INSÄNDARE. Det är vårdagsjämning, men mörkret faller över såväl landet som mitt sinne. Den trygga, nationella gemenskapen i min ungdom är borta och ersatt med politiskt styrt kaos. Den ljusnande framtid är förmörkad av ett mördande virus. Men sedan länge anfrätt av giftblandningen självförakt och självsäkerhet. I ett litet dvärg-land styrt av storhetsvansinne.

Under ett långt liv har jag bekämpat ångestens svarta hundar. De har ständigt gläfst mig i hälarna. Ibland har jag lurat dem och fått en vilopaus i varandets oaser. Förälskelse rår dom inte på. Då tvättas sinnet och renas med klaraste vatten. Allt blir ljuvligt som en barndomens sommardag med åskan mullrande på behörigt avstånd. Koltrastens klara sång blir under den tidiga morgonens vandring från kärlekslägret till en jubelfanfar. Som evigt fångas av minnet och kan höras långt in i ålderdomen. Även om den och syrsornas sång nu dövats av ett långt livs larm.

Hemvägen efter barnens nedkomst sker utan mark-kontakt med vardagens uppförsbackar. De regntvät-tade gatornas damm lämnar plats för en ren doft av himmelen. Som om den kunde fångas på flaska skulle bli världens dyraste parfym. På samma hyllor som doften av nyss avverkad och staplad tallved eller ljunghedens hemliga blandning av dofter från ljung, odon, svartbär och hav. Om också de kunnat buteljeras.

Men de flesta dagar försvinner i vardagens grottekvarn. Allt fortare på ålderns höst. Med ålderdomen kommer insikten om vikten av att fånga de ljusa stunderna och samla till ett vindskydd mot livets stormar. För att hjälpa drömmarnas städning av dagens motgångar, nyheternas svarta olycksrubriker och småaktighetens inbillade förolämpningar. För trots allt har varje dag någon ljuspunkt. Till och med i det svartaste mörker. Som minnet av sällsynta napp under fisketuren. Den lilla vidunderliga känslan av huggandet i dörjlinan när man halar upp en kämpande middagstorsk. Eller när det i mossan plötsligt lyser kantarellgult eller smultronrött. Små ögonblick av lycka som kan samlas till en guldreserv för svåra tider. En livslångt växande, säker skatt om man som ung kunde få de gamlas erfarenhet av att lycka inte kan köpas för pengar. Oavsett om dessa pengar skaffats genom stöld och bedrägeri eller genom kreativitet och affärssinne.

Nu lever vi i en tid när den historiska erfarenheten kastas på sophögen och banbrytande upptäckter och fantastiska uppfinningar tas för givna. Som med ett positiv vevas samma olycksmelodier som förr. Samma misstag begås av generation efter generation. Mindre ursäktliga ju äldre de gulnade, historiska notbladen blir. Mer dåraktiga i takt med att erfarenhetens och visdomens luntor från det förgångna blir allt tjockare och tydligare. Lättlästa för de gamlas grumlade men klarsynta ögon, men olästa av nutidens unga politikerpraktikanters friska ögon. Men de förblindas av sina egna bländverk och synvillor. Lomhörda av sitt eget öronbedövande struntprat. Överröstade av sina egna lögner. Tillräckligt ofta upprepade för att de själva ska tro på dem. Men som likt hägringar försvinner i folkklokhetens och verklighetens skarpa ljus

Från höger till vänster hotar de med respektive motståndares galna företrädare Hitler och Stalin. Men utan att förstå att de själva med liknande metoder upprepar fasans väg mot dessa despoters helvete. Låt vara med mindre våldsamma uttryck och målet bättre kamouflerat med godhetens, humanismens och människovärdets täckmantel. Men deras moderna, mentala gulags och förintelseläger kommer av eftervärlden fördömas på samma sätt som deras föregångares. Deras hjärntvätt var brutalare än dagens, men syftet är detsamma. Makthungern är omättlig. Självbelöningen aldrig för hög. Nutiden kopierar dåtiden, om än fängslandet av visselblåsare och egentänkare nu sker i en förgiftad åsiktskorridor istället för med gas bakom taggtråd eller i gulags i Sibiriens bittra kyla. Syftet är detsamma – eliminera de oliktänkande. Rasismen frodas. Även om den nu bytt poler är den samma magnet för hycklande ögontjänare med i tiden godkänd hudfärg, etnicitet, religion, politisk övertygelse, sexuell läggning eller kön. Alltid finns det någon grupp att hata och utse till mindervärdiga under-människor och dumskallar.

