PLO-tjänstemannen: Vi stödde Nazisterna i WWII

Om någon har haft tvivel om den palestinska myndighetens (PA) stöd för nazisterna, bör nya kommentarer från en av dess ledare göra saken än tydligare. I en intervju med Ryssland Idag på TV den 7 december, sa den f.d. politbyrådirektören för Palestinska befrielseorganisationen Farouq Qaddoumi (PLO), att araberna var entusiastiska anhängare” av nazismen under andra världskriget. Anmärkningarna översattes av Mellanösterns  Institut för Mediaundersökningar till engelska, the Middle East Media Research Institute (Memri) 

Read More »

Sion är ett berg… del II – mer judehat från Muftin Amin al – Husseini

Berget Hira nära Mecka

Mohammed Effendi Amin el-Husseini föddes 1895 eller 1897 i Jerusalem, som medlem av en av Jerusalems mest ansedda familjer och innehade två högt ansedda ämbeten, stormufti av Jerusalem och ordförande för det Muslimska högsta rådet. Hans far var Jerusalems dåvarande stormufti Tapir al-Husayni, vilken var motståndare till sionismen

Han tillhörde al-Husseiniklanen, välbeställda jordägare i södra Palestina i närheten av Jerusalem. Klanen tillhörde den övre eliten alltsedan början av 1700-talet. Tretton medlemmar av klanen var bland annat borgmästare i Jerusalem mellan 1864 och 1920. Det ska också nämnas att en kusin till Amin al-Husseini, Hamida Khalifa Al-Husseini, var Yasser Arafats mor.

Han genomgick en rätt typisk muslimsk utbildning, och lärde sig turkiska och franska, men studerade även vid Alliance Israélite Universelle, som leddes av Albert Antébi, vilken hade judiskt ursprung, men dock inte var sionist, och studerade islamisk lag 1912 vid al-Azhar-universitetet i Kairo. Där han upprättade en antisionistisk studentorganisation. Före första världskriget studerade han även administration i Konstantinopel.

Under första världskriget tjänstgjorde han som artilleriofficer i det Osmanska riket, men hemförlovades p.g.a. någon sjukdom, syfilis förmodades. Al-Husseini kom därmed att delta i den arabiska revolten mot det Osmanska riket och blev officer i Sharif Hussein ibn Alis förband, samtidigt som han var anställd av den brittiska militära administrationen som rekryterare. Han kom därför att rekrytera soldater till den blivande kung Faisal I av Iraks armé.

Allt detta blev av stort värde när han under hösten 1941 introducerades för Nazitysklands ledare och fick tala med Adolf Hitler själv mellan fyra ögon den 28 november och bad om hjälp med judarna i det Palestinska mandatet.

Efter mötet med Hitler träffade han SS-Obergruppenführer Gottlob Berger, som var högst ansvarig för rekryteringen till SS. Amin al-Husseini fick arbeta med att rekrytera muslimska frivilliga till den tyska krigsmakten, främst från Balkan. Hans insatser med detta ansågs mycket betydelsefulla. När han kom till Sarajevo i april 1943 mottogs han entusiastiskt.

Han verkade vid sitt besök kraftfullt för att muslimer skulle ansluta sig till Waffen-SS, och i maj 1943 överfördes al-Husseini formellt till SS högkvarter, där han deltog i rekryteringen av SS män från Balkan, Sovjet, Mellanöstern och Nordafrika. Därför kom ett stort antal muslimer också att tjänstgöra inom Waffen-SS. Dessa styrkor presenteras på ett magnifikt sätt här på Petterssons, varför jag inte bryr mig om att kasta bort mer tid på detta. Istället går jag direkt på Al-Husseini operation ATLAS i oktober 1944, tillsammans med Kurt Wieland.

Då luftlandsattes ett specialförband ur SS bestående av fem män. Tre av dessa tillhörde en pietistisk sekt, Tempelgesellschaft, och hade tidigare bott i Palestina, förutom Kurt Wieland själv, även Werner Frank och Dyininger Shaffer. De andra två var palestinier, Hasan Salama och Abdul Latif. Syftet var att förgifta Tel Avivs dricksvatten och förbandet medförde därför tillräckligt med gift för att kunna döda cirka 250 000 människor. Förbandet avslöjades dock, varför attacken kunde avvärjas. Dyininger Shaffer greps dock inte förrän 1946 och Hasan Salama stupade i 1948 års arabisk-israeliska krig.

