"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Alice Teodorescu skriver i Skånskan att Argument är bättre än censur. Hoppas 99:an Carstorp, Jan Helin, Thomas Mattsson och andra redaktörer läser detta, om inte för deras egen och demokratins skull.
Alice Teodorescu, som flydde till Sverige tillsammans med sina föräldrar från kommunismens Rumänien, påstår att risken med den växande censuren och rädslan för att ”tycka fel” gör att Sverige håller på att förvandlas till något som liknar eller är värre än de forna kommunistregimerna i Östeuropa.
”Utan debatt imploderar demokratin under sin egen bräcklighet. Utan debatt gror föreställningen om att vissa åsikter är bannlysta, att ”de” bestämmer över vad ”vi” får tycka och tänka. Så skapas revolution. Men vad ska man göra med åsikter, och i förlängningen handlingar, som utnyttjar demokratin för att begränsa eller störta densamma? Ska den som ifrågasätter, som provocerar, som kanske rentav hatar, ges samma utrymme som alla andra?
Ja. I en demokrati skyddas det obekväma, det äckliga, det avskyvärda. I en demokrati vinner vi med bättre argument, inte med censur av den oliktänkande. Den andra vägen är välbeprövad – vi som upplevt den vet dessutom att den alltid leder fel.”
Ingen har väl undgått debatten om näthat och hur välkända journalister gråter ut när de utsätts för samma saker som de själva utsätter andra för.
Alice Teodorescu skriver en bra debattartikel i Skånskan, där hon undrar om hatet från vänstern är mindre allvarligt?
Teodorescu berättar att hon, som så många andra journalister, utsatts för hat i form av mejl och telefonsamtal. Inte sällan ligger rasister med utländsk påbrå bakom hatet, liksom vänstersajter som berättar hur vedervärdig hon är som borgerlig debattör.
Teodorescu ställer en välbefogad fråga. ”När Åsa Linderborg grät ut i Aftonbladet om det hat som bemöter henne, ställde sig samtliga journalister mangrant upp och tog hennes parti. Varför gör inte vänsterjournalister det när borgerliga skribenter drabbas av samma sak?”
Vi har också läst hur personer med invandrarbakgrund skrivit både debattartiklar och ledarsidor, där man beklagar att svenska traditioner får ta smällen när de ska anpassas till dagens svenska samhälle. Sakine Madon, Bahareh Andersson, Tino Sanadaji, Paula Neuding och Nima Dervish.
I en debattartikel på SvD, går idag juristen och debattören Alice Teodorescu, ut och skriver att svenska traditioner är en av de bästa vägarna in i det svenska samhället.
”I de svenska traditionerna kan vi som inte är svenskar via modersmjölk och blodsband hitta en gemensam nämnare, en nyckel till framtiden. Att förbjuda traditioner är, långt draget, att förvägra oss som vill vara svenskar möjligheten att bli det.”Read More »
Visst är det en märklig och pinsam situation när politiker, journalister och bloggare med utländsk bakgrund talar om för oss svenskar att vi visst har en egen kultur och egna traditioner vi ska samlas kring.
Samtidigt som våra folkvalda politiker, tidningsredaktörer, journalister, kulturpersonligheter och andra med politiskt påklistrade åsikter, försöker förneka att det överhuvudtaget finns något som kan kallas svenskt, få vi av bloggare, journalister och politiker med utländsk bakgrund höra att vi visst har egna traditioner, en egen kultur och annat som symboliserar Sverige.
Det skulle ta för lång tid att presentera allt och alla, så jag plockar ut några exempel där kända personer med utländsk bakgrund ifrågasätter vårt sätt att förneka allt svenskt. Orden borde bli en väckarklocka för journalister och politiker som eventuellt läser detta och de borde ständigt ställa sig frågan själva: ”Varför tvingas jag förneka allt svenskt, när mina kollegor med utländsk bakgrund hyllar detsamma”?
Nima Dervish
Nima Dervish har vid åtskilliga tillfällen bjudits in till olika debattprogram, där han starkt kritiserat Islam och tagit ställning för det Sverige som en gång tog emot honom och hans familj med öppna armar. Han har också vid tillfällen gjort uttalanden om att vi i Sverige visst har en egen kultur och egna traditioner.
På Newsmill skrev han bl.a. dessa ord förra veckan.
”När ”goda krafter” ska bemöta SD säger de ofta triumferande ”Vad är svenskt? Vad är svensk kultur?”, allt för att sedan fnysa åt svar som röda stugor, svensk folkdräkt, midsommar, köttbullar och kåldolmar. Men frågan är inte lätt att besvara angående andra länder och kulturer heller. Vad är turkiskt? Fez, dönerkebab och halaydans”?
Alice Teodorescu är ledarskribent på Barometern, jurist och samhällsdebattör. Hon, precis som Nima Dervish har också tagit ställning mot de politiker som nedvärderar Sverige och allt som vi annars förknippar med vårt land. Hon har också figurerat på Newsmill där hon bl.a. skrev en artikel i januari med ord som följer:
”Inför, som efter höstens val var det många som hävdade att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen berodde på att samtalet om invandringen tystats ned. Andra menade att integrations- och invandringsfrågorna ständigt debatterats. Jag skulle vilja påstå att vi mest ägnat oss åt att debattera om vi alls debatterat. Det är en strategi som inte längre håller. Därför är det dags att ställa de mest grundläggande frågorna. Vad är integration? En rättighet eller en skyldighet”?
Sakine Madon är ledarskribent på Expressen, statsvetare och redaktionschef på Newsmill. Hon har åtskilliga gånger figurerat i Tv, där hon ifrågasatt Sveriges integrationspolitik och varför svenska journalister och politiker så öppet tar avstånd från våra traditioner och seder.
Bl.a. skrev hon så här i Expressen i april:
”Vi har till och med en myndighet som fått för sig att kalla julfest för ”decemberfest” och julklappar för ”vinterpaket”. Allt för att inte trampa människor från andra kulturer på tårna. Jag kan slå vad om att ingen med utländsk bakgrund kände sig ledsen över ordet julfest”.
Mauricio Rojas är en f.d. folkpartist som råkade i onåd när han med egna ord kritiserade integrationspolitiken och tog SD i försvar. Dessa ord ledde till att han så småningom tvingades lämna politiken och Sverige.
Så här skrev han bl.a. i Sydsvenskan 2006: ”Genom att känna till och bejaka det svenska kulturarvet, det enda som kan bli gemensamt för alla dem som nu befolkar Sverige, kan vi övervinna många svenskars rädsla inför det nya”. Några ord ur den artikel på Newsmill som blev för mycket för partikamraterna och etablissemanget löd så här: ”Alliansregeringen har gjort mycket som är bra, men när det gäller det djupa utanförskapet – det som t ex drabbar många invandrade personer som, bortsett från bidragssystemet, i praktiken lever helt utanför det svenska samhället – har regeringen inte agerat tillräckligt”.
Googla gärna på ovanstående namn och ni kommer att finna mängder med artiklar där de hyllar Sverige, svenskhet och där de kritiserar integrationen, burkor och annat som inte hör hemma här. Vetskapen om att dessa fyra personer bara är några av de politiker, journalister och debattörer med utländsk bakgrund som lär oss svenskar vad vi borde vara stolta över och vad vi kan göra bättre, borde genomsyra varje tidningsredaktion, varje politiskt sammanträdesrum och få personerna som sitter där att känna sig röda av skam.
