Stäng

Den riktiga islamska staten finns sedan drygt 40 år

ISLAM. Iranska islamiska revolutionen skedde år 1978 och 1979 under vilket Irans shah Mohammad Reza Pahlavi störtades och ersattes av en islamistisk regering med Ayatollah Ruhollah Khomeini som religiös ledare. Iran ändrades radikalt från att varit en sekulär konstitutionell monarki till att bli en auktoritär islamisk republik.

Det kallas islamsk demokrati. ”Allah skapade inte människan för att han skulle ha kul. Syftet med skapelsen var för mänskligheten att sättas på prov genom umbäranden och bön. En islamisk regim måste vara allvarlig på varje område. Det finns inga skämt i Islam. Det finns ingen humor i Islam. Det finns inget roligt i Islam. Det kan inte vara skoj och glädje i det som är allvarligt.” Ayatollah Khomeini, 1979

Miljontals människor gick ut på gatorna, oftast obeväpnade och satte under lång tid press på shahen till dess att han valde att lämna landet i januari 1979.

De flesta som demonstrerade hade nog inte full koll på vad Khomeini hade i åtanke, de ville helt enkelt bara bli av med en diktator. Det var först efter att shahen hade lämnat landet som Khomeini lyckades befästa sin makt och islam gjorde sitt egentliga intåg i det offentliga livet.

Att folket i Iran inte hade koll på islamisterna lider iranierna och stora delar världen av än idag, efter drygt 40år.

Khomeinis maktövertagande medförde ett styrelseskick som världen inte tidigare hade skådat. Khomeini uppfann i praktiken en ny doktrin där tanken är att en religiös ledare bör styra inte bara sådant som kan kopplas direkt till religionen, utan även politiken.

För människorna i Iran resulterade revolutionen i ett fundamentalt annorlunda land att leva i. Innan revolutionen var Iran på många sätt ett västerländskt samhälle och de som drabbades mest är kvinnorna. Innan revolutionen kunde kvinnor delta i det offentliga livet på ett helt annat sätt än vad som är möjligt i dag.

Idag har Islamiska staten Iran det iranska folket som gisslan sedan 40 år. De bedriver folkmord i Kurdistan, Khuzestan och i hela Iran och hotar grannar med utplåning. Förra gången världen hade ett sådant styre slutade det i Nürnberg och ideologin förbjöds men den här gången kryps det för tyrannerna..

Världens första och enda feministiska regering på besök i Iran och kämpar för kvinnornas rättigheter eller…

Iran före och efter islam

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

5 reaktioner på “Den riktiga islamska staten finns sedan drygt 40 år

  1. Och efter revolutionen vräker Palme ur sig orden” först nu har Iran fått demokrati”.
    Redan då slickade man muslimerna I röven.

    1. Samma demokrati som komma skall…..?
      Sozzarnas politik vågar inte visa sitt rätta nylle, men det finns där.

  2. Den strikta islamiska republiken visar sig i all sin prydno, horribelt nog kallad för demokrati, närmare bestämt: ”islamsk demokrati”.

    År 1989, på alla hjärtans dag, utfärdade denna ”islamska demokratis” ledare ayatolla Khomeini sin fatwa över författaren Salman Rushdie, för det som han skrivit i sin roman ”Satansverserna”. Rushdie dömdes till döden för att han hade skrivit en berättelse. Människor skulle komma att bli dödade för att de hade översatt och gett ut den berättelsen. Översättare och förläggare attackerades och till och med mördades. I juli 1991 blev den japanska litteraturprofessorn Hitoshi Igarashi, som hade översatt ”Satansverserna”, knivhuggen till döds inne på universitetsområdet i Tsukuba. Samma månad blev en annan översättare av Rushdies roman, italienaren Ettore Capriolo, misshandlad och knivhuggen i sin lägenhet i Milano. I oktober 1993 blev William Nygaard, ”Satansversernas” norske förläggare, skjuten tre gånger och lämnad att dö utanför sitt hem i Oslo. Ingen av gärningsmännen greps. Boklådor i USA och andra länder brandbombades för att de sålde romanen.

    Peter Mayer var vd för (bokförlaget) Penguin på den tiden. Han utsattes för en brutal hat- och skrämselkampanj. ”Jag fick brev som var skrivna med blod”, minns han. ”Telefonen ringde mitt i natten, och personen i luren sa inte bara att han skulle döda mig utan också att han skulle ta min dotter och krossa hennes huvud mot en betongvägg. Vidriga saker.”

    För tjugofem år sedan kunde inte ens dödshot, bomber och mord stoppa utgivningen av ”Satansverserna”. I dag räcker det att en enda person ropar ”kränkt” för att de liberala krafterna ska hala fram den moraliska burkan och skyla över sådant som kan vara brännbart.

    I dag är det lika vanligt att det fria ordet betraktas som ett hot mot det öppna samhället. Yttrandefriheten måste därför begränsas, inte bara i undantagsfall, utan alltid och överallt, i synnerhet i mångfaldssamhällen. – ”Självcensur är ett självklart krav i en värld där åsikterna är mångskiftande och lidelsefulla”, menade den muslimske filosofen Shabbir Akhtar, talesman för det muslimska rådet i Bradford. Politiker och beslutsfattare, förläggare och företagsledare, liberala och konservativa, både i öst och i väst, har i allt större utsträckning kommit att hålla med om det.

    (Ovanstående är en mycket kortfattad sammanfattning av en längre artikel från 2014 i Göteborgs Posten):
    https://www.gp.se/kultur/kultur/25-%C3%A5r-med-fatwan-1.442579

    1. ”Efter att ha opponerat sig mot shahen Mohammad Reza Pahlavis samhällsreformer tvingades han i landsflykt, först i Turkiet i slutet av 1964, sedan i Irak från 1965 till 1978 när han av Saddam Hussein tvingades lämna Irak för att bo i Frankrike. Khomeini vände sig mot shahens jordreform, sekularism och kvinnans stärkta ställning i samhället.” (Wikipedia)

      Det var Valéry Giscard d’Estaing som var Frankrikes president då beslutet att släppa in Khomeini togs.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: