"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Den palestinska ledaren Yasser Arafat förgiftades troligen med radioaktivt polonium, vilket också kan ha orsakat hans död. Den slutsatsen drar forskare som analyserat han kvarlevor.
Arafat hade 18 till 36 gånger den normala nivån i kroppen beroende på vilka referenser man använder.
David Barclay, brittisk kriminalteknisk forskare och pensionerad detektiv, säger till Al-Jazira att han är övertygad om att Arafat mördats, även om han inte pekar ut någon skyldig. Arafats änka säger att hon på nytt sörjer sin make sedan hon tagit del av resultaten. ”Det är som om man just berättat för mig att han dött” säger änkan Sush Arafat.
Lusharpan kan bara konstatera att någon okänd representant för den humana och fredliga religionen har lyckats ha ihjäl ännu en av sina medbröder. Så särskilt förvånad kan man inte vara. Det hade varit mer förvånande om Arafat dött en naturlig död.
Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.
Det är ett allmänt känt faktum att araber/muslimer startar aldrig krig utan försvarar sig bara mot sionister och andra icke-önskvärda element. Faktum är att arabernas försvarskrig mot Israel och sionister startade århundraden innan det moderna Israel och den moderna sionismen föddes. Redan på 1000-talet e Kr beslutade sig Bagdads kalif al-Mutawakkil att försvara sig mot den kommande sionismen genom att tvinga judar att bära en gul bindel så att de skilde sig från mängden. Detta blev inspirationskällan långt senare för en liten maktkåt europeisk man med mustasch och dålig självkänsla långt uppe i det barbariska Germanien.
Under 900-talet utplånades hela judiska församlingar i Marocko genom arabiska försvarshandlingar. 1465 fortsatte araberna sitt försvar mot den sionistiska aggressionen genom att låta en pöbel våldta judiska kvinnor och massakrera tusentals civila judar i den marockanska staden Fez. 1785 försvarade sig araberna igen genom Ali Burzi Pasha som lät massakrera hundratals civila judar i Libyen.
Kampen mot den kommande sionistiska aggressionen omfattade också införandet av lagar att förstöra synagogor som tex i Egypten och Syrien 1014, 1293-4 och 1301-2, Irak 854-859, 1344 och Jemen 1676. Under 1940-talet försvarade sig araberna mot sionister genom att massakrera tusentals judar i olika pogromer runt om i arabvärlden.
De judar som överlevde de arabiska försvarsaktionerna flydde eller blev etniskt rensade. Vem kan glömma den frihetsälskande arabiske muftin al-Husseini vars försvarskrig mot de aggressiva sionisterna omfattade storskaliga planer att i samarbete med Hitler utplåna alla judar i arabländerna samt i det brittiska mandatet Palestina. Al-Husseini påtalade ständigt för Hitler att han tyckte att Hitler slöade med deras gemensamma försvarskrig.
Jewish and Arab Palestine 1922
Kriget 1948 var som bekant helt och hållet Israels fel. Judarna/Israelerna hade fräckheten att breda ut sig på ett landområde av ett frimärkes storlek, medan de stackars araberna blev klaustrofobiskt ihopfösta på en yta motsvarande 1,5 gånger USA:s yta. Om man dessutom betänker att Israel blev återupprättad i enlighet med internationell lag på ett landområde som världen slutligen erkände tillhörde judarna och visade en ovilja att bli utsatt för en militär arabisk gruppvåldtäkt så begriper man att araberna blev sura.Kriget 1956 var Israels fel eftersom Israel inte respekterade Egyptens mänskliga rättigheter att blockera israelisk sjöfart och rätt att skicka iväg terrorister över gränsen för att mörda civila israeler i Israel.
leila-khaled terrorist från Arafats ligister
Det omtalade kriget 1967 var helt och hållet Israels fel som alla vet. Bara för att araberna hotade att utplåna Israel och avsluta Hitlers jobb med judarna och riktade en pistol mot Israels tinning, så ger detta inte de fräcka judarna rätten att agera. Israel hade också fräckheten att förstöra Nassers fina modellflygplan som skulle radera ut Israel från världskartan utan att ringa och förvarna Nasser.
