Haiti – hopplöshetens land sedan 1804

HAITI. I går sköts Haitis president Jovenel Moïse till döds i sitt hem. Landets tillförordnade premiärminister Claude Joseph har tagit över styret i landet och kallar våldsdådet för en ”hatisk, inhuman och barbarisk gärning”.

Haitis grannländer är också fattiga men är inte i närheten av eländet i Haiti.

Vi kan börja med att Kristoffer Columbus steg i land på Hispaniola år 1492 och förklarade då ön som spanskt territorium. Franska sjörövare bosatte sig på den västra delen av ön på 1600-talet, och år 1697 överlämnade Spanien officiellt området som idag är Haiti till Frankrike.

Området blev en av Frankrikes mest värdefulla kolonier med stora plantage av socker, bomull och kaffe. Plantagen drevs genom slavarbete och det var i denna epok som cirka tre millioner slavar från Afrika togs till Haiti.

År 1791 bröt ett uppror ut i landet, för att ge frihet till slavarna och uppnå självständighet. Frankrike förlorade kontrollen över kolonin och år 1804 blev Haiti självständigt, och världens första svarta republik.

Alltsedan självständigheten har förhållandena i landet varit kaotiska. Det första demokratiska valet genomfördes först 1996.

Haitierna är stolta över att vara de första i Latinamerika att driva ut kolonisatörerna och utropa självständighet, 1804. Men efter det har de inte mycket att vara stolta över, numera är landet bland de fattigaste i världen och det fattigaste på västra halvklotet.

I över 200 år har landet haft chansen att bli stabilt och välmående, alla möjligheter finns. Trots detta har landet drabbats av den ena efter den andra katastrofen och politiska ledare som skott sig själva.

Det är lätt att tappa hoppet om och i Haiti.

– Pettersson läser om att internationella hjälporganisationer inte längre kommer och tömmer latrinerna!!! och inser att när ett land, ett folk, en by, en familj inte ens kan tömma latriner själva utan väntar på bistånd måste det vara något allvarligt fel på människorna.

År efter år med protester och våld, politiska kriser och naturkatastrofer avlöser varandra, men på samma ö ligger landet Dominikanska Republiken som har samma förutsättningar men en annan befolkning. där är det också fattig men landet fungerar någorlunda.

***

3 thoughts on “Haiti – hopplöshetens land sedan 1804

  1. ”…när ett land, ett folk, en by, en familj inte ens kan tömma latriner själva utan väntar på bistånd måste det vara något allvarligt fel på människorna.” Felet stavas inavel. Att föröka sig generation efter generation med närstående straffas hårt av naturen. Vi ser effekterna av detta barbari tydligast i framför allt Mellanöstern, stora delar av Afrika och delar av Sydamerika. Så länge detta naturvidriga oskick fortgår finns det inget hopp om varaktig förbättring. Det dyker alltid upp någon ny, inavlad, dåre som snabbt tar dessa folk tillbaka till förmedeltid även om de skulle råka ha utvecklats i positiv riktning under några år.

  2. det var väl inte oväntat.. nu måste en del fly .. och då kommer dom till länder med idioter till statschef.. sen får man ännu fler sjutna knivade med mera ..sen ser man antigen komentarer ja såg den inte komma eller det är oacceptabelt…

  3. Sverige har väl också ett påbörjat kaos i samma klass dock i mindre skala. Men bara regeringen trixats fram med Stefans antidemokratiska trollspö så springer vi nog ifatt och förbi Haitis tillstånd med raketfart. Kanhända det blir samtidigt, som vi uppnått ett totalt antisvenskt, demokratifritt, fossilfritt, och kontantfritt samhälle. Nåväl, Sverige kan undvika kaoset också, men vänta inte en minut till med att börja reda upp i oordningen.

Kommentera