Efter Samtidens film om Socialdemokraternas mörka historia, skrider nu socialdemokrater till partiets försvar. Alla från politiker, till journalister och debattörer ropar på trams, historieförfalskning och ord tagna ur sitt sammanhang.
Då återstår frågan om dessa riddare i skinande utrustning varit omedvetna om partiets mörka sidor eller om de hittills försökt dölja fakta för omgivningen?
Sossarna är dåliga förlorare. De kan inte vinna utan att fuska för nu känner en stor del av befolkningen till dessa lögnare och brottslingar.
https://anthropocene.live/2018/08/03/socialdemokratins-sjalvmal/
Klart det blir tråkigt för sossarna när steken vänds.
Här är inte fråga om enbart ord. Här är fråga om grymma handlingar mot försvarslösa enskilda. Grymma handlingar som motiverats med en nazistisk människosyn.
Socialdemokraterna borde ha gjort denna dokumentär själva! Bitvis kommer jag själv att osökt tänka på dr. Mengele vad beträffar sossarnas omdömen om ” dårar” och experiment med dessa! Det absolut värsta är väl ändå Per Albin Hanssons illdåd i det han 1940 vägrade norske kungen med familjen inresa i Sverige och i princip sände dem i döden! Ett mirakel gjorde att kungen lyckades komma till England. Norrmännen hatar ännu Sverige för detta fega svek! S bör reduceras till ett 7-8% parti med väljarbas bestående av proppmätta självgoda arvodesmyglande ”yrkes”-politiker helt utan arbetslivserfarenheter!
Jag är ganska säker på att den som efter att ha sett filmen och lyssnat på Lövens kommentar på slutet tror på honom, också är övertygad om att jorden är platt.
Naturligtvis en helt väntad reaktion från det mytomaniska föraktfulla och välgödda mångkulturälskande etablissemanget men det här går nog inte att mörka eller förklara bort, inte ens för det annars så naiva och konflikträdda svenska folket !
Hur denna film och debatten om S historia påverkar den trygga svenska väljarkåren s.k 87:an vid valet i September det visar sig.
Såvitt jag kunnat konstatera så är allt det som sägs i filmen sant. Den är dessutom välproducerad och minst i paritet med de som visas på TV. Som de flesta andra dokumentärer väljer den vad den vill visa. Från vissa historiker har kommit kritik om att det var koalisionsregering och Aftonbladet förvärvades av LO först 1956 vilket förvisso är sant men annat hävdas inte heller i filmen. Det är regeringen som helhet som fattar beslut, statsministern utser statsråd och ingen ska tro att en statsminister släpper igenom beslut som han själv inte står bakom.
Visst lockar filmen till att dra större växlar, troligen medvetet, men det gör kritikerna också, fullt medvetet.