När vård och omsorg till äldre med omsorgsbehov ska utredas och fördelas så styr kommunens pengar mer än individens behov, visar en rapport som Akademikerförbundet gjort. Resultatet blir att multisjuka äldre får snäva biståndsbeslut. De beviljas vårdinsatser senare och när de väl ska utföras kan insatser utebli för att hemtjänsten inte har tillräckligt med tid för att utföra dem.

Det är en dyster rapport som Akademikerförbundet presenterar. Några axklipp ur rapporten ger vid handen följande:

• De flesta biståndshandläggare har en alltför hög arbetsbelastning. Ibland upp till 130 – 140 omsorgstagare.
• Biståndshandläggarna känner sig tvungna att ta hänsyn mer till kommunen budget än till den äldres behov.
• Hälften av de tillfrågade menar att de minst en gång i veckan känner att de inte kan arbeta på ett sätt som deras yrkesroll kräver.
• Hälften är också tveksamma till om den egna kommunen lever upp till kraven på kvalitet och rättssäkerhet enligt lagen om god omvårdnad.
• Drygt 40 procent ansåg att kommunens budget vägde lika tungt eller tyngre än den äldres behov.
• I bara vart tredje ärende följdes biståndsbesluten upp.
• Hemtjänstpersonalen ansåg att detaljstyrning av arbetet tillsammans med en alltför hög arbetsbelastning missgynnade de äldre på olika sätt.
• Var tredje hemtjänstpersonal ansåg att de saknade tid för att ta sig mellan de äldre med omsorgsbehov.
• Var femte uppgav att de var tvungna att prioritera bort hjälpinsatser till de äldre som de beviljats i biståndsbeslut.
• Man hinner inte göra ordentliga utredningar och man hinner inte följa upp. Hälften av de tillfrågade säger att de minst en gång i veckan hamnar i situationer som de inte kan hantera på ett professionellt sätt.
• I Stockholm har utförare av hemtjänstarbete hoppat av eftersom ersättningen inte varit tillräcklig för att bedriva verksamheten med den kvalitet som krävts.

Den som är intresserad av detaljer kan ladda ner rapporten från www. akademssr.se, sök efter ”Matlåda med eller utan samtal”.

Som pensionär tycker Lusharpan inte att detta är någon särskilt uppbygglig läsning. Det är nog dags för Felfria Fredrik, Myten Ullenhag och Talträngda Tobias att sluta se svensk åldringsvård som en mjölkko för invandringsindustrin. Snart kollapsar hela korthuset och vem ska ”Arrogansen” då skylla på.

Som konstaterats så många gånger tidigare så är det inget av de ensamkommande skäggebarnen som skulle acceptera förhållanden som de som beskrivs i rapporten. Man kan fråga sig varför de människor som byggt upp landet ska tvingas till denna förnedrande behandling.

 

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.