Yom - Kipur Kriget oktober 1973
Kriget 1973 var väntat och var Israels fel eftersom araberna var revanschsugna efter att Israel berövade araberna deras manliga testeronego 1967.
Saddam-HusseinFatahtrupp gör Nazihälsning
Kriget i Libanon 1982 var naturligtvis Israels fel eftersom Israel vägrade att respektera PLO:s mänskliga rättigheter att skicka terrorister över gränsen och mörda civila israeler i Israel.
Gulfkriget 1991 startades som alla vet av den sionistiska lobbyn i Washington.
Offret Saddam Hussein kunde inte begripa hur världssamfundet kunde vara så hjärtlöst och trampa på hans mänskliga rättigheter inklusive rätten att våldta lilla Kuwait och skicka iväg Scudrobotar mot Israel och Saudiarabien.
PLO:s senaste försvarskrig mot Israel som startade 2000 var helt och hållet Israels fel eftersom Israel hade fräckheten att föreslå en fredlig kompromisslösning och då förstår man att Arafat-pojken blev sur.
Bin Ladens Al-Qaida har exporterat de arabiska/muslimska försvarskrigen till New York, Moskva, Bali, Madrid och London för att få omvärlden att respektera arabvärldens och den muslimska världens rättigheter. Alla vet ju att att Al-Qaida precis som Hitlers Tyskland, Hamas och Hezballah i grunden är filantropiska organisationer som ägnar sig åt goda gärningar och startar aldrig krig.
Kommer världen se fler arabisk/muslimska försvarskrig?
En gång i tiden kallades Libanon för Medelhavets Pärla och huvudstaden Beirut för Mellanösterns Paris.
Efter att araberna förlorat sexdagarskriget 1967 tilläts palestinierna att bosätta sig i Jordanien. Det dröjde inte länge innan Kung Hussein ångrade sin vänlighet. Palestinierna skapade en stat i staten med egna myndigheter, egna domstolar och egen polis. De arresterade folk som de ville, satte upp vägspärrar och tog ut skatter genom att peka med ett automatvapen på offret som ombads betala ”frivilligt” för den palestinska saken.
Palestinierna attackerade jordanska myndigheter och försökte ta över delar av landet. De kidnappade arabiska diplomater och kritiska journalister, de attackerade jordanska myndighetsbyggnader, militär och polis. De förolämpade både Jordanien och kung Hussein. Vandalism, misshandel, rån och våldtäkt blev allt vanligare. Arafat, palestiniernas ledare, mannen som aldrig höll ett avtal, åkte runt och såg vilket kaos och anarki palestinierna spred i Jordanien men verka njuta istället för att försöka stoppa det som pågick.
Mellan februari och juni 1970 dödades 1000 människor i olika sammandrabbningar och våldsdåd. Flera gånger försökte de mörda kung Hussein och i augusti samlades de palestinska ledarna i Jordaniens huvudstad där de öppet diskuterade att avsätta kungen.
Kung Hussein gjorde den ena eftergiften efter den andra men som känt är så låter sig ondskan inte blidkas. Den 16 september 1970 utbröt öppet krig mellan Hussein och Arafat och ett halvår senare hade den välutrustade och välutbildade jordanska armén slängt ut Arafat och hans armé. Kriget var oerhört grymt, inga fångar togs, många palestinska soldater flydde till och med till Israel vilket säger lite om den behandling man väntades få av jordanierna. Inom PLO kallades detta sedan för svarta september.
Efter förlusten tog sig palestinierna in i Libanon vilket var det enda land i området som inte hade en stark armé som kunde hindra dem. Libanon var vid denna tid ett land där kristna var i majoritet och folket hade en levnadsstandard i närheten av de sydeuropeiska länderna.
Nåväl, när palestinierna, som var radikala islamister drog in så slutade Medelhavets pärla att glimra och Mellanösterns Paris förvandlades till en ruinhög. Stora delar av de kristna fördrevs så de förlorade sin majoritet. Det verkar som att överallt där islamisterna drar fram får vi fattigdom, lidande och död. Allt islamisterna tar i förvandlas till sopor.
Frågan är hur länge det dröjer innan de har förvandlat Malmö till en sophög för vi liksom Medelhavets Pärla har inga myndigheter som kan hindra dem.
Filmen från Malmö, Sverige inspelad i januari 2012.
