DEMOKRATI och YTTRANDEFRIHET. Vilhelm Moberg, född 1898 och död i 1973 är en av våra mest kända författare. Han var dessutom dramatiker och journalist. Hans mest kända verk är Utvandrarserien. 

Politiskt var Vilhelm Moberg en av Sveriges mest högljudda motståndare mot de totalitära krafterna under andra världskriget, nazismen och kommunismen.

Efter kriget gick kampen vidare. Moberg talade om kommunismen som var kvar i öst och de intellektuella i Sverige som gick kommunismens ärenden.

Han talade om “det obefriade Sverige” som efter kriget aldrig fick samma chans att rensa ut nazister och i ännu högre grad kommunister i de egna leden som grannländerna fick. Men ett allvarligare hot mot friheten var de totalitära tendenser som fanns i de demokratiska länderna. Frihetsbegreppet förvanskades och man riskerade att offra friheten för frihetens skull.

”Den totalitära staten kan överrumpla oss inifrån, på smygvägar vi aldrig tänker på, med ett steg i sänder. Jag tror den faran börjar bli aktuell för oss” är Vilhelm Mobergs ord från 1947.

Svenska priviligierade män med privilegiet att få arbeta ca 65 h i veckan med att bygga upp industrin i Göteborg på 1870-talet. pic.twitter.com/YABMvcNgjl

— Erika Ohlsson (@ErikaOhlsson2) June 9, 2020

Vilhelm Moberg nämnde flera gånger i tal och texter att det han såg som det största hotet mot den svenska friheten inte kom från främmande makt, utan från det inhemska statliga enväldet, från kollektivets växande makt över individen, från den socialdemokrati som han själv var en del av i sin ungdom. I en sammanställning publicerad 1959, “Min syn på socialdemokratin”, skriver han: “I stället för det forna, personliga, patriarkaliska förtrycket har de sålunda infört en statsapparat som utövar ett opersonligt, anonymt, mekaniskt fungerande förtryck. De har lagt en solid grund för ett statskapitalistiskt samhälle, där portarna bakvägen så sakta håller på att öppnas till den auktoritära staten, där individen utplånas av kollektivet och förvandlas till ett objekt för statsnyttan.”

Läs mer om Vilhelm Moberg och politiken…

-Pettersson misstänker att herr Moberg inte hade varit glad åt dagens utveckling. Den svenska demokratin och framför allt yttrandefriheten var enligt Moberg den bästa garanten för individens frihet. Men demokrati kunde aldrig innebära att “51 procent av befolkningen i Sverige råder och bestämmer över de återstående 49 procenten”

Eftersom Moberg hatade nazismen och kommunismen hade Vilhelm Moberg säkert protesterat över islams utbredning i vårt land, liksom över flatheten hos journalister och politiker.

Idag är det vår nationaldag och en nation är, i varje fall enligt tidigare benämning, innan det räckte att åka tunnelbana, ett kollektiv av individer med samma ursprung, språk och kultur, så idag firar vi Sveriges ursprungsbefolkning.

Sverige är vårt – Svensk strävan – Vilhelm Moberg, 1941

”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga miljoner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.

Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter – andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget – vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta vidmot emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen? Det är fattigdom – men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.”

– Wilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941

***