Lotta Svärd

Nu ska ni läsa jävligt noga för det här är viktigt. Om en ideologisk kamp som fortgår än i denna dag, bara med omblandad kortpacke.

Jag vill lyfta fram Lotta-rörelsens betydelse, men det är ingen idé att jag försöker skriva någon prutthurtig historik. I stället lägger jag ut valda delar från nätet.

Det finska inbördeskriget 1918 utkämpades enligt Wikipedia ”mellan den “röda” sidan och den “vita” sidan. Den “röda” utgjordes av de “röda” socialisterna och den “vita” av den konservativt ledda finländska senaten. De röda erhöll visst stöd från den nyinrättade bolsjevikiska regimen i Ryssland, medan de vita fick stöd från Tyskland och i begränsad utsträckning av Sverige. Kriget slutade med seger för den vita sidan.”

Lotta svärd -organisationen växte fram under och efter inbördeskriget. Enligt Wikipedias svenskspråkiga artikel (bearbetat citat): ”Lotta Svärd var en frivilligorganisation för kvinnor som verkade i Finland under åren 1920-1944. Den stod också som förebild för den rikssvenska organisationen Lottorna. Namnet härleds från gestalten Lotta Svärd i Johan Ludvig Runebergs ”Fänrik Ståls sägner”, som handlar om kriget mellan Sverige och Ryssland 1808-1809. Initialt arbetade kvinnliga frivilliga som sanitärer inom skyddskårerna. Småningom började frivilligkvinnorna organisera sig, och efter lång diskussion valde man namnet Lotta Svärd.”

Ämnet är fortfarande känsligt och därför får man ofta läsa mellan raderna när man botaniserar i litteraturen.

Nedan några centrala punkter ur Wikipedias finskspråkiga artikel (i fri översättning).

Lotta Svärd-eden.

”Jag N.N. svär på hedersord att hederligt och samvetsgrant understödja skyddskåren i dess försvar av hem, tro och fosterland samt att i min verksamhet följa Lotta Svärd-föreningens stadgar.”

“Finskt medborgarskap var ett villkor för att godkännas som medlem i Lotta Svärd-föreningen. Medlemskapet begränsades också på religiösa grunder: på 1920 och -30 talen beviljades muslimska eller judiska medborgare inte medlemskap.”

Efterkrigstiden.

“(Sovjetunionens) övervakningskommission klassade Lotta Svärd som en fascistisk organisation i fredsvillkorens mening och krävde att den skulle avvecklas.

Finland åtog sig att “omedelbart förbjuda alla Hitlersinnade (fascismliknande) politiska, militära och militärliknande organisationer som verkar på landets territorium, samt andra organisationer som bedriver propaganda fientlig mot Förenta Nationerna och särskilt mot Sovjetunionen”.

I Finland var synen på Lotta Svärd-organisationen negativ i decennier, vilket avspeglades bland annat i litteraturen, exempelvis i Väinö Linnas roman Okänd soldat (1954) och Paavo Rintalas bok Fjärrpatrullen (1963), vilka utmålade lottorna i ett ofördelaktigt ljus. Medlemmarna i Lotta Svärd hade förbundit sig till kristna kyska värderingar, och de kände sig djupt kränkta över framställningen av lottorna som sexuella kvinnor som hade svikit sina ideal.”

“I september 1991 anordnades Lotta-Svärd-organisationens 70-årsfest i Finlandiahuset. Statsminister Esko Aho talade vid evenemanget och framförde regeringens hälsning och tack för lottornas arbete och konstaterade att Lotta Svärd-organisationen hade avslutats under tvång. Även dåvarande försvarsministern och före detta smålottan Elisabeth Rehn framförde regeringens tack till lottorna. President Mauno Koivisto och fru Tellervo Koivisto var närvarande vid evenemanget.”

Rune Holmström

Lotta Svärd-märket togs i bruk 1921. Privat foto från Lottamuseet i Tusby.