10 thoughts on “Historiens vingslag”

  1. Det är väl samma sak i Australien som i usa , i usa utrotar man indaner och i Australien mördr man arborginerna, ,
    Och det är den anglosaxiska värden som mördar urinvårnre,
    Japaner vr väl dom som försökte sätt stopp för den anglosaxiska värden och det slutade med att dom blev atombombade

  2. Ingen kul bild alls. Var väl James Cook som tog dit Britter och så blev det som det blev där. Hur läget är för aboriginer nu vet jag inte. Men det finns ju kvar iallafall. En får hoppas att tiderna förändrats. Enda anledning jag skulle vilja åka till Australien är väl deras olika sorter djur de har.
    Taimansk djävul. Känguru. Koala, EMU och Vombat. Sen ligger de inne med att ha de giftigaste ormarna i världen.

  3. Jävla tragiskt att se sånt. Jag ser ingen ironi eller humor alls!
    Skulle bilden provocera, så trälarna på vikingatiden?? nää fy fan..

    18
  4. Ja det självklara är ju att kineserna måste befria Australiens urbefolkning.
    Det kanske är läge för det då man kan fungera vilka som ockuperar vem

    3
    2
  5. Apropå ”Historiens vingslag”,
    Englands slavhandel avskaffades år 1807, men hur många vet att  arabiska slavhandlare var både de första, och även de sista i modern tid som skeppat miljontals afrikaner ut ur Afrika som slavar?
    C:a 7,25 miljoner mellan år 650 till år 1600, och därefter mellan år 1600 till 1800, ytterligare 1,4 miljoner afrikaner, för att sedan på 1800-talet årligen skeppa ut 12 000 afrikaner. Den totala siffran enbart för 1800-talet var 1,2 miljoner slavar. Sammanlagt beräknas att c:a 9,85 miljoner afrikaner har tagits som slavar till Arabien, men enligt en uppgift skeppade araberna ytterligare 4,1 miljoner afrikaner över Röda havet till Persiska viken och Indien.
    https://newafricanmagazine.com/16616/

    24
  6. 100 år senare är det Cathy Freeman från ursprungsfolket som bär fram facklan vid OS i Sydney. På 100 år kan saker och ting gå från rena eländet till något bättre. Hoppas att det kan ske sådana under även i vår samtid.

    47

Kommentera