GOTT OCH BLANDAT. Leif König, ibland kallad Kiwi, är en gammal bekant till Pettersson. Vi har vuxit upp på samma gator och gjort ett och annat tillsammans i våra tidigare liv. Leif är författare, journalist och skribent omtyckt för sina kåserier i diverse tidningar.
Nu har ”Kiwi”publicerat ännu ett kåseri på König Online…
Skruven är 10 centimeter lång.
Längre än trallskruvarna i altanen.
Den har suttit inborrad i min vänstra fot.
Fråga mig inte hur den hamnade där. Jag sov.
Det får man tacka högre makter för. Eller berörd narkosläkare.
Nu ligger skruven noga sparad i min sekretär.
Den är placerad i samma skrin som en av tidens tand gulnad sparbanksbok öppnad i Björkviks sockens sparbank anno 1934.
För övrigt samma år som Åsa-Nisse föddes.
Det var i alla fall vad jag fått för mig. Vid en faktakontroll visar det sig att jag förväxlat filmfiguren från Knohult med en annan person.
Den som kom till världen nämnda årtal var nämligen den norska poeten Åse-Marie Nesse.
Rätt ska vara rätt. Allra helst när det blivit fel.
Hur som helst har den nämnda sparbanksboken en gång tillhört min hädangångne far.
Det går att utläsa att Sparbanken svarade för den första insättningen, som en gåva till den unge gossen vid skolstarten i Björkviks folkskola.
Beloppet var 2 kronor.
“En grundplåt till en tryggad framtid”, enligt Sparbankens fromma förhoppning.
Min far var ingen slösaktig man i livet.
Vilket man mycket väl skulle kunna tro.
Detta med tanke på att insättningarna på motboken genom åren varit sparsamma. Egentligen inga alls. Frånsett startgåvan då.
Bokfört år efter år är bara årsräntan.
Det fick inte kapitalet att förränta sig i någon betydande grad. Av förklarliga skäl.
Min fars håg till sparande synes således redan från skolåren ha varit måttligt.
Detta trots att Sparbanken stimulerade motboksägaren till ett idogt gnetande med kopparslantarna genom att på sparbanksbokens olika sidor bjuda på snusförnuftiga visdomsord.
Jag återger här ett av tankekornen:
”Av sekunder blir det år, den ören samlar välstånd når”.
Min far var tydligen inte övertygad om den saken.
Den av mig ärvda sparbanksboken påvisar ett saldo på modesta 133 kronor och 92 öre!
Efter över ett halvsekels sparande.
Det räcker inte till mycket välstånd.
Det är väl vad det kostar bara att sätta på sig skoskydden hos tandläkaren.
Nu är jag fel person att jämra mig över prislistan hos odontologen. Ett finare ord för käftis.
Senast jag var där var det gratis. Det berodde på något som hette tandvårdsbidrag.
Uppspelt som en speleman över att ha plånbokens innehåll i behåll och med nyputsat garnityr hoppade jag in i bilen och åkte hem.
Halvägs kommen blixtrade det till i facet.
Ett par veckor senare kom förklaringen.
Hastighetsöverträdelsen på sex kilometer i timmen kostade mig 1 500 kronor.