HISTORIA. Det började med ovädret den 22 september över Sydsverige, som vad skadeverkningarna beträffar hör till de värsta och mest omfattande som överhuvudtaget förekommit. Stor trädfällning, allvarliga skador på bebyggelse och telenät, sjöolyckor och störningar på kommunikationer stod på skadelistan. De totala skadorna belöpte sig till ca 500 miljoner kronor, i 1969 års penningvärde. Tio dödsoffer krävdes.

”Den svåra stormen den 22 fällde hälften av byns skog. Sedan julstormen 1902 har så stora stormskador inte förekommit” – Carl Johansson, observatör i Horda i Småland. Minst 50 personer omkom i stormen 1902. 

Själva lågtrycket rörde sig i en bana från Sydnorge till södra Finland. Den högsta vindhastigheten, 35 m/s, uppmättes på Ölands södra grund.

Nästa svåra oväder inträffade den 1 november samma år, den så kallade allhelgonaorkanen. Den åstadkom stor förödelse i mellersta och östra Svealand, i Östergötland och på Gotland, och skördade sex dödsoffer.

Detta lågtryck rörde sig österut på en något nordligare bana än lågtrycket som orsakade septemberorkanen. Den högsta vindhastigheten, omkring nord 36 m/s, uppmättes vid Örskär på norra Upplandskusten.

-Pettersson säger att det är tur vi inte pratade om klimatförändringar för 50 år sedan, då hade aktivisterna gått bananas, då var det bara väder, oväder…

***