"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Hur det prioriteras i dagens Sverige har väl gått upp för de flesta vid det här laget?
Akademiska sjukhuset i Uppsala har ett sparkrav på sig i 2013 års budget. 220 miljoner lyder sparkravet på och samtliga enheter på sjukhuset kommer att beröras. Man räknar med att 325 anställda tvingas gå och detta kommer att utsätta den kvarvarande personalen för högre tryck, säger sjukhusdirektören Lennart Persson, som bedyrar att patientsäkerheten inte kommer att påverkas. Källa: UNT
Samtidigt presenterar Landstinget i Uppsala det första steget mot ett transkulturellt centrum, där bättre vård och hälsoinsatser ska ges till nyanlända och asylsökande med psykiska hälsoproblem. ”Vi måste hitta de bästa sätten att ta emot flyktingar och invandrare”, förklarar Lars Jacobsson, professor vid Umeå universitet som är en av de två som utrett frågan åt landstinget. Källa: UNT
Vi ser väl vartåt det lutar. Akademiska sjukhuset i Uppsala tvingas spara 220 miljoner för att staten inte skjuter till mer pengar. Kapitalets pluffsiga ansikte, Bert Karlsson, kommer att dra in cirka 180 miljoner på sina två asylboenden Wermlandia och Stora Ekeberg. Detta med hjälp av pengar som staten skjuter till.
Den busschaufför som var med om den dramatiska bussfärdeni tisdags väljer nu att berätta om händelsen.
Det var första dagen efter semestern för Anna och fram till sista turen mellan Bricke-backen och Vivalla hade det varit vad hon beskriver ”en väldigt lugn kväll”. 23.47 startade resan från Brickebacken, som inleddes med att hon plockade upp ”två vanliga, lugna och snälla passagerare”. Vid nästa hållplats började stöket.
Åtta-nio yngre män klev på bussen och fyra av dem struntade i att betala. När hon uppmanade dem att göra det och berättade om betalningsalternativen fick hon kommentaren ”kör bussen, hora”kastat i ansiktet.
En person, en 27-årig man, hotade busschauffören och slog sönder flera fönster i bussen. Innan polisen kom till platsen hann mannen hoppa av bussen i farten. Han skadades sig i fallet och blev liggande på marken. Mannen fördes sedan till Akademiska sjukhuset i Uppsala där han fortfarande vårdas. – Han har legat nedsövd sedan han kom in och är det fortfarande, berättar Urban Ståhl som är chef för Örebropolisens spaningsgrupp.
Polisen har därför inte kunnat höra mannen. Någon annan misstänkt har man inte heller i dagsläget. – Vi betar nu av vittnena och hör de övriga personer som befann sig på bussen. Vi har alltså en misstänkt i nuläget men det kan bli en eller flera till, säger Urban Ståhl.
Hemskt tråkigt att han fortfarande ligger nedsövdtycker Pettersson, för det kostar stora pengar att ha en person liggande på Akademiska och ett svin som är 27 år och inte lärt sig bättre svenska på SFI än att han kallar svenska kvinnor och flickor för hora borde få vakna upp där han hör hemma, långt, långt bort från Örebro.
Ett av de viktigaste samtidshistoriska fenomenen är 68-vänstern, och deras gradvisa erövring av både det kulturella, mediala och akademiska livet. Denna erövring har haft märkliga sidor, såsom att människor som började sin bana med att kämpa för proletariatets diktatur idag kommit att bli massinvandringens och det etniska självmordets apologeter (inte sällan något som den inhemska arbetarklassen är starkt kritisk till, en kritik som man tvingas använda olika former av mjuk totalitarism för att tysta). Ett av webblogg Oskoreis återkommande projekt är därför att försöka förstå fenomenet 1968.
1968-vänstern och klasskampsvänsterns mutering till kulturmarxism, ”queerteori” och etnomasochism har studerats bland annat av akademiker som Paul Edward Gottfried, men det är också värdefullt att närmare undersöka vittnesmålen från de människor som var med när det begav sig.
Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelse som har hemsökt vårt land
En sådan redogörelse ges av den norske författaren Dag Solstad i boken Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelse som har hemsökt vårt land (en bok som också blivit film under namnet Gymnasielärarens lilla röda, denna har jag dock inte sett). Solstad beskriver i boken en gymnasielärare som under åren efter 68 blir medlem i det lilla norska kommunistpartiet AKP (m-l). Det som gör boken intressant är dels den inblick man får i tillvaron i ett mindre sektliknande parti, dels de faktorer som får en lärare i ett av världens rikaste länder att bli medlem i ett sådant parti.
Solstad beskriver egentligen tre faktorer som låg bakom det hela. Dels fanns det i det välmående Väst en relativt stor grupp ungdomar som genomgått högre utbildning, men som kände att deras liv skulle komma att ta formen av förutsägbar rutin som kuggar i systemets maskineri. Att dessa ungdomar hade lätt att ta till sig den unge Marx’ tankar om alienation är därför inte förvånande.
Minst lika viktigt är dock kombinationen av en tro på att Historien hade en riktning, en mening, och ett mål, samt skuldkänslorna för ens privilegier och ens ras. De nyheter som nådde denna alienerade och post-kristna generation från världens olika hörn handlade väldigt ofta om färgade folk som gjorde uppror mot vita härskare. Det hände i Vietnam, i Afrika, i Sydamerika, i USA, och även händelserna i Mellanöstern kunde tolkas som inslag i denna väldiga flodvåg av de färgade folkens segertåg. De alienerade unga kom att se detta som något djupt meningsfullt, som Historiens huvudhandling. Detta gjorde att de hade svårt att förhålla sig till den egna rasen, då de ju råkat födas som vita, den härskande, förtryckande rasen som stod i vägen för Historiens handling.
Solstads röda gymnasielärare uttrycker därför vid flera tidpunkter att motivet bakom hans politiska engagemang var att det var det enda han som vit man kunde göra. Det fanns redan då en atmosfär där man kunde hylla den rasistiske afro-amerikanske våldtäkstmannen Eldridge Cleaver som en stor författare, eller som Fanon och Sartre mena att det var progressivt med rasistiskt våld mot vita.
Här har vi kanske hela bakgrunden till 68 -vänsterns stora framgångar, inte minst inom skolans värld, och det fenomen vi idag genomlider som den stora massinvandringens tidevarv. Det är tur att det finns någon som kan formulera allt detta på ett begripligt sätt, tycker Olli. Här finns det gott om utrymme att diskutera rödvinsvänstern, innan censuren och åsiktsregistreringen sätter stopp för en sådan debatt.
Och här har ni en verklig representant för 68- vänstern Jan-Inge Flücht, som tidigare på sin blogg har haft ett troll som skulle föreställa en Sverigedemokrat. Med ett antal mindre ändringar återanvände konstnären jinges bild, så att den nu kan visa upp herr Jan-Inge Flücht i sin nuvarande skepnad, och någotsånär bildlikt föremålet i sig. De olikheter som finns ligger inom gränserna för konstnärens rätt att tolka föremålen fritt, då det ändå alltid är i betraktarens ögon, som sådana här tolkningar når någons medvetande.
jinge Jan-Inge Flücht
Angående svåra ord och begrepp så återfinns en del under ”Centrala begrepp” HÄR
