverige får nu endast familjer förenas om de kategoriseras som flyktingar. Därmed ansluter sig Sverige till Grekland, Cypern, Malta och Rumänien. Det jag nu vill höra är reaktionerna från alla de som utropat Sverigedemokraterna som rasister. Bland dessa ingår samtliga partier i 7-klövern, inklusive de två regeringspartiernas representanter, journalister, fackförbund, artister, proffstyckare, idrottsmän, mediekändisar, självutnämnda experter och alla andra som getts utrymme till att förklara SD som rasister, främlingsfientliga, intoleranta och som han sa den där statsministern…fascister.
Den fråga jag ställer mig är om Socialdemokraterna bara vill återbörda svunna väljare eller om de faktiskt ljugit svenska folket rätt upp i ansiktet? Ta chansen att fråga era fackombud, era kommunala s-politiker och vänstermärkta journalister. Vi inväntar svaren och återger dem gärna.
Källa: SvD
Arbetsförmedlingen flyttar till Etiopien
Arbetsförmedlingen ska öppna ett kontor i Etiopiens huvudstad Addis Abeba för att förbereda de tusentals somalier som fått uppehållstillstånd i Sverige.
Huvudsyftet är att kartlägga somaliernas yrkesbakgrund, utbildning och se över vilka kurser i Sverige som är anpassade efter deras behov. De anhöriga som deltar i detta kommer inte att få någon ekonomisk ersättning och inte kommer tiden som används i Etiopien att räknas av från det två år långa etableringsstöd som väntar i Sverige. Vänta nu. Läste jag inte i dagstidningarna för en vecka sedan att tillståndet kraftigt förbättrats i Somalia och att landet spås bli föregångare för länderna i regionen? Borde inte den svenska regeringen se till att somalierna i Etiopien förbereds för en familjeåterförening i sitt eget hemland där de kan hjälpa till med återuppbyggnaden och demokratiarbetet?
Källa: SR
Den havererade välfärden
Av Stefan K
Vår förut så stolta välfärd fortsätter sitt ras och i kommun efter kommun påverkar detta all verksamhet, ja nästan all.
Nyköping är inget undantag när budgeten för de kommunala verksamheterna ska sättas och fördelas. I dagens SN kunde vi läsa om hur den kommunala verksamheten tvingas till oförändrad budget nästa år och för bl.a. äldre- och handikappvården innebär detta ett underskott på 44 miljoner då ytterligare 250 Nyköpingsbor passerar 65-års strecket och enligt SN ökar då genast vårdbehovet. Att påpeka hur vårdbehovet med automatik ökar när man passerat 65 är verkligen att generalisera och inte minst så rimmar det illa med kraven på att vi ska jobba allt längre upp i åldrarna.
Källa: SN Hela artikeln kan läsas på denna bild:
När jag i ingressen skriver att ”nästan all verksamhet påverkas”, så syftar jag bl.a. på de två artiklar jag skrev i januari och som behandlade tre artiklar SN publicerade samma vecka. De två som rörde miljonbesparingar i missbruksvården och nedläggningen av de funktionshindrades fritidsgård, samt de utökade anslag som gavs till Medborgarkontoret i det mångkulturella Brandkärr.
I SN:s artikel läser vi hur äldre och handikappade är de som främst drabbas av kommunens allt sämre ekonomi. Samtidigt har vi fått läsa hur Nyköpings kommun kommer att ta emot uppåt 200 somalier i år när lagen om återförening slår fullt ut. Ingen vet med exakthet hur många som kommer, men i kommuner som Katrineholm och Växjö har prognoserna skrivits upp vartefter. Hur många miljoner kommunen räknar med att detta kostar har vi inte fått veta, inte heller om dessa pengar redan är avsatta eller om kostnaden tillkommer den redan hårt ansatta ekonomin. Det vi vet är att inga resurser blir för små när dessa somalier ska anpassas in i det svenska samhället. Detta kunde vi läsa i SN den 31/3:
Det går om viljan finns och inställningen är den rätta!
