Det talas ofta om den fredliga majoriteten av mohammedaner.

Dock det är inte de som sätter agendan men genom att de håller tyst bär de också ansvar för den mycket negativa utvecklingen vi har sett.

Dessutom frågar man sig vad deras (stilla eller för oss icke mohammedaner okända) sympatier ligger när deras ideolgi säger att de inte får sluta någon riktig vänskap med icke-mohammedaner och att de är att verka för en utbredning av Islam.

I verkligenheten är det med största sannolikhet en minoritet av mohammedanerna som inte önskar en fortsatt islamisering (undersökningar har visat detta).

En interessant fråga är hur denna troliga minoritet skulle förhålla sig i en eskalerande situation, om de idag väljer att tiga vem tror då att de har modet att ställa sig skyddande inför icke-mohammedanerna i en sådan situation?

När det brakade loss ordentligt i Libabnon 1975 var det ~ ingen enda muslim som tog parti för de kristna som var de som angreps.

Många av de kristna hann mördas eller tvingades fly innan en del med Israels hjälp lärde att försvara sig med även efter detta skedde har de sakta men säkert decimerats i antal (framförallt procentuell).

Ingen i den kristliga västvärlden kom till de kristnas hjälp i Libanon, inte heller senare har västvärlden (förutom organisationer likt Open Doors) hjälpt kristna i den muslimska världen som där snart helt kommer att vara utrotade. Dessutom faller ständigt nya länder till Islam, inte minst i Afrika.

Iställer för att göra sig illusioner om en moderat Islam och moderata mohammedaner, stäng gränserna helt för fortsatt mohammedansk invandring och sätt även fokus på de verkliga ”pappers-mohammedanerna” som inget hellre vill än att lösa sig från denna blodtörstiga totalitära idelogi och kanske t.o.m. vinner modet att (med andra) kämpa emot den vidare islamiseringen (likt Mona Walter, Ayaan Hirsi Ali och en del andra men fortfarande ytterst få).

Allt som vi icke-mohammedaner gör för att blidka utövarna av Islam gör dessa personer en oförlåtligt björntjänst, som är att skarpt fördömas.

Inte alla behöver stjäla, råna, vandalisera, våldta, tortera och mörda för att ett fullskaligt krig förr eller senare ska bryta ut. Inte heller behöver det vara fallet för att kriget ska kunna fortgå.

Det är alltid ”problemens omfattning” som avgör om ett land störtas i kaos och elände eller inte. Ett land i kaos har helt förlorat sin förmåga att hjälpa andra.

P.S.

De flesta i min omgiving väljer att ondgöra sig över Trump och partier likt AfD i Tyskland och sedan ger man varandra en klapp på axeln.

Oftast men inte alltid säger jag då min mening och får utstå spott och spe, likt jag har fått sedan jag ~ 1985 började yttra mig negativt till Islamiseringen (efter bl.a. flera negativa egna erfarenheter) av Sverige/Europa.