”När jag går omkring i Stockholm till vardags och möter de invånare som bor och lever här tycker jag nämligen att alla som åker på tunnelbanan är svenskar”. Åsa Romsons bevingade ord i en riksdagsdebatt 2012. I gårdagens Politikbyrån fick vi en annan beskrivning som lär bli minst lika bevingad.
Politikbyrån tog igår upp frågan om svenskhet och vad som krävs för att bli svensk. Väldigt mycket handlade om att fira traditionell midsommar och liknande frågor som brukar dras upp när de väldigt politiskt korrekta försöker dra sitt strå till debatten. Nej, det handlar främst om att följa de lagar och regler som gäller i landet. Det handlar om normer, värderingar och om det medlemskap som man förr fick lika lätt som ett reklamblad på torget, men där det nu kommer att ställas krav för att erhålla – äntligen.
Med i studion för att diskutera svenskhet var tre män som alla fötts i Sverige av föräldrar som en gång fick förmånen att komma hit. Samtliga tre är födda under 80 och 90-talet och har därmed aldrig fått uppleva det Sverige som väldigt många av oss etniska svenskar längtar tillbaks till.
Ni kan se programmet här, men så här sade socialdemokraten och riksdagsledamoten Daniel Vencu Velasquez Castro.
Åsa Romsons bevingade ord i en riksdagsdebatt 2012 med Jimmie Åkessons svar…
Jag bryr mig inte om svenska värderingar, inte om olika festligheter, inte nåt speciellt svenskt sätt. Men jag trivs här,trivs med naturen,trivs med de olika årstiderna, tycker att de flesta människor här är trevliga.
Men jag är svensk för att jag vill vara svensk.
För övrigt ändrar sig samhället hela tiden, svenskar på 50 talet,jämfört med svenskar nu,är olika. Personligen tycker jag att svenskarna är trevligare nu än förr. (Med svensk menar jag inte invandrare här)
När 4 – 5 generationer ligger på kyrrkokgården kan man börja kalla sig svenk !
Trams! Alla kan inte bli svenskar. Jag är född i Sverige, är blond, blåögd och 205cm lång. Min far var svensk, men min mor kom från Danmark och jag kan därmed aldrig bli svensk och det är bara att acceptera. Kanske därför jag valde att flytta till en mindre ort i tyska delstaten Schleswig-Holstein, känns på många sätt fortfarande som Norden och folk här bryr sig inte om varifrån man kommer.
I Sverige talar vi om svensk-amerikaner, sverigefinnar och finlandssvenskar etc om deras avlägsna förfäder var Svenskar, och svenskar som själva flyttat utomlands är och förblir de ”svenskar” livet ut oavsett om de bosatt sig i Sydeuropa eller Asien
När man hör invandrare berätta om sig själva har de exakt s a m m a synsätt! Med stolthet beskriver de sig själva som tyskar, irakier, finnar, somalier etc. Hos barn födda i Sverige med två föräldrar från mena-länder synes det etniska arvet vara ännu starkare. Vissa är ”syrier”, för andra är Gaza ”hemma”.
Jag tror de blir förolämpade av att i tid och otid kallas svenskar!
Är det inte olagligt att förneka någon sitt ursprung? Vad säger samer om de blir kallade norrlänningar/svenskar? Renskötare kanske, precis som man säger resandefolk…
Måste rätta mig själv. När de så kallade ”svenskarna” flyttat tillbaka hem eller bara är hemma på ”semester” och det blir krig och kaos, vill de gärna vara ”svenskar” igen. Knappast annars.
Juridiskt är man svensk om man har svenskt medborgarskap. Men det beskriver knappast en svensk.
Jag skulle nog påstå att man är svensk om man är född och uppvuxen i Sverige, med minst en svensk förälder.
Inget ljud får jag från videosnutten.
Där jag bor finns ingen tunnelbana så vi är bara utbölingar då?
…eftersom MajBjörn inte får ljud från videosnutten, kanske hörs det bättre i den här länken:
https://www.svtplay.se/video/jBwyJvQ/politikbyran/godkand-svensk?video=visa&position=294
Så man är med automatik svensk om man bor och jobbar i Sverige. Så som exempelvis gästarbetare då?