Partiernas skuld?

Det är inte bara en, fyra eller tjugo politiker som åtalats och dömts för brott. De är många. Medierna uppmärksammar vissa brott mer än andra och i synnerhet om personen ifråga är politiker. En politiker som sitter på sin position för att väljare runt om i landet röstat på partiet eller personkryssats ska självklart uppmärksammas, men hur stor är partiernas skuld?

Michael Rubbestad (SD) är det senaste exemplet där politiker uppmärksammats i media som misstänkta eller dömda för grova brott. Detta handlar om en politiker på riksdagsnivå och möjligen är det värre än om personen ifråga är engagerad i den kommunala politiken. Ett exempel på det sistnämnda är Jörgen Blomberg (S) som den 29:e april dömdes till 5 års fängelse för övergrepp och två fall av våldtäkt mot barn.

I fallet Rubbestad var media snabba med att namnge och publicera bild, trots att han bara är misstänkt och inte dömd. Ska så vara när det kommer till riksdagspolitiker, det har jag inget emot. I fallet Blomberg varken det namnges eller publiceras bilder, trots att han är dömd och inte bara misstänkt. Däremot är man snabba med att påpeka att Blomberg är en f.d. politiker, trots att han representerade Socialdemokraterna fram till att brotten uppdagades.

I mina ögon är en brottsling en brottsling och begår man ett brott gör man ett eget val och det valet bör leda till konsekvenser. Jag struntar i om personen är politiker eller inte. Jag struntar i vilket parti han/hon representerar. Begår man ett grovt brott ska det uppmärksammas oavsett, men hur medvetna är en arbetsgivare om en av dennes anställda begår ett brott på sin fritid? Ska man skuldbelägga ett helt parti eller en partiledning om någon representant, oavsett nivå, begår brott vid sidan av sina politiska uppdrag?

Självklart inte. Jag tror inte att någon politiker presenterar sig med ”Hej, jag heter xxx xxx och jag tycker om att titta på nakna barn på min fritid” eller ”Hej, jag heter xxx xxx och jag planerar att mörda min fru någon gång framöver”.

Ingen tror väl på allvar att Jimmie Åkesson känt till att Michael Rubbestad (SD) suttit framför datorn och tittat på barn i sexuella positioner. Kunde Stefan Löfvén skuldbeläggas för att hans riksdagskollega Sara Heikkinen Breitholtz (S) krockade med en buss efter misstänkt rattfylla 2021? Var Fredrik Reinfeldt skyldig till att riksdagsmannen Nils Brown (M) dömdes för misshandel 2014? Kände Annie Lööf till att Fredrik Federley (C) var sambo med en pedofil och att Federley känt till hans böjelser?

Självklart inte, men det är partierna och partiledningen som tvingas stå till svars.

Kommunpolitiken vimlar av representanter som begått brott, men hur skyldig är den lokala kommunledningen när enskilda företrädare begår kriminella handlingar på sin fritid?

Kände de lokala Socialdemokraterna i Kiruna till att Ashkan Ekman Ekhtiari (S) skulle mörda sin fru 2020? Kände de lokala Sverigedemokraterna i Nyköping till att Anders Eberhardt (SD) styckmördat en vän 2022? Kände de lokala Vänsterpartisterna i Olofström till att Mikael Todorov (V) våldtagit och misshandlat en kvinna vid flera tillfällen under 2020?

Självklart inte. Lika lite som att de lokala Socialdemokraterna i Torsby känt till att Jörgen Blomberg (S) gillat nakna barn på sin fritid.

Döm gärna, häng ut grova brottslingar med namn och bild, men gör inte politik av det.

One thought on “Partiernas skuld?

  1. Som Pettersson tidigare skrivit; ”Synd att 99% av landets journalister förstör ryktet o trovärdigheten för hela yrkeskåren.”

Kommentera