KLIMAT & VÄDER. I morse sände Sveriges Radio P1 ett program om människorna som lever och verkar intill Kebnekaise fjällområde där glaciärerna smälter och klimatets förändring är påtaglig. 

Mätningar visar att Kebnekaises sydtopp som består av en toppglaciär smälter, det innebär att den mer svårtillgängliga nordtoppen, som det ser ut, snart kommer att ta över titeln som Sveriges högsta punkt. Det varmare klimatet i området drabbar även renskötseln i området och utöver att klimatets förändring är påtagligt märkbar kring berget så har Kebnekaises starka attraktionskraft och det ökade antalet besökare även inneburit en ökad mängd med skräp som lämnas kvar längs leder och på toppen.

Detta enligt Sveriges Radio…

-Pettersson har ingen anledning att betvivla människorna som lever på och vid fjället, lika lite som jag kan tvivla på de jordbrukare som säger att maj var extremt torrt i vårt land och att min egen termometer visade på enbart plus 4,9 grader tidigt i morse.

Men en mansålder och minnet är kort i dessa sammanhang.

Hur hög var Kebnekaises sydtopp för 100 år sedan? Minns någon att glaciärerna även då var på regress (tillbakagång) och har de växt i mellantiden?

Jag vet inte men jag litar inte på forskare och politiker som är tvärsäkra på något som Kebnekaises höjd där noggranna mätningar bara gjorts i 70 år, alltså sedan andra världskriget.

Jag vill påminna om att enligt ”vetenskapen” så är köldknäppar väder medan värmeböljor är klimatförändringar orsakade av människan. Ni har säkert hört talas om de svinkalla vintrarna under beredskapsåren, men jag tvivlar att någon berättat för er om de milda vintrarna och att glaciärerna smälte för 80 år sedan.

Tage Andersson bidrar igen – nu med detta intressanta tidsdokument – från bloggen Klimatupplysningen. 

Alf Nyberg (1911-1993) var 1955 till 1977 chef för SMHI. Han var meteorolog. Efter honom har ingen fackman (geovetare som meteorolog, hydrolog eller oceanograf) basat för SMHI. År 1990 skrev Nyberg ett brev till dåvarande miljö-och energiministern Birgitta Dahl. Om det besvarades vet jag inte.

Brevet är publicerat i Svenska Meteorologiska Sällskapets tidskrift Polarfront, nr 91, April 1997.

Till statsrådet Birgitta Dahl!

Som trädgårdsodlare och pensionär har jag med undran hört om planer på att minska utsläppen av koldioxid i Sverige. Det har t.o.m. diskuterats att införa skatt på utsläpp av denna gas. Det synes mig ändå klart att den uppvärmning som eventuellt kan förorsakas av koldioxiden måste vara gynnsam för landets ekonomi. Mindre uppvärmningskostnader, som skulle bli följden av en höjd lufttemperatur är en fördel, mindre vägrenhållningskostnader och lägre transportkostnader till lands och till sjöss är andra. För växtligheten är givetvis en förändring till varmare klimat en stor fördel.

Det är givet att man med ansträngning kan hitta några nackdelar också men att tro att vårt nuvarande klimat skulle vara optimalt förefaller helt orimligt. En mindre minskning av vårt koldioxidutsläpp som vi kanske skulle kunna uppnå kan ju inte heller märkbart påverka den globala mängden koldioxid och därmed ej rädda världens befolkning i övrigt från befarade katastrofer.

Jag vore tacksam för att få veta vilka skäl som föreligger för att Sverige skall engagera sig i en verksamhet som synes vara mot landets intresse och hoppas på ett klarläggande svar.

Stockholm den 20 mars 1990.

Alf Nyberg

-Pettersson kompletterar gärna med den HÄR från 1855.