Politik

Sverige nu – Sverige då

Stefan K19 kommentarer

Jag själv och många av er växte upp i ett Sverige som var något helt annat än det Sverige vi nu vaknar upp i. Var det bättre förr? De enda som egentligen kan svara på den frågan är alla vi som varit med sedan den tiden.

Det här inlägget bygger egentligen på en insändare som skickades till Riks, men som valde att varken publicera eller återkoppla. Ni får den här istället.

Jag växte upp på landsbygden under 70-talet och det var en landsbygd som fortfarande levde och som nästintill var självförsörjande. Allt som behövdes i vardagen gick att finna på de mindre orterna. Post, bank, bibliotek, skola, livsmedelsbutik, små företag, livaktiga föreningar etc. Sedan många år tillbaks är det inte bara Centerpartiet som övergivit landsbygden till förmån för staden.

Landsbygden har förändrats, men den förändringen har också skett i våra städer och i landet som stort. En förändring som märks överallt är den demografiska. Om detta är bra eller dåligt tvistas det ständigt om, men att Sverige idag är ett helt annat land än Sverige var igår råder det ingen som helst tvekan om. Skolans värld är en bra indikator på den förvandling som pågått under en längre tid. Jag tillbringade låg- och mellanstadiet på ortens lilla skola. Jag hade två klasskamrater med rötterna i Finland och det fanns ytterligare några få elever med samma rötter i andra klasser. Det var det mångkulturella inslag vi hade. Högstadiet tillbringades i en av centralortens skolor. Där gick ett antal elever med rötterna i europeiska länder, men de var få till antalet. Alldeles nyligen bläddrade jag igenom skolkatalogerna från mina gymnasieår. Där fanns inte en enda elev som till utseende eller namn kunde härleda till länder utanför Europa – inte en enda. Idag ser vi skolor där etniska svenskar är i klar minoritet och där de i vissa områden helt lyser med sin frånvaro.

Jag växte upp i ett Sverige när den svenska skolan rankades som en av världens bästa. Idag rankas den svenska skolan till en av Europas sämsta.

Jag växte upp i ett Sverige där gamla traditioner ärades. Idag ifrågasätts de allt oftare.

Jag växte upp i ett Sverige där jag var drygt 20 år när jag för första gången såg en kvinna i slöja. Idag kan jag inte ens göra ett kort ärende på stan utan att möta flertalet.

Jag växte upp i ett Sverige som ansågs vara syndens näste. Svartvita filmer av 50-talets stora filmregissörer hade visat nakna kroppar och filmer som Fäbodjäntan slog stort utomlands. Idag upprörs man mer av nakna bröst på film än av neddrogade huvudrollsinnehavare och groteska mord.

Jag växte upp i ett Sverige där man i Mölle 1890 såg Europas första gemensamma bad, där det under hela 1900-talet var en självklarhet att män och kvinnor badade tillsammans och där det under några decennier var helt normalt att kvinnor solade topless. Idag tvingas många badhus införa separata badtider för att kvinnor i heltäckande burkinis ska kunna utnyttja faciliteterna.

Jag växte upp i ett Sverige där arbetslösheten låg på 2-4 procent och där de arbetslösa mestadels bestod av etniskt svenska män och kvinnor som förlorat sina jobb under den industriella kris som rådde. Idag ligger arbetslösheten på 8-9 procent och de som dominerar bland de arbetslösa är män och i synnerhet kvinnor med rötterna i länder utanför Europa.

Jag växte upp i ett Sverige där det begicks brott och vi läste om namn som Clark Olofsson, Lars-Inge Svartenbrandt och Sigge Cedergren. Idag har de kända brottslingarna namn som Rawa Majid, Ismail Abdo, Mehdi Sayyed och det grova våldet slår numera med all kraft mot både samhälle och oskyldiga medborgare.

Jag växte upp i ett Sverige som länder runt om i världen ansåg vara ett föredöme. Idag används Sverige av många länder som ett skräckexempel.

Listan med exempel på skillnader mellan Sverige igår och Sverige idag kan göras lång och säkert har du själv några att fylla på den med.

