Chris Forsne tar idag upp en sak på Ledarsidorna som jag tror många sympatiserar med, oavsett partifärg. Svenska politiker som distanserar sig allt mer från väljarna och som många gånger pushas fram av respektive partier p.g.a. deras kön eller etnicitet, inte p.g.a. deras kompetens.
Nu i dessa coronatider varslas och permitteras vanligt folk så det står härliga till. Nja, fullt så härligt är det nu inte, men ett faktum. Gäller samma regler för politikerna?
”Ta fram papper och penna. Skriv ner namnen på samtliga riksdagsledamöter från ditt län, oavsett partifärg. Komplettera sedan med deras bakgrund, vad de gått till val på, vilka motioner de skrivit och vad de lyckats genomdriva i riksdagen. Det blev väl inte så många namn, inte så mycket egna motioner som rönt framgång? Räkna sedan på hur många gånger var och en röstat mot sin partilinje…den listan är lätt ihopsatt”
Så inleder Forsne sin text och visst kan vi alla hålla med i dessa ord?
Håller vi oss ett tag till sviterna av coronaviruset talas det idag mycket om korttidspermitteringar där den anställde kan gå ned så mycket som 40 procent av sin arbetstid. Däremot får man behålla drygt 90 procent av lönen. Gäller det också våra riksdagspolitiker? Värre är det för de som nu varslas, som riskerar att förlora sina jobb, som redan nu är uppe i tiotusentals och där antalet arbetslösa väntas uppgå till 10 procent de kommande åren. Många kan därför tvingas sälja sina bostäder och hamna i en mycket kritisk situation. Tror ni detta gäller våra riksdagspolitiker? Värst är det ändå för många butiksägare, restaurangägare och andra småföretagare som kan se hela sitt livsverk raseras på bara några månader. Tror ni alla f.d. riksdagspolitiker behöver oroa sig för det, Fredrik Reinfeldt (M) och Veronica Palm (S) som två exempel?
Vi vet att främst riksdagspolitiker, men också de på hög kommunal nivå, tar beslut som de själva aldrig behöver ta konsekvenserna av. De behöver aldrig stå i bostadsköer. De behöver aldrig ta tunnelbanan hem sena nätter eller en promenad hem genom mörka kvarter. De behöver inte oroa sig för att bli av med sina jobb, då riksdagspensionerna garanterar deras välmående under många år och lägg därtill att många av dessa avdankade politiker både lyfter riksdagspensioner på tiotusentals kronor i månaden samtidigt som de tilldelats nya och välbetalda jobb med årslöner i miljonklassen.
Varje krona riksdags- och kommunpolitiker tjänar i sitt jobb är en skattekrona, dvs pengar som vanliga arbetare avstått av sina löner. Tycker ni att de folkvalda lyssnar på er? Tycker ni att ni kan kontakta de politiker ni personkryssat på ett enkelt sätt? Tycker ni att ni får gehör för eventuella telefonsamtal, mejl eller brev där ni försöker kontakta honom/henne med frågor och synpunkter? Nej, självklart inte. Vi vet att vanliga medborgare bara är intressanta för våra politiker vart fjärde år och då inte som medborgare utan som väljare.
Forsne tar också upp en annan viktig aspekt när det gäller politiker. Är det verkligen så att de politiker som tjänar stora pengar i regering, riksdag och på kommunal nivå är de mest kompetenta för jobbet, eller är det så som Forsne hävdar. Att många sitter på sina poster för att de kvoterats in p.g.a. etnicitet, kön eller genom kompisröster (klanröster är ett allt vanligare fenomen)?
Det är många kloka ord från Chris Forsne och jag tror de flesta av er besökare kan instämma i det hon skriver.
Här har vi ett exempel på en riksdagsledamot som knappt någon kände till, som hennes eget parti hade satt på plats 21 på den lokala riksdagslistan i Göteborg, som lyckades ta sig hela vägen till riksdagen tack vare somaliska klanröster och som idag tjänar drygt 64 000 kronor i månaden. Miljöpartisten Leila Ali-Elmi.
Reblogga detta på Life, Death and all between.
[…] publicerad på Petterssons gör Sverige lagom!: Chris Forsne tar idag upp en sak på Ledarsidorna som jag tror många sympatiserar med, oavsett […]
Reblogga detta på ulsansblogg.
Till att börja med så har vi inte demokrati utan partidemokrati. Forse belyser problemet med nomineringskommittéerna och jag har här flera gånger visat hur man kan ta över ett parti med kanske femtio personer per lokal partienhet (kommun i många fall).
Om jag inte är helt ute och cyklar kan man i Finland gå med i ett parti, anmäla sig till lista och bedriva personlig kampanj. Jag har för mig att det var så Jörn Donner kom in i riksdagen.
Litar inte ett smack på denna regering!
Vanligt folk ?
Vilka tillhör det ovanliga folket ?
Varför heter det inte bara folk eller människor, varför ska alltid detta förnedrande och nedsättande ord VANLIGA sägas ?
Politiker från V till SD och det övriga månkulturälskande etablissemanget sätter sig själva på Pedestal tittar föraktfullt ner och kallar det arbetande och skattebetalande folket för det där vanliga folket de kunde lika gärna säga, det där mindre vetande patrasket det vore samma sak.
Vi har 349 riksdagsledamöter, tanken med denna mängd är att hela landet ska vara representerat, men hur många kan säga att hon eller han är min representant i riksdagen?
Just nu drivs riksdagen av 55 ledamöter på grund av coronakrisen och det säger en del.
Vi kanske ska satsa på kvalité i stället för kvantitet…
Jag anser att vi återinför tvåkammarriksdagen igen med två ledamöter från vart och ett av de 24 historiska landskapen enligt amerikansk förebild. Det skulle ge 48 ledamöter i första kammare och varför inte 55 i den andra.
Är själv ett fan av den schweiziska modellen som brukar hånas av makteliten här i Svedala. Tycker det vore perfekt för ett glesbefolkat land där olika värderingar gäller i olika landsändar med mängder av folkomröstningar som inte bara är rådande som här i landet och där kantonerna har ett starkt självbestämmande.
Elitens nysvenska har ju gjort populism till ett fult ord på samma sätt som de gjort fascism till ett ord rörande ras och etnicitet vilket ju då var exakt vad som skilde Mussolinis ideologi från nazismen, dvs fascim handlade ALDRIG om ras eller etnicitet. Populism är för mig ett vackert ord då det kommer från att makten ska utgå från folket till skillnad från elitism som innebär motsatsen.
Mycket bra skrivet och sammanfattat ,Stefan K.
Vi är nog många människor som instämmer i det du skriver och även refererar till i Chris Forsnes text. Säkert även en del bland de politiker på lokal, regional eller i riksdagen, som som alltid röstar med partilinjen.
Politiker ska få människor att tänka självständigt. Istället för att egenmäktigt, ta deras röst och åsikt för given.
Politiker blir inte varslade dom tar ’time out’ typ exempel är klavertramperskan Veronica Palm och då självklart med bibehållen lön.
I ett feministiskt samhälle har inte kompetens någon betydelse utan rätt värderingar och rätt färg, kön, sexuelläggning går före erfarenhet.
Detta vansinniga system utarmar samhället och fördumar ledningsgrupper, i den privata sektorn kvoterar man in folk till ledande poster med ofta förödande konsekvent.
Detta fenomen har försegått betydligt längre i usa och inte fört landet framåt precis.