INSÄNDARE. I 60 år har Sida betalat EN MILJARD om året för bistånd till Tanzania! Ett östafrikanskt land med 50 miljoner invånare. Efter Vietnam är Tanzania det land som fått mest bidrag från Sverige.  Under hela denna tid har UD skrutit med att man därmed kunnat förbättra de mänskliga rättigheterna i landet. Framgången genom dessa 60 miljarder, Sidas personal på plats och de 3.783 heltidsanställda biståndsarbetare som jobbar i hemifrån Sverige är dock begränsad.

Fortfarande slutför bara 15 av 100 elever grundskolan. Risken att dö vid förlossning är 100 gånger större än i Sverige. Halva befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Man har visserligen allmänna val, men bara av de styrande godkända, nya partier får ställa upp. Det fria ordet är starkt begränsat. Oppositionella journalister och regeringsmotståndare lever farligt i Tanzania. En av de mer kända av dem heter Tunda Lissu. Han sköts nyligen med 16 skott i sin bil på väg till ett regeringsmöte. Överlevde tack vare att hans chaufför tryckte ner honom på golvet. Jag kommer gärna till Sverige och berättar om det skräckland Tanzania blivit, säger han.

En rad toppdiplomater har nu utvisats och stora delar av oppositionen sitter i fängelse. Man har nu inrättat en polisiär specialstyrka som ska jaga de homosexuella i Tanzania. Som HBTQ-person riskerar man 30 års fängelse och är i princip rättslös och ständigt förföljd. Biståndsminister Peter Eriksson har efter alla dessa år tvingats inse att man kanske måste tänka om och föreslår att de svenska miljardbidragen skall minskas något.

Eftersom Tanzanias ekonomi till stor del är beroende av bidrag skulle det förmodligen vara effektivare att helt stoppa dem. Det gjorde USA redan 2016 och t.ex. Norge är nu inne på samma linje. Vår president John Pompe Magufuli kan påverkas mer av att bli av med de svenska pengarna än att årligen få miljarder för att underhålla sitt skräckvälde, säger Tunda Lissu som nu efter 20 operationer är någorlunda återställd. Lite av Sidas mångmiljardpengar kunde då kanske användas för att t.ex hålla svenska förlossnings-kliniker öppna. Eller till att anställa personal inom äldrevården. Eller annat för att den svenska välfärden inte ska sjunka till Tanzanias nivå. För dit är vi sakta men säkert på väg.

Rolf Malm