ETNICITET OCH KONST.  Svensk- och bildläraren ”Jessica” skriver på förstelärarbloggen på Lärarförbundets hemsida med anledning av ett undervisningsprojekt kring samtidskonst: ”Konsten och dess värld skapar naturliga ingångar och möjligheter till att uppmärksamma och diskutera bland annat identitet, tillhörighet, miljö, etnicitet, strukturer, beteende och normer.”

-Pettersson läser “möjligheter till att uppmärksamma och diskutera bland annat identitet, tillhörighet, miljö, etnicitet, strukturer, beteende och normer” precis det som dagens kulturutövare inte gör, kulturen ska granska makten och moralen men dagens kulturutövare springer i stället maktens ärendet och moralen saknas när de tigger pengar av samma makt.

“Vem har lurat på oss den vansinniga idén att den som tagit sig in illegalt i Sverige är lika svensk som den som bott här hela sitt liv?”, skriver Richard Sörman på Det Goda samhället…

Sedan 1968, när vänstern marscherade in på redaktionerna runt om i landet och på SVT samt SR har de slutat kritisera sitt eget kritiserande eftersom det i grund och botten är detta kritiserande som utgör den aktuella maktens existensberättigande.

Såväl inom politik som inom skola och kultur är det traditionskritiken, kritiken av naturen, av historien, av det givna, av vårt samhälle och kultur som dominerar och legitimerar. Det är alltså kritikerna som har makten och om kulturen verkligen vill fungera oberoende av makten måste den också befria sig från det ständigt kritiska perspektivet. Det är dags för kulturen att sluta vara maktens bandhund. Det är dags för kulturen att frigöra sig från vänsterns tvångströja och återigen lära sig att bejaka vår värld och vår existens. Om den kan.

***