Av Olli Rein
Över 5 700 somalier väntar på familjeåterförening och väller när som helst in i landet. Finland har speciell dragningskraft, så kallade ”pull”-faktorer som gör att flyktingarna söker sig hit. Så kan det låta i debatten om familjeåterföreningar. Också migrationsverket tutar gärna ut de här uppgifterna.
Men största delen av de här människorna kommer aldrig att sätta sin fot i Finland. Det som nämligen inte rapporteras lika öppet är att allt färre de facto får uppehållstillstånd. Ändå vill inrikesministeriet skärpa lagstiftningen ytterligare. Det gäller bland annat krav på att visa upp en viss inkomstnivå för den familj som önskar återförenas i Finland.
Så här kan ett ansökningsförfarande se ut för ett somaliskt barn som ansöker om familjeåterförening. Hon eller han måste personligen ta sig från Somalia till Finlands ambassad i Etiopien för att lämna in ansökan. Tidigare kunde släktingen lämna in ansökan i Finland. Ofta blir det frågan om två långa resor eftersom de flesta somalier måste ge en intervju om sina familjeförhållanden, då få innehar id-handlingar som kan bevisa släktskapet. De långa resorna leder konkret till att många sökande aldrig dyker upp på intervjun, vilket betyder att många ansökningar avslås.
Behandlingstiderna är långa – just nu behandlas de ansökningar som lämnades in för långt över tre år sedan. De negativa beskeden har ökat för varje år. För två år sedan fick 57 procent av somalierna avslag på sin ansökan om familjeåterförening. Under de första tre månaderna i år är de negativa beskeden redan uppe i 77 procent.
Lagstiftningen har redan skärpts på flera punkter och de förändringarna kommer att synas i allt fler negativa besked, konstaterar inrikesministeriet självt i sin rapport. Det krävs redan idag att man ska visa upp en viss inkomstnivå om den sökande håller på att bilda familj och önskar förenas med sina nya familjemedlemmar. En annan förändring är de biometriska ansökningarna, som betyder att sökanden själv ska resa till tredje land för att lämna in ansökan med fingeravtryck. Det krävs dessutom uppehållstillstånd eller visum i tredje land – i annat fall avslås ansökan. Till råga på allt kräver Finland giltiga resedokument, med vissa undantag, trots att man inte ser de somaliska passen som tillförlitliga.
De här förändringarna syns redan i att antalet sökande från Somalia minskar radikalt, i år till mindre än en tredjedel jämfört med samma tidpunkt ifjol. Ändå vill inrikesminister Päivi Räsänen utreda ytterligare åtstramningar.
Skärpningarna är inte enbart en produkt av det invandringsfientliga klimatet som bland andra Sannfinländarna driver på. Centerpolitiker och samlingspartistiska ledamöter som satt i förvaltningsutskottet var aktiva i frågan redan under den förra regeringsperioden. Den häftiga debatten ledde till flera av de skärpningar som nu har trätt i kraft.
I inrikesministeriets utredning finns ingen analys av hur lagstiftningen i Finland och Sverige påverkar den egentliga möjligheten för anhöriga att få uppehållstillstånd. Om inrikesministeriet hade tittat närmare på situationen i Sverige hade man märkt att antalet ansökningar de facto har ökat igen i Sverige, efter ett domstolsutslag om att svenska staten inte har rätt att kräva giltigt pass, då den sökande inte har faktiska möjligheter att skaffa sig ett sådant.
I det här klimatet verkar det vara ett självändamål att se till att Finland inte på en enda punkt har liberalare lagstiftning än grannlandet. Den här synen består, trots att Sverige hela tiden får tio gånger fler asylansökningar än Finland.
Kritiken från flyktingorganisationerna låter inte vänta på sig. Är det inte snarare dags att luckra upp lagstiftningen än att skärpa den? Eller som en kritiker konstaterade – ska det finnas upp till 90-99 procent negativa beslut innan vi har en tillräckligt sträng lagstiftning.