Amin al- Husseini kunde som många andra höga nazister tänka sig att döda 250 000 civila människor, men han ville inte själv medverka i den operationella delen av uppdraget.

Nu misslyckades denna operation som väl var, men viljan hade ju funnits, så för åtminstone detta grova brott mot mänskligheten, borde man ha kunnat fälla Stormuftin av Jerusalem Amin al – Husseini till att åtminstone planerat och igångsatt försök till folkmord. Då preskriptionstid inte existerar vid så stora brott, så hade man ju haft många år på sig fram till hans död i Beirut 1974, att få honom infångad och dömd, men vissa personer verkar få immunitet mot straff vad de än gör.

Amin al -Husseini

Här finns länk till en lite längre artikel om operation Atlas

http://www.isracast.com/article.aspx?ID=888

Sion är ett berg i Jerusalem

Berget Sion

Sanningen är alltid svår att ta in för dem som har levt på en livslögn, och kanske mest för dem som har levt på den palestinska livslögnen. Det är ju vad Hamas inrikesminister säger, som det här videoinslaget bygger på.  Palestinier existerar ju inte som egen etnisk grupp, utan har sedan 900-talet immigrerat till landet efter Medelhavet, som numera kallas Gazaremsan, från söder.

De som kom var från Saudiarabien, och från väster kom de från Egypten. Från norr och öster kom sedan turkar, armenier, syrianer, assyrier, syrier och andra arabiska folkgrupper, när det Bysantinska riket gick under.  Dessa tog hand om landet runt nuvarande Haifa och Genesarets sjö. Ett mindre antal judar har alltid bott i landet, och så många inne i Jerusalem att de alltid varit i majoritet där.

När sedan judar i andra länder längtade efter sitt land, så tog man berget Sion som namn och en symbol för denna fredliga återmarsch till sitt forna hemland, från de Östeuropeiska länder där de hade bott under ofria former. Man köpte ökenmark och sumpmarker som araberna inte brukade, och omskapade öken och sumpmarker till bördiga åkrar. Man startade också industrier textilindustri, skofabriker och små sågverk där det fanns skog och så vidare.

Muhammeds ättlingar fick arbeten av judarna och flyttade därför allt närmare de judiska bosättningarna. Det var en tid när araber förstod nyttan av deras samexistens. De var ju kusinfolk från Abraham och Ibrahim. Men sedan kom Ali632: s klan Al- Husseini till makten med sin draksådd, som övergick i krig under Amin Al-Husseini stormuftin av Jerusalem, som hade bråda dagar under slutet av 1920-talet och fram till 1939 när världskriget startade. Det var då han med tyska pengar och tyska vapen höll kriget mot engelsmännen och judarna igång.

I början av det andra världskriget tog sig dock Amin al-Husseini till Irak, som då styrdes av den pro-brittiske regenten ’Abd al-Ilah och premiärministern Nuri as-Said. Vid statskuppen den 1 april 1941, som al-Husseini deltog i, störtades de pro-brittiska med stöd och finansiering från Nazityskland och ersattes av en regim där Rashid Ali blev premiärminister.

Efter det anglo-irakiska kriget flydde al-Husseini först till Persien, och sedan vidare till Italien. Han anlände till Rom den 11 oktober 1941, och den 27 oktober sammanträffade al-Husseini med Benito Mussolini. Därefter reste han vidare till det Tyska riket, och han anlände till Berlin den 6 november 1941.

Där kom han att vistas under huvuddelen av det andra världskriget, och blev en del av Heinrich Himmlers SS-trupper med titeln Gruppenführer, inom armén likställt med generallöjtnat. Han bildade där ett relativt stort antal arabiska SS-förband, och stridsgrupper.

Den 20 november 1941 träffade han utrikesminister Joachim von Ribbentrop, och mottogs av Adolf Hitler den 28 november. Han bad därvid Adolf Hitler om hjälp gentemot judarna i det palestinska mandatet.

Amin al-Huseini och Adolf Hitler