INVANDRING. I tisdags kom det omdiskuterade förslaget om hederligt levnadssätt ”vandel” för uppehållstillstånd och ökade möjligheter till återkallelse av uppehållstillstånd. Genast kom kritiken, bland annat från socialdemokraternas desinformatör på Aftonbladet, Anders Lindberg, om att förslaget gör skillnad på människor. Lindberg fatter inte att det är hela poängen, förslaget är att det ska göras skillnad på de som sköter sig och de som inte sköter sig, uppehållstillstånd och framförallt medborgarskap ska förtjänas.

Regeringens utredare, Robert Schött, presenterade den 1 april SOU 2025:33, med rubriken ”Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd”, var det positivt, det är ett viktigt steg för att äntligen sluta det oerhörda avstånd som ofta finns mellan folkvalda och folket.

I betänkandet föreslås att ett grundläggande krav på vandel (uppförande, levnadssätt) ska återinföras i utlänningslagen för prövning av om en utlänning ska få resa in eller vistas i Sverige. Efter en samlad bedömning, föreslår utredningen, ska en utlännings vandel kunna läggas till grund för att såväl vägra som återkalla ett uppehållstillstånd. De exempel som ges på bristande vandel är ovilja att betala skulder, missbruk av välfärdssystemet eller annan bristande regelefterlevnad, liksom ett nära samröre med eller deltagande i kriminella nätverk eller våldsbejakande organisationer.

Kritikerna menar att lagen lämnar utrymme för godtycklighet, precis som de flesta andra lagar inte är godtyckliga.

Det är anmärkningsvärt att vi i decennier levt med en ordning där bristande skötsamhet inte fått några konsekvenser, utan tvärtom belönats med uppehållstillstånd och efter kort tid ett eftertraktat medborgarskap.

Det är märkligt att många vänsterblivna, som Anders Lindberg med flera tycker det är märkligt, att den som önskar leva i Sverige, vilket inte är en mänsklig rättighet, precis som i de flesta andra länder, ska uppvisa ett skötsamt leverne och en vilja att inte bara göra rätt för sig utan också att bli en del av det land man sökt sig till.

Enligt den gamla principen, gör först din plikt, kräv sedan din rätt. Skyldigheter först och sedan rättigheter. I rätt ordning.

De vänsterblivna påstår att det är rasism och främlingsfientlighet att ställa krav på invandrare. Det är naturligtvis tvärtom, den som anpassar sig och är skötsam kommer så småningom att accepteras som svenskar.

-Pettersson tror att de flesta motsätter sig är människor som gör anspråk på den skattefinansierade välfärden utan att känna någon plikt att bidra till den, som geografiskt lever i Sverige men mentalt i hemlandet, som upprätthåller klan- och hedersstrukturer och som tycker att sharialagen från Koranen är viktigare än svensk lag.

Det håller inte att skylla på dålig integration som är självvald.

Jag gillar och tror att andra svenskar gillar skötsamhet, strävsamhet och laglydnad, den som lever så, efter majoritetens värderingar, kommer av den stora massan inte att betraktas som ett problem och tvärtom ses som en tillgång.

Om vandel på bloggen…

Sverige är vårt – Svensk strävan

”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.

Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter – andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget – vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta vidmot emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen? Det är fattigdom – men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.”

– Vilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941

***

• Pettersson på Facebook
• Petterssons på X

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168