Tänk om vi i Sverige hade demokrati som i Finland, då skulle vi kunna minska vår invandring till en hållbar nivå. Vad är det egentligen som skiljer Sverige från Finland, mer än det politiska och ekonomiska förståndet. Jag kan absolut inte hitta någonting som kan motivera den stora skillnaden på invandringsnivån mellan de båda närliggande länderna, som haft samma historia från slutet av 1200-talet till början av 1800-talet. Vi har istället båda likartade både företagsklimat och inriktning på företagandet.
Den tiden då Sverige gick något före är över och i dag är det enskilda företag som leder utvecklingen framåt. De är nu minst lika många från Finland som Sverige. Så varför ska vi sitta fast i denna invandringsfälla, medan finnarna kan gasa på och lämna oss långt efter i en snar framtid. Det skriver jag Olli Rein, och det står jag för. Det måste finnas en väg ut för Sverige också, annars är vår tid som välfärdsstat över om några år, och vi får stå med tiggarskålen, som många andra Europeiska invandrarländer.
Demonstration till förmån för somalisk återförening
Av Stefan K
I söndags demonstrerade cirka 100 personer i Göteborg för somaliska familjers rätt till återförening i Sverige.
”Jag känner ingenting för livet utan mina barn. Jag orkar inte gå i skolan, eller koncentrera mig. All hjälp blir bara meningslös”.
Orden kommer från en av demonstranterna, Sahro Muhamud, som kom till Sverige från Somalia 2010. När hon lämnade sina barn kvar i Somalia fanns uppenbart ingen kärlek till barnen, men kanske hon återfunnit den när det generösa bidragslandet Sverige öppnat sina armar.
En av arrangörerna var Frida Jonsson från FARR (Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd) som oroas över att den nya lagen som ska träda i kraft den 1:a juli 2012, inte är generös nog.
Källa: Göteborgs Fria
Nu kommer äntligen barnen
Av Stefan K
300 väntas till Katrineholm, 300 till Norrköping och 400 till Växjö. Bara till dessa tre städer väntas 1 000 somaliska barn anlända nästa sommar.
Regeringens och Miljöpartiets uppgörelse gör nu att de somaliska familjerna kan återförenas och givetvis ska detta ske i Sverige och inte i de länder där barnen väntar. I Norrköping går Ibrahim Mohammad Ali och väntar på att hans fru och sju barn som befinner sig i Etiopiens huvudstad Addis Abeba ska få komma hit. Källa: Folkbladet
Ibrahim har befunnit sig i Sverige sedan ett år tillbaks och har aldrig sett sin yngsta dotter som föddes för en månad sedan. Redan här börjar man fundera, för jag misstänker att havandeskapet varar i nio månader även för somaliska kvinnor. Ligger det en hund begraven, för nu läser vi om det nya fenomenet som säger att somaliska familjer gärna har både ett och flera fosterbarn. Kan det tänkas att tvånget på ett DNA-test för att bevisa sin familjeanknytning, har fått somaliska familjer att plötsligt åberopa fosterbarn? Kan de inte längre föra hit sina syskons eller vänners barn som ska agera ankare till sina riktiga familjer?
Nästa problem som nu uppstår är bostadssituationen. Jag misstänker att Ibrahim i Norrköping förärats en mindre lägenhet som skattebetalarna finansierar, men givetvis kan den lägenheten inte härbärgera en så stor familj som på nio personer. Var finner man lägenheter som är anpassade för de enormt stora somaliska familjerna och hur mycket måste skattebetalarna lägga ut för att betala dessa?
Ett annat problem är skolorna. I och med att välfärden fått ge vika allt mer, så har nedskärningarna gjort att lärare sagts upp. Hur ska skolorna kunna ta hand om så många nya barn, utan att man återanställer lärarna och vad är det då som istället får ge vika? Ser vi än en gång hur de gamla tvingas avstå sin beskärda och välförtjänta del av den välfärd de hjälpt till att finansiera?
300 barn till Norrköping
300 barn till Katrineholm
400 barn till Växjö
Jag blir rasande på journalister och politiker som bara rycker på axlarna och tycker det är det mest självklara att Sverige ska spela världssamvete. Läs bara hur Socialdemokraterna i Växjö vill hjälpa de somaliska barnen ATT KOMMA HEM.