Farsans död – ett melodrama i verkligheten.
Min farsa dog i höstas. Jag var inte precis bruten av sorg, sanningen att säga kunde jag inte ha brytt mig mindre. Farsan och jag hade inte haft någon som helst kontakt på över 20 år. Som en följd av brytningen såg gubben aldrig, inte en endaste gång, min yngsta dotter (låt oss kalla henne H).
När jag nåddes av dödsbudet informerade jag mina närmaste. H jobbar som sköterska på ett sjukhus i Helsingfors, och nu började hon fundera, la ihop två och två och kollade vårdjournalerna. De hade haft en patient med samma namn, och H mindes att hon hade lagt fram frukosten som skulle bli farsans sista måltid. De hade växlat några ord, men ingendera visste vem den andra var. Några timmar senare var gubben avliden. Farfar och barnbarnet hade sett varandra för första och sista gången, utan att veta om det.
Låter som något ur ett Hollywood-drama, en scen om generationernas kedja och alltings oundviklighet. Nu råkade det bara hända och ske i verkligheten. Kalla kårar.
Rune Holmström
[i]”Låter som något ur ett Hollywood-drama”[/i]
Tycker det låter mer som Mitt livs novell i Svensk Damtidning eller annan random kärringblaska.
Bloggposten ligger under taggen politik. Jag förstår ärligt talat inte kopplingen mellan politik och levnadshistoria.
I Sverige går vården på knä. I Finland serverar sjuksköterskorna frukost. Vad gör läkarna? Bäddar och torkar rumpor? Fantastiskt som vanligt.
Rune. Läser alltid dina dagens tankeställare, bry dig inte om vad andra säger.
Träffade inte heller min farsa på 20 år.
Men detta du säger, betyder att världen är liten.
Fortsätt du Rune
Dagens tankeställare nr 182.
Vad tycker du själv? Jag har inte uppfattat någon diskussion här. Vad ville du diskutera? Att kritisera totalt ointressanta inlägg är bara till fromma för bloggen. Din favoritvodka?
Oj
Ett gott råd………. agera inte i affekt.
Du är inte ensam om att läsa
”dagens tankeställare”.
Du behöver inte läsa/agera på det du inte gillar/personligt hat.
Du förstör bara för alla andra som respekterar skribentens tankeställare.
Snälla vän, om du tycker att mina skriverier är totalt ointressanta så kan du väl lämna dem därhän. Någon annan kanske tycker om att läsa dem. Nu bråkar du bara för att du har något emot mig personligen. Men så här kan du inte hålla på, det förstår du väl själv.
OJ, jag har aldrig läst något vettigt från dina kommentarer någonsin, endast påhopp på andra och okvädningsord, aldrig något annat, vad är du för en otrevlig figur egentligen, blev du tappad i golvet som liten, eller vad hände, din stackare?
Och vem är du? Väldigt konstruktivt i ditt inlägg?
Märkligt sammanträffande, men Ibland är världen väldigt liten.
Din favoritfärg?
Oj du är oartig.
Rädd, tack för din synpunkt
På vilket sätt är det oartigt att fråga om någons favoritfärg?
Tycker läsarna och Pettersson att diskussionen ska ligga på den här nivån?
runeholmstrom
Definitivt inte.
Fortsätt med dina läsvärda ”tankeställare”.
Jag känner igen mig i stora delar av det som du och din dotter upplevde ”ödets ironi”.
Min riktiga farmor var/dog som en stor egoist.
Jag köpte lotter av henne på ett köpcentrum för 5 år sedan som ett ”anonymt barnbarn”.
Det var också en konstig känsla av ”ödets ironi”.
Så blev vårat sista möte/avslutning på vårat släkt band.
Gammel stut.
Du har tidigare nämnt att du fyllt 75. För fem år sedan sålde din farmor lotter i butiken. När gick hon i pension? Vid 120?
Ska vi bloggreglerna?
[i]”Det är fritt att kommentera alla inlägg.”[/i] Även dina inlägg. Du är lika känslig som den där Bengtsson. Tåler du inte kritik är problemet ditt, inte OJs (eller Hubertus för den delen.)
Rune, jag tycker att inte se sin far på 20 år känns konstigare.
Hubertus
Varför ljuger du?
Har jag skrivit att jag är 75 år?
Alla mina inlägg finns troligtvis lagrade på petterssonsblogg.
Upp till bevis!!!!!!