Korkskallen och katedralen.
I en fransk småstad fanns en katedral som var berömd för sin ovanligt vackra interiör. Tvärs över gatan bodde en gammal man, som i själva verket hade bott där sedan tidig barndom, i närmare 90 år. En besökande forskare hörde talas om karln och letade reda på honom för att fråga om hans syn på vägg- och takmålningarna. Det kunde gubben dock inte uttala sig om eftersom han aldrig hade kommit sig för att stiga in i katedralen.
Jag ska återkomma till berättelsen senare.
Rune Holmström
PS. Innan någon nu säger sin bestämda åsikt om katedraler i kommentarsfältet, så ber jag att få påpeka: tankeställaren handlar inte om kyrkoarkitektur utan om nyfikenhet, vetgirighet, det öppna sinnelaget. DS.
Gamla byggnader visar upp ett fantastiskt hantverk utfört med i våra ögon sett primitiva verktyg.
Att göra ett besök då och då stärker min tro att vi inte får glömma vad våra förfäder åstadkommit.
När jag händelsevis ser en snutt av vad vår dyra SVT gör är det begråtansvärt.
En äldre man från norra Jämtland (detta är en sann historia) bodde på en väldigt fin plats med ett högt berg på ena sidan och ett vattendrag på den andra!
Mannen var född och uppväxt på denna plats.
Berget var också en välkänd utsiktsplats med en enorm utsikt över dom vackra omgivningarna och det gick också en vandringsled upp till toppen.
En dag körde en journalist förbi, nej han körde inte förbi utan han tvärstannade bilen när han såg den vackra platsen, klev ur och såg sig om i den fina naturen.
Mannen stod utanför sin stuga och journalisten gick fram till honom hälsade och frågade om det vackra berget med dess utsiktsplats och hur länge han hade bott på platsen.
Han svarade att han bott här i hela sitt liv.
-Och hur många gånger har ni varit uppe på berget med den fantastiska utsikten?
-Aldrig, svarade mannen!
-Har ni aldrig varit uppe på detta fantastiska berg med denna vidunderliga utsikt, frågade journalisten igen?
-Nä, svarade mannen.
-Varför?
-Jag har aldrig haft något ärende dit, blev svaret!