ISLAM. Efter 1400 år med islam känner många muslimer att profetens Muhammeds ära är en del av deras personliga identitet, och att all kritik riktad mot Muhammed är en kränkning av dem personligen. 

Först en recension av tidigare händelser: Theo van Gogh mördades av en nederländsk muslim (2004), efter att ha producerat en pjäs som kritiserade islam. Den danska karikatyrtecknaren Kurt Westergaard som ritade Muhammed attackerades i sitt hem av en muslim, med en yxa och en kniv (2006), medan tusentals muslimer gjorde uppror på gatorna, protesterade på karikatyrerna, brände kyrkor och slaktade oskyldiga människor. Dessa fasansfulla handlingar, liksom Charlie Hebdo-massakern (2012) på tolv journalister, i händerna på al-Qaida-operativa, chockade. Jag delade deras sorg, men jag blev verkligen inte chockad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Västerlänningar som bor i ett arabiskt land, som jag gjorde, har förmodligen sett böcker och broschyrer som främjar denna typ av våld. Man har namnet As-Saif al-battar li man sab an nabi al mukhtar  ( Det skarpa svärdet för den som förolämpar den utvalda profeten ). En annan är den allmänt respekterade As-Sarum al-maslul ala shatim ar-Rasool ( Det oskyddade svärdet för apostlarnas isolerare ). Detta är i synnerhet ett tidigt verk av den muslimska juristen Ibn Taymiyya från  1300-talet , som anses vara den mest värderade religiösa forskaren för Salafi (och Wahhabi) i teologisk tolkning.

Jag kommer att översätta och kommentera några viktiga begrepp i Ibn Taymiyyas bok. De är direkt relevanta för hur Salafis tolkning påverkar muslimer att tro att de är moraliskt skyldiga att skydda profetens ära. Mord och massaker är inte bara godkänt, utan nödvändigt. 

Ibn Taymiyya skriver: ”Den som förolämpar profeten; oavsett om han är muslim eller otrogen måste dödas … ” Detta är den första muslimska konsensus bland Sahaba (Muhammeds tidiga följeslagare) och Taba’een (andra generationen av anhängare). Alla var överens om att den som förolämpar profeten måste dödas. 

Ibn Taymiyyah fortsätter med att säga , ”Och domaren Ayadh (en myndighet för islamisk rättspraxis) hävdade också, ”Den islamiska ummaen (nationen) har nått enighet om att den som finner fel eller förolämpar honom (dvs. Muhammad) ska dödas ” ”.

Ibn Taymiyya listar andra uppskattade muslimska jurister och teologer som hävdar att de tidigaste muslimerna enades om att den som förolämpar profeten måste dödas. Han citerar också Ibn Hanbal, en av de fyra grundarna av skolorna för rättspraxis i sunnimuslim, som sa: ”Den som förolämmer eller förminskar profeten, vare sig det är muslim eller otro, måste dödas. Och alla Dhmmi (judar eller kristna) som överträder förbundet genom att tala på ett sådant sätt ska dödas.

Ibn Taymiyya citerar en hadith (berättelse) av Muhammad. ”Det var en blind man som hade en konkubin genom vilken han hade fått två pojkar som var kära för honom, och hon var gravid igen. Hon var en otrogen och förolämpade Muhammed. Hennes blinda make varnade henne för att inte förolämpa sin profet igen, men hon blev inte avskräckt och förolämpade Muhammad mer. Hennes man tog en kniv, och dödade både henne och det ofödda barnet. Mannen rapporterade berättelsen till Muhammad och Muhammad sa helt enkelt: ”Vittne, det finns inga blodpengar för henne”. ” Den muslimska mannen straffades inte eller ens förmanades för att ha mördat sin konkubin.

Otroligt nog diskuteras denna fråga fortfarande bland muslimer idag. Gå till en islamisk frågeformulärswebbplats så hittar du diskussioner och till och med förslaget att denna handling, eller något liknande, kan ha hänt många gånger i islams historia.

Ibn Taymiyya presenterar vidare åsikter från olika andra jurister och teologer. Han indikerar distinktioner men inga verkliga skillnader, förutom om en person som har förolämpat Muhammad kan omvända sig och undvika dödsstraffet. Vissa jurister säger ja, andra säger nej.

När det gäller Dhimmi (jude eller kristen som betalar skatt eller Jizya ) i ett muslimskt samhälle gör Ibn Taymiyya det tydligt. Dhimmi-förbundet är att icke-muslimen är dämpad och i ett tillstånd av underdånighet för det muslimska samfundet. Att förolämpa profeten är ett tecken på att Dhimmi inte känner sig dämpad och därför måste dödas, även om han hävdar att han hade omvänt sig och blivit muslim.

Ibn Taymiyya tillade att om en Dhimmi förolämpade Allahs bok [Koranen], hans religion [islam] eller profeten, överträder han / hon a’hd ad-dhimma (förbund med muslimer) och måste dödas. Han skrev: ”Vi måste anstränga oss och utbyta vårt blod och rikedom för att göra Allahs ord till det högsta.”

För att bevisa sin poäng citerar Ibn Taymiyyah Koranen (9:12): ”Men om de bryter sina ed efter att [gjort] sin pakt och angripa din religion, bekämpa ledarna för vantro – sannolikt har de ingen [bindande] ed, så att de kan avstå.” För detta säger Ibn Taymiyya : ”Kritik av vår religion är en specifik och starkare orsak att bekämpa dem, detta är profeten sunnah [sätt] att bekämpa alla som skadade Allah eller hans budbärare eller något i religionen.”

Genom att ansluta frågan om att förolämpa Muhammed till en aggression mot Dar al-Islam (islamisk nation) ger ibn Taymiyya alltså den teologiska rationaliseringen för mord som de på Charlie Hebdo.

Observera anslutningen. Ibn Taymiyya hävdar att hans åsikt är nästan universellt överens om av juristerna i de fyra rättspraxiserna i sunniislam. Säkerheten tillhandahåller han koranska bevis till stöd för sin åsikt.

Han skriver mycket i boken om apostaten, hycklaren och Jihad. Men han klargör inte specifikt vad han ska göra med den otrogne som förolämpar Muhammad, och är utanför Dar al-Islam (islamisk stat). Han lämnar intrycket att att förolämpa Muhammed eller Islam, oavsett vad det händer, bör tas som att skada Muhammed, Allah och muslimer. Det bör ses som en aggression mot islam. Därför måste muslimer motsätta sig dessa handlingar på alla tillgängliga sätt.

Enligt en hadith mäts en muslims tro (av Allah) enligt en muslims reaktion. Den säger: ”Den som ser er ondska, låt honom byta den med handen. och om han inte kan göra det, [låt honom ändra det] med sin tunga; och om han inte kan göra det, med sitt hjärta – och det är den svagaste i tron.” Profetens ord förklarar att en våldsam reaktion på att förolämpa Muhammed är det högsta uttrycket för islamisk tro. Bli inte chockad när de följs.

Av Darell Pack, Jihad Watch

-Pettersson säger inget, som jag inte sagt många gånger tidigare Islam är ingen religion – det är en dödskult

***