Leila Ali Elmi, miljöpartisten från Göteborg som tack vare somalier i Hammarkullen sitter i riksdagen, hävdar i en intervju med DN att debatten om den svenska kriminaliteten lätt blir rasistisk.
I intervjun med Niklas Orrenius nämns Johanna Bäckström Lernebys bok ”Familjen” om klaner som styr vissa stadsdelar och vice rikspolischefen Mats Löfvings uttalande om släktbaserade nätverk som livnär sig på kriminell verksamhet.
Ali Elmi erkänner i intervjun att många invånare i förorten är rädda och känner sig otrygga, men att det finns rasistiska övertoner i den debatt som följt i fotspåren av de händelser som numera är vardagsmat.
En liten lögn smyger sig in i Ali Elmis uttalanden. Den ofta förekommande misstolkningen om att vi etniska svenskar drar alla invandrare över en kam. Så är det inte, så har det aldrig varit, men det är ett faktum att personer med utländsk bakgrund ofta är involverade i gängkriminella och enskilda kriminellas gärningar. Vore polisen och andra myndigheter helt ärliga och publicerade fakta för oss medborgare är jag säker på att kriminella med utomeuropeisk bakgrund står för en majoritet av de grova brott vi dagligen läser om.
Det finns 5 000 gängkriminella i Sverige enligt henne. Det är givetvis 5 000 för många och oavsett om dessa heter Andersson eller Muhammed så ska de fördömas och dömas lika hårt. Det Ali Elmi inte fastslår i intervjun är hur många av dessa 5 000 som heter Andersson och hur många som heter Muhammed. Jag tror de sistnämnda dominerar kraftigt.
Intervjun innehåller trots allt en del kloka ord från henne, men att använda ordet rasistiskt om en av de debatter som är allra viktigast att föra, är ett misstag. Det är just ordet ”rasistisk” som skrämt många från att ta debatten och föra fram den i ljuset. Resultatet av detta ser vi just nu utspelas runt om i landet. Den debatt som borde lyftas högst på agendan när det gäller importerad brottslighet är om alla dessa invandrare som begår brott blivit kriminella under sina år i Sverige eller om de var det redan när de klev in över vår gräns.
Ps. I intervjun ifrågasätter Leila Ali Elmi vikten av att påtala brottslingars etnicitet. Samma Leila Ali Elmi gick i mars 2019 ut med att hon vill kartlägga människor efter deras ras. Det är väl det man menar med dubbla budskap?
Rascism är då jag urskillningslöst anklagar en grupp för något och det utan att ha några fakta.
De som kommer hit anpassar sig, arbetar trots bristfällig svenska, välkomnar åtminstone jag.
De som kräver att få liknande levnadssätt som i hemlandet, skall obönhörligen förpassas ut ur vårt rike.
Problemet är att många underlåter att tala om det just för rädslan att bli kalkad rasist.
Så länge det inte öppet kan diskuteras vilka som är orsaken så är det inte värt ett skvatt. Det har alltid funnits förklaringsmodeller, ännu fler för invandrade brottslingar.
Men min slutsats är att de inte ska släppas in. Med tanke på att ca 3% är asylsökande, så undrar jag vad resten gör här?
De tillför inget för det mesta, men det ska vara hemligt.
Den rasism som finns är riktad mot oss som inte får säga vår mening, bara betala och se glada ut.
Jag har hela mitt liv blivit lovad pensionsräddare och utbildad arbetskraft.
Vad jag fått är högst oklart och det är definitivt något jag kan vara utan.
Fördelarna är få, om ens möjliga att uppbåda. Problemen är som en gammal telefonkatalog och motsatsen till de löften jag nämnde.
”Rassekortet” ligger i blekmedel, anser jag!
Senaste året har jag och många av mina vänner gjort samma iakttagelse, nämligen att det äntligen går att diskutera och vara kritisk till massinvandrigens konsekvenser i samtal med andra, utan att för den skull bli kallad rasist.
Visst fortsätter vissa ”godhetsivrare” sitt mantra, men det känns mer och mer urvattnat. Parallellt med detta ökar även andelen hederliga invandrare som också fått nog av vansinnet.
Detta ger i alla fall mig hopp om en mer sakligt grundad debatt inför nästa val, till de ”vänsterblivnas” stora förtret…
Alla obekväma sanningar är rasisitiska.
Nu var du rasistisk…