I en framtid kommer vår tids vägval att dömas ut som vi dömer ut de tidigare. Forntidens okunskap och hedendom, medeltidens mörker och brist på vetskap, religionens skärseldshot och kampen mot darwinismen av ett straffande prästerskap. Häxbrännandets och slaveriets tider av brist på respekt för människovärdet, storkrigens allsmäktiga kungar av Guds nåde, världs-krigens galna liemän och det kalla krigets förtärande ångestspridare. Alltid med någon Guds ställföreträdare som spelar rysk roulett med mänskligheten.

Så kommer också vår tids fatala globalism att för-dömas en gång. Vi visste ju inte att brist på respekt för alla levande varelsers djupast liggande instinkter om släktets fortbestånd och försvar av de närmaste var oövervinnliga. Att blod för evigt är tjockare än vatten. Att naturens krafter alltid går segrande ur striden mot människans naiva övermod och vishetsförakt. När valparna tillåts leda vargflocken går den till slut under. Nu är det över 50 år sedan de historielösa svenska politikerna fick dåtidens folk att tro att Sverige var jordens mittpunkt och mest jämlika land. Så som man före Copernicus trodde att solen kretsade runt jorden. Därmed blundade de för den verklighet som det mångkulturella experimentet visade med sina samhällsstörtande effekter. För sent insåg de att timglaset borde vänts långt tidigare än när ett virus hotade att krossa det. Då återstod för de svenska världsförbättrarna bara det fåfänga bortförklarandet av begångna misstag. Skuldläggandet av andra blev politikernas främsta syssla. Talepunkter blev det enda de kunde läsa.

Man undrade nedlåtande, under denna självgoda tid,  hur bildade, kloka, empatiska människor kunde låta sig förföras av galningar som Hitler. Man hade ju ändå det fasansfulla, första världskriget i färskt minne. I varje fall i den äldre generationen. Att de unga som inte upplevt detta helveteskrig var lättare att manipulera med nazismens propaganda såg man som mer begripligt och förlåtligt. Det var ju ändå ett socialistiskt parti som sa sig respektera demokratin. De lyckades ju också lyfta landet från sviterna efter kriget. Arbetslösheten försvann, liksom brödköerna. Framtidens ljus kunde skönjas. Det byggdes både motorvägar och billiga folkbilar så att vanligt folk kunde färdas fritt. Lönen räckte hela veckan. Staten bjöd på semesterresor och alla kunde via radion hålla sig informerade om nya framsteg. Snart skulle tyska televisionens provsändningar kunna ses av alla. I demokratisk ordning hade partiet röstats in i riksdagen.

Att man strax isolerade och sedan förbjöd alla andra partier och startade en allomfattande klappjakt på oliktänkande doldes bakom förkroppsligandet av gemensamma fiender i form av judar och kommunister. Hjärntvätten av folket hade effektivt spolat bort alla moraliska regler och gamla värderingar. Alla myndigheter och institutioner besattes av partitrogna, men i övrigt obildade strebrar och uppkomlingar. Angiveriet utgjorde maktens främsta medhjälpare och det enklaste sättet för den enskilde att få frikort och karriärstege. Skolan gjordes om till uppfostrings- anstalt med enbart partitrogna, ariska lärare med kadaverdisciplin och censurerade skolböcker. Bibeln ersattes av Mein Kampf , flaggan byttes mot hakkors-fanan, nationalsången mot Horst Wessel och all fri press förbjöds. All forskning styrdes av staten, liksom alla kulturuttryck, all social verksamhet och all föreningsverksamhet. Scoutverksamheten ersattes av obligatoriskt deltagande i mer militäriska Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel. Det mesta upprepades med andra förtecken 50 år senare. Likheterna är slående och obeskrivligt hemska för den som väljer att se dem.

