INRIKES. Rysslandsforskaren Martin Kragh är död, uppger Utrikespolitiska institutet i ett pressmeddelande. Den framstående Rysslandsexperten Kragh var docent och biträdande chef på Stockholm Centre for Eastern European Studies (SCEEUS) vid UI och avled efter en längre tids sjukdom. Martin Kragh blev 45 år gammal och lämnade fru och två döttrar efter sig.
Kragh har de senaste åren hörts och synts för att framför allt kommentera Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Så sent som den 22 juni i år sommarpratade han i Sveriges Radio och berättade då bland annat om den långa cancerbehandling han genomgått och fortfarande fick.
”Det går inte att överdriva Martins betydelse för svensk Rysslands- och Östeuropaforskning”, skriver UI i pressmeddelandet.
Martin Kragh har också mottagit en lång rad priser och utmärkelser för sin gärning, bland andra HM Konungens medalj ”för framstående historisk- och säkerhetspolitisk forskning”.
Martin Kraghs ”Sommar i P1” sändes den 22 juni
Martin Kragh skrev bland annat på Svenska Dagbladet, första gången hösten 2013 och konstaterade då ”Oavsett hur maktkampen i centrala Kiev slutar har vi att göra med en fullständigt monumental händelse – för Ukraina, Ryssland och Europa generellt.”
I över 40 artiklar följde han och kommenterade händelsens vittgående konsekvenser: annekteringen av Krimhalvön, Putins alltmer verklighetsfrånvända historiesyn och de växande imperiedrömmarna. Den 24 februari i år – på fyraårsdagen av invasionen – drog han ut de långa historiska linjerna och djuplodande strukturerna bakom den offensiva ryska säkerhetspolitiken.
2022 kom det årets mest sålda fackbok ”Det fallna imperiet. Ryssland och väst under Vladimir Putin” och förra årets ”Historiens återkomst. Europa och världsordningens sammanbrott”. Till hösten kan vi därtill se fram emot två essäsamlingar, postumt: ”Historien dömer inte bara de besegrade” och ”Om frihet sjöng jag i en grym tid”.
Det fallna imperiet. Ryssland och väst under Vladimir Putin Ovärderlig inblick i hur Putin tänker
Det finns en kontinuitet i rysk utrikespolitik: törsten efter erkänsla som stormakt. Per Enerud läser ”Det fallna imperiet” och finner boken ovärderlig som ingång till tankevärlden bakom Putins beslut att angripa Ukraina.
Rysslands brutala och folkrättsvidriga attack på Ukraina den 24 februari var en paradox: fullständigt oväntad, och helt och hållet förutsägbar. Kriget mot Ukraina är ett resultat av politiska val, det förbereddes i fantasier och yviga visioner; besluten togs ibland som nycker och ibland enligt genomtänkta planer, smidda i årtionden.
”Historien är aldrig en serie av oundvikligheter”, skriver Martin Kragh i ”Det fallna imperiet. Ryssland och väst under Vladimir Putin”. Kriget hade kunnat undvikas; Putin hade kunnat låta bli att ge order om att sätta krigsmaskinen i rörelse. Men Putins order var fäst vid tidigare beslut, som i sin tur var grundade i andra. Martin Kragh följer den här orsakskedjan från 24 februari 2022 tillbaka till Sovjetunionens seger över Nazityskland 1945. Han visar kontinuiteten i den ryska utrikespolitiken; törsten efter erkänsla som stormakt.
Tecknen på att det Ryssland som uppstod efter Sovjets fall hade stormaktsambitioner fanns från början. Putins envisa hävdande av ”inflytelsesfärer” uttalades redan för 30 år sedan, på tidigt 90-tal, av Jeltsins utrikesminister Andrej Kozyrev. Kragh visar på hur angreppet på Ukraina ligger i en linje som löper från östra Tyskland 1953 till Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Afghanistan 1979, Tbilisi 1989, Vilnius samt Riga 1991 och Tjetjenien 1994. En linje, där Kreml visat sig redo att ta till militärt våld i politiska syften.
Den här linjen har varit uppenbar för, framför allt, folken i östra och centrala Europa. De har gjort sina säkerhetspolitiska val utifrån en högst konkret, historisk erfarenhet av rysk aggression och utifrån ryskt, konkret agerande i närområdet. Väst har närt förhoppningar om förändring och knutit hopp till både Gorbatjov, Jeltsin och Putin. Öst- och Centraleuropa har inte haft några illusioner.
Kragh beskriver hur de ryska imperiedrömmarna varit i säck innan de kom i Putins påse. Vladimir Putin är inte vändpunkten där Ryssland viker av från demokratins och samarbetets väg och väljer diktaturen och våldet. Martin Kragh är tydlig med att de ryska ledarna vid varje enskilt tillfälle kunnat göra andra val. Rysslands historia är inte ödesbestämd.
Boken innehåller inga stora avslöjanden, utan är helt enkelt en grundlig men överskådlig bild av Rysslands historia sedan andra världskrigets slut, med fokus på utrikes- och säkerhetspolitik. Det är vid Jaltakonferensen i februari 1945 som Rysslands inflytande är som störst och Putins vision är att återvända till Jalta; till en situation där världens inflytelserika män samlas, ritar upp stormakternas inflytelsesfärer på kartor och skils efter ett kraftfullt, manligt handslag.
Boken fokuserar på den lilla krets av makthavare som brukar kallas ”Kreml”. Putin och hans inre cirkel; några ledande röster av oliktänkande. Det är ett rimligt perspektiv, men man skulle kanske gärna sett exempel på folkliga uttryck under de årtionden som skildras i boken. Ryssarnas vardag, löner, liv, villkor. Boken börjar i det totalitära förtryckets Sovjetunionen, i en tid då bondebefolkningen inte hade ens grundläggande medborgarrättigheter. Först 1974 fick bondebefolkningen – 40 procent av Sovjetunionens folk – rättigheter att lämna sina byar utan att ansöka om tillstånd. Ryssland har genomgått grundläggande förändringar som, kanske, borde lyfts fram lite mer i Kraghs bok.
Boken är ovärderlig som en första ingång till den tankevärld som ligger bakom de ryska ledarnas beslut om att angripa Ukraina, och den innehåller detaljer som lockar till fördjupning. Om ortodoxa kyrkans roll och funktion, om medierna, om desinformation och Kremls övertygelse om att politik är ett slags teater. Kragh har även inkluderat en lista över några av de centrala gestalter som format dagens ryska politik – och som lett oppositionen mot den.
-Pettersson tror att Vladimir Putin längtar tillbaka till tiden då de ”stora” bestämde i världen och givetvis ska Ryssland vara med. Jalta ligger på det ockuperade Krim i Ukraina. 1945 tillhörde Krim Sovjetunionen.
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Ytterst kompetent person med mycket kunskap om Ryssland etc …
Och en otroligt fängslande berättare som man lyssnat till vid krigsutbrottet i Ukraina.
Väldigt sorgligt för familjen med minderåriga barn.
Vila i frid !!
Sorgligt! Man ska inte dö vid 45 års ålder. Sorgligt för fru och barn.
Forskare forskare och forskare.
Överallt alla dessa forskare som forskar om helt oviktiga saker, för troligtvis mina skattepengar.
Varför ska vi forska om Östeuropa? Bättre att vi som Kina hade forskat om ny teknik.
Kalasbetalaren, jag är övertygad om att det går att forska om Östeuropa och om ny teknik samt en massa annat samtidigt. Du borde ha hört att man inte ska lägga alla ägg i samma korg. Du får mejla finansminister och säga till att dina pengar bara går till ny teknik, inget annat.