Alla de som förespråkar en stor invandring och ett mångkulturellt samhälle brukar framföra argument som att vi inte hade haft Zlatan i det svenska fotbollslandslaget och att det inte funnits några pizzerior i Sverige. Denna typ av argument kommer inte sällan från de som inte hittar bättre exempel att argumentera med. Det kanske är lätt att glömma åren när Sverige var en stormakt i fotboll och laget bestod av idel etniska svenskar med namn som Liedholm, Skoglund, Bergmark och Nordahl. Den första pizzan i Sverige tillverkades av en italienare och såldes till italienska arbetare på ASEA i Västerås 1947. Restaurang Östergök i Stockholm var först med att servera pizzor på en vanlig restaurang och det skedde 1968. Året efter öppnade den första renodlade pizzerian i Sverige. Det är m.a.o. svårt att argumentera för en stor asylinvandring från Afrika och Mellanöstern med namn som Zlatan (som är född i Sverige av föräldrar som kom hit från Balkan) och maträtter som pizza.

Ett annat argument som framförs är att Sverige skulle stanna om alla invandrare förblev hemma från jobbet i morgon. Det stämmer, precis som det stämmer att Sverige skulle stanna om alla etniska svenskar förblev hemma från sina jobb. Nu kommer detta aldrig att ske och skälen till det är flera. Ett sådant är att många svenskar med rötterna i andra länder ser på svensk migrationspolitik och konsekvenserna av denna med exakt samma kritiska och ilskna ögon som etniska svenskar gör.

När man lyssnar på argumenten som framförs av alla de som förordar en stor invandring till Sverige, leds man in i tron att inget fungerade i Sverige innan tvärvändningen på 70-talet. Jag växte upp i ett Sverige som fungerade alldeles utmärkt. Ett Sverige som hade utvecklats från ett av Europas fattigaste länder till ett av världens rikaste. Ett Sverige där våra föräldrar, far- och morföräldrar slet sida vid sida med den förhållandevis lilla andel invandrare som på den tiden kom från andra länder och liknande kulturer i Europa.

Allt i lilla Sverige var inte bättre förr, men vi som hängt med sedan 70-talet kan nog unisont utbrista i att mycket var det.

19 thoughts on “Sverige nu – Sverige då”

    • För ca 15 år sedan så glömde jag ”låsa garage porten” när jag åkte till centralorten för veckans inhandling. När jag återkom från ärendet stod porten på glänt och högtryckstvätt, vinterdäck samt batteriladdare var tydligen uppslukade av jorden.
      Detta i ett litet samhälle med 120 invånare , var av minst ett 30 tal vid den tiden med annan hudfärg än vad gemen svensk innehar. I dag finns det ett antal ödehus i byn.
      Att notera för ca 40 år sedan låstes 0 dörrar bilnycklarna satt i bilen dygnet runt, i dag måste gräsklipparen låsas in efter utförd syssla !!!!!

      7
      Svar

  2. Vänsterns idéer och våta dröm om blandning av kulturer, religioner, folkslag och språk i Sverige är på väg att besannas. Deras drömsamhälle håller på att skapas just nu och de älskar det. Själv inser jag att landet kommer att kollapsa av inre tryck som kommer från våldsreligioner, hedersförtryck, klansamhälle och lättkränkta bomber som går runt på gatorna. Efter samhällskollapsen kommer mindre områden med etniskt sammanhållna regioner att skapas och där etniska svenskar försöker skapa nya stabila samhällen. Själv är jag så gammal att Jag slipper uppleva kollapsen men kanske barn och barnbarn drabbas hårt och det gör mig förtvivlad och förbannad.

    14
    Svar

    • Tack Henry. Funkar alldeles utmärkt. Fy fan vad bra. Det var på den tiden John Bonham levde. Alltså Led Zeppelin var bra. Tack än en gång 🤗. Vilka tider.

      5
      Svar

  4. En annan sak som inte fanns hörs i svaret från åklagare Maria Thorell:

    – Ja. Ribban, om man får säga det, är ju väldigt låg. Det blir väldigt fort hets mot folkgrupp. Det kan man ju tycka vad man vill om, men det är så det ser ut.

    Jag vet inte om åsiktsbrott åtalades i samma omfattning förr. Men det kan ha att göra med internet också förstås.
    Eller att det inte fanns så många folkgrupper som kunde känna sig kränkta och religioner man inte fick kritisera.

