Guide till bokrecensionernas värld

När jag i tiderna började skriva om litteratur, kom jag i samma veva att läsa en del bokrecensioner i finlandssvensk press. Snart nog upptäckte jag vissa ständigt återkommande nyckelord som kändes symptomatiska.

1. Det självupplevda.

Exempel: ”Berättelsen bär det självupplevdas prägel.” Betydelse: Någon kärring har totat ihop sina häpnadsväckande minnen, som bara de närmast sörjande någonsin kommer att läsa.

2. Ömsint.

Exempel: ”Hon beskriver huvudpersonen ömsint.” Betydelse: Tanten i fråga har förväxlat snyftigt snömostrams med resning och medmänsklighet.

3. Lyhörd.

Exempel: ”Det är med stor lyhördhet som författaren närmar sig temat.” Betydelse: Människan har inte fattat ett dugg, men har ändå de rätta värderingarna enligt recensenten.

4. Utsatthet.

Betydelse: En blåhårig dam går på uppköp i Stockmanns delikatessavdelning, men märker till sin fasa att oxfilén är slutsåld. Alternativt, systersonen kom inte in på Teaterhögskolan på första försöket.

Rune Holmström