Det ska sägas med en gång. Lokaltidningen har blivit lite mer ”vågad” och tillåter numera insändare och kommentarer som var helt otänkbara för några år sedan. Fast än idag finns det uppenbart en smärtgräns när det kommer till fakta.

Som medborgare har man inte bara rätt att utrycka sina åsikter, man ska också utnyttja detta. Klart undertecknad väljer att bidra med sina synpunkter i andra forum än på Petterssons, exempelvis i lokaltidningen.

Jag skickade in en insändare som svar på en tidigare publicerad där signaturen ”Orolig” var missbelåten med den koranbränning som fick Turkiets Recep Tayyip Erdoğan att se rött.

Några fraser hämtade ur den:

Tona ner egenintresse före allmänintresse…//…Är helt säker på att vi medborgare i Sverige, inte vill utsättas för terrordåd…//… Sveriges regering, be om en ursäkt. Säpo avstyrde nyligen ytterligare en koranbränning. Varför kunde man inte avstyra den första

Det komiska med den insändaren var att man inte kunde kommentera, vilket man brukligt kan göra till både insändare, debattartiklar och vanliga artiklar. Därför tillkom nedan insändare.

I regeringsformen 1974:152 2:a kapitlet 1§ står följande att läsa när det gäller vår yttrandefrihet: ”Frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”

En insändarskribent i SN (17/2) vill se över den yttrandefrihetsgrundlag som antogs 1991. Detta på grund av de reaktioner som uppstod efter en uppmärksammad händelse kring en helig bok utanför Turkiets ambassad i Stockholm.

Jag tillhör de som anser att debatter är en viktigare pusselbit när man vill uttrycka en åsikt, än vad provokationer och våld är. Frågan som dock bör ställas är om vår svenska grundlag ska skrivas om för att blidka vissa grupper i vår omvärld och om det ska utställas gränser för vilka ämnesområden som måste fredas?

I det fall som nu är i fokus är det religionen och i synnerhet en viss religion som ska mötas med värme, respekt och förståelse. Nu gäller det en helig bok, men stannar det verkligen vid den? Vi har nu lärt oss att vreden är påtaglig när det tecknas, skapas konstverk, görs satir och skrivs böcker som anhängare till denna religion anser vara stötande.

Några som fått erfara hur vår västerländska demokrati rört upp känslor är konstnären Lars Vilks, redaktionen på Charlie Hebdo, författaren Salman Rushdie, filmskaparen Theo van Gogh och konvertiten Mona Walter. Borde de och andra ”provokatörer” tänkt igenom sina beslut eller är det bara så att de utnyttjat de demokratiska rättigheter som byggt upp våra länder i decennier?

Kan någon av er läsare se något i ovan insändare som strider mot det goda ordet, är felaktigt, hatfullt eller hädiskt? Nej, jag tänkte väl det.

Hursomhelst valde lokaltidningen att inte publicera den. Istället kunde vi i fredags läsa ytterligare en insändare som tar islam i försvar och kritiserar koranbränningar.

Några fraser ur insändaren som författats av signaturen ”Icke-muslim”.

Jag som svensk tycker att det är oerhört kränkande att elda upp koranen framför ögonen på muslimer…//…Allt detta har ju gjorts för att hetsa upp människor i Sverige som lever här med sin tro…//…Släpp fördomarna kring muslimer och kom inte och säg att det borde vara ok att elda upp koranen för att det finns yttrandefrihet i Sverige…//…Det här är bara ett exempel på en dumhet som är fullt tillåten i Sverige

Häpp, inte heller denna insändare tillåter kommentarer. Inte utan att man undrar om lokaltidningen vill slippa en debatt där läsarna inte sympatiserar med innehållet.

Jag har tidigare skrivit det, men återupprepar gärna. Vår grundlagsskyddade rättighet tillåter faktiskt att man bränner heliga skrifter, även koranen. Min personliga åsikt är dock att sådana provokationer är både fåniga och banala. Ett bättre sätt att uttrycka sin åsikt är att göra det i kommentarsfält, i blogginlägg eller varför inte som insändare i din lokala tidning?