F.d. nazisterna och SD


Media håller just nu på att överträffa varandra i avslöjanden och kommentarer om SD. Expressen tar förstås ledningen och föga förvånande är den som håller i dirigentpinnen David Baas, vars enda nöje i livet är att publicera ”nyheter” om SD och deras representanter lagom till valrörelser, Almedalen och andra sammanhang där SD syns mer än vanligt.

Nu har Baas och Expo hittat en handfull f.d. nazister som valt att kandidera för SD i olika kommuner.

Att det här kommer fram nu är som alla förstår ett inslag i pågående valrörelse.

Jag har inget emot att f.d. nazister får chansen att förklara varför de gjorde så och varför de medverkade i den rörelse de uppenbart tillhört. Dilemmat är nu hur media, politiker och myndigheter ska förhålla sig till detta. Som Baas själv skriver i sin text, handlar det här om f.d. medlemmar i NSF. Före detta medlemmar alltså.

Då är vi inne på det här med att göra dumma saker, ångra sig och låta livet gå vidare. Är det så att man ska bära med sig mörka sidor under resten av sitt liv, eller har man rätt att ångra och sona sina brott?

Vi vet att DN har en medarbetare som suttit i fängelse för mord, ett brott som borde vara långt värre än ett medlemskap i en nazistisk organisation. Vi vet att både grundare och företrädare för Expo har sina mörka sidor med misshandelsfall, hot och annan kriminell verksamhet. Vi känner till skådespelare som missbrukat narkotika. Osv. osv.

Har dessa människor inte sonat sina brott efter avtjänade straff och har inte också de rätten att gå vidare i livet? Självklart, men av någon anledning har man inte den rätten om personen i fråga tillhör ”fel sida” av den politiska kartan eller har en bakgrund i en tvivelaktig organisation på den högra sidan av den extrema kartan.

Har man inte rätten att ånrga sina tidigare val, är det här med avhopparverksamhet inget värt. 2015 föreslog regeringen att stödet till avhopparverksamheten skulle stärkas. Hur värdefull är den om alla inte tillåts hoppas av? Ska dessa pengar bara användas till brottslingar som vill ge upp sitt dystra liv, eller ingår också extremismen i regeringens satsning? Vad är det värt för nazister att hoppa av om de ändå förföljs av sitt förflutna under resten av sitt liv? Finner de överhuvudtaget någon mening i att då lämna de extrema organisationer de tillhör?

Den frågan ställer sig inte David Baas, utan hans jakt på att svärta ned allt vad SD står för, fortsätter med oförminskad styrka.

Som han själv skriver. Det handlar om f.d. nazister, alltså personer som lämnat en organisation få vill beblanda sig med. Tror ni Baas är lika förtjust i att hitta f.d. vänsterextremister och islamister som lämnat det destruktiva och gått vidare i livet?

Expressen

 


12 responses to “F.d. nazisterna och SD

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft. Tre eller fler länkar innebär att kommentaren ställs i kö och måste vänta på godkännande. Använd bara ett alias, skifta inte.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: