Olli Rein

Om man fortsätter leta där man nu gör, så kan man hålla på tills Domedags morgon, utan att hitta någon som matchar de arbeten som finns idag. Ska man hitta några så måste man bort från de outbildade muslimernas skara och söka på närmare håll.

I dagens SN Södermanlands Nyheter finns på sid. 13 en artikel om Afrika med titeln, Växtvärk för ”hopplös kontinent” av Anna Roxvall, med en karta och kurvor för BNP inlagda för Asien, Afrika och Eurozonen. På DI på nätet kan ni läsa artikeln, men där saknas grafiken. Den har jag dock beskrivit det viktigaste av i mitt inlägg, och den ger inte svar på fler frågor, eftersom det inte är beräknat längre än till 31/12 2010 och siffran för 2010 är en uppskattning. Alltså saknas det viktigaste, det vill säga framtidsprognoser.

Där visas ett Afrika söder om Sahara där BNP växer med nära sex procent mot Eurozonens låga 1,8 procent. Asien växer med drygt 8 procent vilket är mera, men kanske Brasilien och övriga Sydamerika ligger högre. Sydamerika, Nordamerika, Australien, Osteuropa, Menaländerna, Turkiet och Inre Asien fattas i den undersökning Anna Roxvall har gjort.

Men hur blir det sen då? Jag tänker då mest på Sverige som ett väletablerat högkostnadsland. Hur ska det gå ihop med att vi importerar mängder av arbetare för dagens jobb, om dessa jobb sedan om några år flyttas till Kina, Indien eller andra lågkostnadsländer. Ska dagens arbetande flytta med eller ska de gå kvar här på bidrag? Vill lågkostnadsländerna ha den dyra arbetskraften från Sverige och vilka ska stå för bidragen till alla som då blir utan jobb.

Ska de gamla svenskarna då kanske tvingas iväg till Afrika för att arbeta, medan muslimerna och andra afrikaner får stanna här så länge det finns pengar till deras bidrag, och sedan få konkurrera om det fåtal välbetalda arbeten som finns med varandra? Eller flyttar de då hem till sina egna länder och lever på andras bekostnad där, för hårt arbete är väl inget alternativ antar jag?