Älskade traditioner

Om finska dryckesvanor.

Kilju är en hemmagjord alkoholdryck med gamla anor i Finland. Hemkört tror jag det kallas i Sverige. Vatten, socker, jäst plus nästan vad som helst: bär eller frukt, juice eller brödsmulor. Men hur man än gör, så smakar det vedervärdigt och brukar därtill ha en laxativ effekt. Numera är kilju den utslagnes sista utväg för att dricka huvudet fullt.

Ett tag hade en hopplöst nersupen granne gjort kilju på potatisskal. När den ädla drycken bedömdes vara klar, ställde han till med en riktig brakfest. Själv var jag tillsvidare inte på den nivån, så jag höll mig på avstånd.

Följande dag drack grannen resten av sörjan som en återställare, och slutligen käkade han faktiskt potatisskalen på bottnet av sån, med matsked.

En äkta sommelier med andra ord.

Rune Holmström

14 thoughts on “Älskade traditioner

  1. Efter att ha slutat destillera och gjort mig av med apparaten, gjorde jag en blandning som man kalla kilju, samma som för mäsken. Jäste bra stod i många veckor för klarning men jag kunde inte dricka den och ändå var den gjord på socker jäst och vatten plus Hjorthornssalt. I Österbotten på finskt håll hade man en sort som är något liknande, kallades sahti. Den gick att dricka och förekom laglit vid fester som kronbröllop. På Kunskapskanalen visades tre program om dryckenskapen och förbudstiden i Finland. Jättebra program, för bra att visas i SVT 1 och två. Slår undan benen på allt vad nykterhetsrörelsen står för. Serien avslutas med visdomsorden: Om glädjen utan sprit är hyckleri, är sorg på grund av brist på sprit äkta.

    22
  2. I Väinö Linnas ”Okänd soldat” bjuds manskapet på en kvarting konjak vid Mannerheims 75-års dag. Men det räckte ju inte långt där ute i skogen. Men man hade en dunk kilju, så festen kunde äntligen komma i gång.

    31
    1

Lämna ett svar till den feteAvbryt svar