Liksom nu år 2084 fanns i efterhand inte en enda människa som haft partibok, röstat på Hitler eller deltagit i hans helvetesverk. Ingen hade tänt några bokbål eller anat vare sig eutanasianstalter eller förintelseläger. Med undantag från det ledarskikt som sedan dömdes i Nürnberg och en och annan Quisling. De andra hade ingenting vetat, inget sett och inget hört. Kavajnålarna med hakkorset var utbytta, SS-tatueringarna bortslipade. Men förintelsens överlevandes tatuerade fångnummer fanns kvar och märken efter judestjärnan på rocken syns än i Malmö.

I Sverige var det inte bara Sven Hedin, Ingvar Kamprad, Zarah Leander, militärbefälhavaren Nils Rosenblad, familjen Myrdal och många andra som lät sig förföras. Redan 1932 höll de svenska nazisternas ledare Birger Furugård sitt första möte på Hötorget i Stockholm inför 6000 entusiastiska åhörare. Vid valen 1934 fick nazisterna drygt 100 mandat. Arkiven avslöjar att de flesta svenska tidningar med Aftonbladet i spetsen var starkt tyskvänliga och att kända företrädare för alla partier applåderade Hitler. Tage Erlander var t.ex. den som reste till Berlin för att föreslå de J-märkta, tyska passen för judar. Han var också högst ansvarig för de koncentrationläger och anstalter som fanns spridda över hela landet. I lägren förvarades avhoppade ryska soldater, upprorsmakare och för diverse obevisade brott misstänkta individer. På anstalterna förvarades sinnesslöa och psykiskt sjuka. Där de utsattes för medicinska experiment och begravdes anonymt. Det var också Sverige som först öppnade ett rasbiologiskt institut – som senare kopierades i Tyskland där man utvecklade de svenska rasteorierna till groteskt vansinne. Men även på allra högsta kungliga nivå stod man på god fot med herr Hitler och kunde via brev resonera med honom i känsliga frågor.

Som Stefan Löfven i början av 2020-talet hävdade att Sveriges beredskap var god påstod statsminister Per-Albin Hansson på 1940-talet detsamma. Även om Per-Albin trots allt var aningen närmare sanningen än Löfven. Hans försäkringar visade sig ju i coronakrisen vara rena bedrägeriet. Sveriges krisberedskap var då i princip noll. Per-Albin tvingades parera beredskaps-bristen med eftergiftspolitik mot tyskarna. Löfven tvingades efterhand överge drömmen om den humana stormakten och det mångkulturella Sverige när det stod klart att det var ett ekonomiskt slukhål som sedan Göran Perssons – ja ända från Palmes tid, dränerat allt vad krisberedskap, trygghet och välfärd heter. En odetonerad brandbomb som Reinfeldt landsförrädiskt aktiverade och gjorde till sin hjärtefråga. Utan att det hjärntvättade svenska folket förstått att den skulle spränga sönder hela samhället. Trots att Sverige-demokraterna lyckats få många att inse att man bara sett toppen av isberget. Men först när coronasmittan hotade att helt ta över tvingades detta historielösa ledarskap motvilligt på knä. Morgan Johansson ihop med den galna domedagssektens ledare Isabella Lövin. Som gemensamt låtit sina hjärnspöken om höger- populismens och koldioxidens inbillade faror styra landet mot social och ekonomisk konkurs. All den okunnighet och vetenskapsbrist som vi nu i efterhand med sorgmod och bättre kunskap kan inse hindrade dem från att fatta rationella beslut. Den bristande kunskap vi idag ersatt med tänkande robotar som hjälper oss undvika att upprepa föregångarnas fatala missbedömningar och vanföreställningar. Nu kan vi i arkiven i detalj studera orsakerna till att de ledde landet ända fram till randen av ättestupan……..

Fortsättning följer om hälsan i coronatider tillåter.

Rolf Malm

Ps. Detta är inledningen till den bok jag mödosamt skriver på. Nu i isoleringen med extra tid att gräva i arkiven och minnas alla politiska skandaler. Tycker någon att den vore värd att läsa kan ni hjälpa mig färdigställa och få den utgiven genom att donera produktionsbidrag via Swish till 0722 – 84 70 52 Märk betalning med ”Sverige 2084”. På förhand stort tack för hjälpen!