    12
    Svar

  5. Har själv de senaste 25 åren propagerat i fikarummet för att det var bättre förr.
    De flesta håller med, men en del tycker att det som är bättre nu är att folk har mer pengar för att kunna ”tröst-handla” från Kina.

    17
    Svar

  7. JA!
    Jag tycker det mesta var bättre förr sett utifrån ett frihets perspektiv

    Folkutbytet utan krav har sänkt landet

    Islamiseringen ………..

    28
    Svar

  8. Ja,mycket var bättre förr.På småorter fanns det fungerande skolor,sjukhus eller sjukstugor ,bibliotek matbutik och ibland även en liten Polisstation.Ja,i princip det mesta man behövde.Ungdomar samlades på ortens café och spelade på jukeboxen.Man delade på en dricka för fickpengen var inte så stor.Livet gick sin stilla gång och man såg framtiden an utan någon större oro för att ex.inte kunna få ett jobb efter skolgången.Man kunde t.o.m lämna ytterdörren olåst om man behövde göra sig ett ärende nere på ”byn” ! I dag skulle väl ingen göra detta om man har förståndet i behåll ! Så visst var mycket bättre förr och tryggheten och oron för allt som nu sker var långt borta om den ens existerade….

    24
    Svar

  9. Sverige var oerhört mycket bättre när jag började arbetslivet.
    När jag var trött på Sterner Blomqvist AB på 60-talet, gick man tvärs över gatan och frågade efter jobb och fick jobb. Var som helst kunde man gå in och fråga, hur enkelt som helst. Likadant med bostäder, man kunde välja var man önskade bo.
    Jag köpte ett radhus 1970 för 11-årslöner ungefär samma priser som idag.

    25
    Svar

  10. Godmorgon samtliga 07.10 själv upplevde jag 70 talet precis som denna artikel nämner 🙏då var man tonåring tryggheten i Göteborg var hög. Inga sjutningar ett å annat fylle slagsmål. Man lyssnade på nationalteatern livet är en fest hade med sig en kassettbandspelare till slottskogen kastade frisbee å drack mellan öl! Sorgligt att den yngre generationen aldrig fick uppleva detta 👀🙏 är glad och tacksam att jag insåg vad Göteborg skulle förvandlats till redan för 30 årsedan och flyttade utt till skärgården västkusten 99% svenskar här✝️🎣🇸🇪 tack Petterssons blogg för denna artikel en riktig nostalgi tripp 🇸🇪🇸🇪🇸🇪

    34
    Svar

    • Godmorgon henry! Jadu. Jag upplevde 70 talet med som sägs i texten här. Pratades inte om några skjutningar direkt. Fylle slagsmål var det någon gång. Raggare på stan som var tvungen att bråka lite då o då. Visst fan drog man livet är en fest med nationalteaterrn . Ja djävlar. Magnus Uggla kom ju med lite skivor. Satan vad kul livet var. Man åkte ner till stan. Aldrig något direkt så där. Man kunde ha kul. Är glad för den tiden. Bodde ju på landet. Nyckel under mattan. Mellan ölet som de tog bort någon gång slutet 70 tal. De trodde ju allt skulle bli bättre då. Tack Pettersson för du tog upp det här. Man fick ju lite goda minnen samtidigt blir man ju lite ledsen. Vart tog den tiden vägen liksom

      16
      Svar

  11. När jag växte upp, kunde man gå ensam genom en storstad mitt i natten utan att oroa sig, jag skulle inte göra det idag.
    Då hörde man talas om USA som varnande exempel där man kunde bli rånad och mördad, som en plats man inte skulle våga besöka. Nu lever vi med samma kriminalitet.

    41
    Svar

    • Kattsand! Visst kunde man det. Glömmer aldrig en gång. Tagit bussen in till stan för att möta ett par kompisar. Gick genom stan, mötte ett gäng killar klev över ett lite staket. Sen hörde jag. Hörru! Du tappade din plånbok. Vände mig och sa tack, plockade upp plånboken och gick vidare. Herregud vilka tider. Man blir tårögd.

      15
      Svar

KommenteraAvbryt svar